För 28de året bjuder nu Stjärnklart på konsert till jul, men till skillnad från alla andra artistgalor som dyker upp i november och december så är det här inte någon julshow, även om två jullåtar smög sig in i år, Joni Mitchells River framförd av Petra Marklund och Då gör vi änglar med Martin Stenmarck. I övrigt så är det den mest proffisga showen som erbjuds. Årets arister är som jag redan nämnt Petra Marklund, Martin Stenmarck, Magnus Carlsson (Weeping Willows), Charlotte Perrelli och Helen Sjöholm,  storband lett av Anders Berglund och några duktiga dansare och körsångerskor. Roine Söderlund har varit med och koreograferat och då blir det ju bara bra dans. Showen lyfts även fram av bra bakgrundsbilder som förstärker låtarna.

Stjärnklarts styrka är blandingen på artister och blandingen på reportoaren. Man låter artisterna sjunga några av sina hitlåtar, men i övrigt bjuds det på duetter och låtar som de normal sett inte sjunger.

I inledningen av första akten fick vi höra Anders Berglund sjunga en översättning på ”What does the fox say?” men här var det en presentation av artisterna och vad de och storbandet säger. Andra akten inleddes av ett DJande a la Avicci eller Swedish House Maffia men här var det aristernas låtar som mixades. En stor del av första akten tillägnades musikalvärlden, vilket alltid är trevligt. Mest minnesvärda numret där var Martin Stenmarcks och Magnus Carlssons tolkning av det berömda drejnumret ur Ghost. Till sin hjälp hade de Yvette från publiken som fick göra Demi Moores roll. Andra akten var mer en blandning av olika hittar som tex Septembers Mikrofonkåt och Händerna i taket, och covers på välkända låtar. Min klara favorit i den akten var även här Martin Stenmarck och Magnus Carlsson som gjorde låt nr 15 från den legendariska konseren på Ullevi den 8 juni 1985, ja Dancing in the Dark alltså. Suverän tolkning av Bruce. Ser gärna Martin göra mer Springsteen på scen. För övrigt var det väldigt roligt att se Martin på scen igen. Var ett bra tag sedan. Han visade verkligen vilken fantastisk entertainer han är. Hans pudelrockmedley var också helt fantastiskt.

Helen Sjöholms underbara röst förgyllde också förstås som i Gabriellas sång, men även en väldigt vacker Fix it (tror jag den heter) som hon sjöng med Magnus Carlsson. Underbar vacker dans i den ockås, lite inspirerad från So you think you can dance där den är ett av de bästa dansnummer jag sett. Helen visade också prov på sin komiska ådra när hon i andra akten desperat försökte hitta ”sin” man. Det tog 3 försök innan hon hittade rätt.

Stjärnklar får aristerna att göra sådant man normalt inte ser dem, och i år var det nog Helen som fick göra mest sånt man inte är van att se henne göra. Det är inte ofta man ser henne brista ut i disco och dansa loss. Men även det klarar hon med bravur.

Charlotte Perrelli bjöd på bl a några nummer från Evita, Alicia Keys Girls on fire och Hero.

Det man har med sig mest när man går från Stjärnklart är hur kul artisterna verkar ha när de jobbar tillsammans och gör annat än det de normalt brukar göra.  Enda nackdelen med Stjärnklart är priset. Det kostar en hel del att gå, men det är en väldigt proffisg show och man får dryga 3 timmar excl paus med några av våra mest mångafacetterade artister.

Sonja Aldén har precis spelat in en skiva som heter I andlighetens rum, och ikväll var det releasekonsert för den i Skeppsholmskyrkan. Sonja äntrade scenen iklädd en väldigt vacker klänning som fick henne att se ut som en grekisk gudinna vilket passade väldigt bra i denna underbara lokal. En  sån här finstämd konsert lyfts fram ännu mer i en så här vacker lokal också. Akustiken var bra, dock var det lite eko/rundgång när hon pratade i början, men det blev bättre och i sången hördes inget av det. Ljudmässigt hade man gjort precis som det ska vara, fokus lång på Sonjas sång och musiken var ett stöd i bakgrunden. Alltför ofta tar musikerna överhand ljudmässigt så sången inte kommer till sin rätta. Men inte här. Vi kunde ordentligt njuta av Sonjas vackra röst. Det är 12 låtar på skivan och alla är av den finstämda karaktären, vilket när de alla spelas i en följd kan bli lite för mycket av det goda. Någon lite mer upptempolåt emellan hade inte skadat för att på så sätt framhäva de finstämda låtarna ännu mer.

