För 200 år sedan publicerades Mary Shelleys bok Frankenstein och sedan dess har den fascinerat världen med sin berättelse om Dr Frankenstein som i sin besatthet i att utförska möjligheten att återskapa liv lyckas men skapar det som som kommer att uppfattas som ett monster.

Johan Ehn har skrivit manus baserat på Mary Shelleys bok och uppsättningen hade urpremär på Playhouse den 12 mars. Vi kommer in i handlingen när Victor Frankestein studerar på universitet i Ingelstadt där han briljerar med sin kunskaper inom anatomi. Vi kastas sedan tillbaka till hans barndom när han redan som liten vill undersöka djur till sin mors förskräckelse när hon upptäcker honom och han är i färd att klippa av antennerna på en snigel. Victors familj tar sig an den föräldrarlösa Elisabeth och de båda barnen finner varandra snabbt och när de växer upp blir de förälskade i varandra och lovar mamman på hennes dödsbädd att de ska gifta sig. Modern dör efter att hon har fött sonen William. Victor reser till Ingolstadt för att studera och i sin studenlya börjar han exprimentera med döda kroppsdelar för att skapa nytt liv. När han väl lyckas blir han skrämd och ångrar vad han gjort och förskjuter det som kommar att kallas för ett monster. Monstret är stort och ser skrämmande ut, men vill bara bli älskad av sin pappa Victor. Förskjuten drar han runt på gatorna men var han än kommer blir han bara mött av rädsla och våld. Tills han kommer till en stuga i bergen där den äldre blinde mannen ser honom för vad han är och de utvecklar en vänskap. Tyvärr är inte mannens barn lika förstående och det slutar med en katastrof och monstret flyr vidare och bestämmer sig för att leta upp sin far. Han lyckas hitta honom men först av en olyckshändelse dödar han William. Monstret och Victor konfronteras och monster förklarar att han bara vill ha någon att dela sitt liv med och ber Victor att skapa en kvinna åt honom. Victor är tveksam men efter mycket om och men går han med på det. Han lyckas men ångrar sig och skjuter kvinnan. Monstret hittar den skjutna kvinnan och tar sin hämnd på Victor genom att strypa Elisabeth till döds.

Thomas Åhnstrand är mycket bra som Victor Frankenstein och han växlar bra mellan att vara den besatte forskaren och personen som inser vad han skapat men som inte kan hantera konskvenserna av det. Happy Jankells Elisabeth är en kvinna som motvilligt tvingas satt leva som hemmafru och bara vänta på att Victor ska komma hem. Hon är kvinna som vill annat och slits mellan sin kärlek till Victor och viljan att vara självständing och inte sitta hemma och vänta. Men fostrad som hon är på den tiden finns inte något annat val. Johan Ehn är otroligt bra som Monstret. Han får verkligen fram förtvivlan över att inte vara förstådd. Han är ju inte elak från början utan vill bara väl, men sakta förändras han när det enda han lär sig av andras beteende är onskda och våld. Hans storlek och styrka gör att han tar ut frustrationen på ett våldsamt sätt. Carina Jingrot spelar flera av de kvinnliga personer som är med i handlingen, bland annat mamman som är kvar i det traditionella sättet att se på en kvinna. Anders Jansson spelar olika manliga roller, bland annat pappan, professor Krempe och den gamle blinde mannen.

Scenografin och kläderna (Gabriel Stuart) tillsammans med ljusdesignen (Mikael Tham) och musiken (Richard Folke) är rätt mörk och dyster och lyfter fram och förstärker domedagsstämnignen som hela tiden ligger över pjäsen. Det driver fram en underton om vad som kommer att hända. Jessica Svensson Reijs mask är bra och välavägd utan att frossa i äckligt utseende hos monstret. Allt tillsammans med Daniel di Grados regis och skådespelarinsatserna gör att man som publik snabbt blir indrafen i handlingen och man sitter fängslad av vad som komma skall. Även om man känner till historien i stora drag så är det intressant att se hur man kommer dit. Efteråt har man med sig ett budskap/tankar om hur lätt man dömmer personer till utseendet utan att se hur de verkligen är som personer, och att  genom hur man behandlar en person kan bidra till hur personen blir. Vem är det egentligen som skapar monstret? Frankenstein eller människorna han möter? Och vilken skuld har Frankenstein i det hela? Kan man som förälder undgå sitt föräldraransvar genom att vända ett barn ryggen och låta samhället ta hand om dem? Själva grundstoryin om att skapa liv från de döda är också aktuell när det nyligen kommit fram att kändisar klonar sina döda husdjur. Hur långt ska vi tillåta forskningen att gå? Men man kan ju också bara ta till sig pjäsen som en skräckhistoria om man vill det.

Pjäsen är ca 1,5 timme utan paus och den gästspelar på Playhouse till den 22 april. Biljetter hade jag fått via Abundo (tidigare Teaterlistan) som just nu har Frankenstein i sitt utbud.

Playhouse i sig är en väldigt trevlig teater med egen bar och restaurang och är värd ett besök i sig.