110 in the shades är inte en av de mest kända musikaler men den har spelats både på Broadway (1963 och 2007) och West End (1967) och har varit nominerad för flera Tonys men inte vunnit någon. Handlingen utspelas i sydvästra USA där det en längre tid råder torka när en dag en främling, Starbuck,  dyker upp och utger sig för att vara ”The Rainmaker”.  Han lyckas få staden att tro på hans förmåga att skapa regn och får även pojkflickan Lizzie att blomma ut i sin kvinnlighet. Blir ett litet triangeldrama där stadens sheriff också är involverad. Det hela slutar med att Lizzie väljer den mer stadgade sheriffen och, det börjar regna! Allt gott slutet gott. Men däremellan är det en del roliga episoder. Starbucks spelades av Greg Maheu som normalt spelar rollen som Lizzie lillebror. Ikväll spelad av Alex Alferov som i vanliga fall har en mindre roll osv. Alex var väldigt bra och rolig i rollen som den lite korkade hunsade lillebrorn, men även han fick lite mer mod av Starbuck. Greg var charmig som Starbuck, lite James Dean stuk över honom. Vit T-shirt, Jeans och skinnjacka vilket skilde sig från de i övrigts countryrutiga skjortorna på den övriga ensamblen. Lizzie spelades av teaterns primadonna Tracy Lynn Olivera, Hon hade en bra röst men ibland sjöng hon lite för mycket opera istället för musikal. Ett av kvällen bästa och roligaste nummer var när hon sjöng Raunchy.

En väldigt amerikansk musikal i en småstad med rutiga country skjortor, picknickar etc. Precis som man ser på film i amerikanska småstäder. Musiken var glad och medryckande och jag hade en trevlig kväll. Väl värd att gå och se.

Men det som är speciellt med den här teatern och vad som verkligen gör den värd att besöka är för sin historia. Teatern startades 1861 så den har anor. Men bara 4 år senare, den 14 april 1865 besökte Abraham Lincoln för att se ”Our American Cousin”. På teatern befann sig även John Wilkes Booth som sköt Lincoln i teaterlogen under föreställningen. Lincoln avled senare i ett hus tvärs över gatan den 15 april 1865. Så 151 år efter Lincolns dödsdag var jag alltså på Ford’s Theatre. Som svensk så tänker man ju direkt på parallellerna till mordet på Gustav III på operan 16 mars 1792.

Men inte nog med att det är en historisk teater, det är också den enda teater där jag för en kväll har varit presidentfru, nämligen Mrs Ronald Reagan och mitt sällskap var självaste president Reagan! Vi satt på första raden nästan mitten och i stort sett alla stolar på den raden hade en president eller presidentfrus namn!

Så är ni i Washington kan jag varmt rekommendera att ni kollar in vad Ford’s theatre har på programmet och se till att få sitta på rad 1!