Sonja berättade om skivans tillkomst och hur hon valt de olika låtarna och dess betydelse för henne. Hon berättade att skivbolagsdirektören bett henne lyssan på en låt som hon inte hört förut, men som hon senare insett att alla som var födda innan hon själv (1977) kände igen den. Fick mig att känna mig lite gamla för visst kände jag igen Tiggaren från Loussa men hon bjöd på en bra tolkning av den och det var längsen jag hörde den så lite nostalgi. Ted och Kenneth Gärdestads I den stora sorgens famn var bra, likaså underbare Thomas Andersson Wij med Om det var Gud. En annan stark tolkning var Jag ger dig min morgon. Sonja har i och med den här skivan ”kommit ut” som troende och hon har klätt psalmen Bred dina vida vingar och Blott en dag i mer moderna kläder. Men skivan är inte bara för troende utan för alla som vill lyssna på fina texter och få en lugn stämning.

Sonja kommer i vår att ge sig ut på en turnékonsert med materialet från den nya skivan så det finns möjlighet att se och höra den i en kyrka när dig.

Tredje gången gillt och det var lika bra som tidigare två. Dock är ju tyvärr aldrig ljudet det bästa i Globen. En hel del eko som slog igenom främst när de pratade.

Det märktes att Peter var på hemmaplan. En del kompisar syntes i publiken som tex Vanna Rosenberg som han ska spela mot i Sweeney Todd och Edward af Sillén. Men den som fick hans uppmärksamhet var hans stora inspirationskälla Ulla Sallert. I tidigare konserter har han berättat hur mycket hon betytt för honom, men idag var hon på plats så han passade på att tacka henne offentligt, och stora delar av publiken gav henne stående ovationer. Tyvärr är Stockholmspubliken lite mer svårflörtad än på andra ställen och det var flera gånger som de 3 första raderna satt ner, medans raderna längre bak gav stående ovationer. Kan det ha att göra med att vi satt på rad fem och våra norska vänner först på rad 8? Det vägdes upp till viss del att  efter konserten var det den längsta signeringskön som jag sett på den här turnén.

Stort tack Peter, Ma-Anne, Norm, Scarlett och Gunilla för underbara konserter.

Det var sista konserten på turnén men inte sista gången som vi ser den här underbara föreställningen för TV4 filmade. Nu får vi bara hålla tummarna att de kommer att sända hela och inte klippa ner den. Kanske dags att maila TV4 och berätta hur gärna vi vill se hela showen?!

Så var det dags för min andra I love musicals konsert på den här turnén. Den här gången i Linköping. Konserten är 3,5 timme men tiden flyger iväg för det är så bra hela tiden. Det kändes som alla hade blivit lite mer varma i kläderna till den här konserten och det var tätare, alla presterade bättre och tog ut svängarna lite mer än i Göteborg.  Norm Levis var i toppfrom, vilket han visade i Anything You can do I can do better (Annie get your gun) när han skulle visa attt han kunde hålla tonen längst gjorde några armhävningar medan han höll tonen. Gör om det du Peter ;)! Härligt samspel och gnabb mellan de två herrarna i det framträdandet.

Förutom att det är sånginsatser av högsta kvalité är det också en väldigt snygg konsert. Alla bakgrundbilder är väldigt läckra och bygger upp numren.

Peter är en otrolig artist och är på scen nästan hela tiden, och hans leading lady får man väl anse att Ma-Anne är. Hon gör Sally Bowles lika bra som hon gör On my own, hon imponerar stort. En stor röst i en liten späd kropp! Scarlett är ett energiknippe och glädjespridare i både A chourse line och Mary Poppins, men även en utomordentlig Christine. Gunilla Backman var helt klart starkare än i Göteborg.

På lördag är det sista konserten i Globen och självklart kommer jag att vara där!