Heisenberg är en pjäs skriven av Simon Stephens och den hade premiär på Manhattan Theatre Club (off-Broadway) den 3 juni 2015. Den blev sen förflyttad till Samuel J Friedmans Theater (Broadway) 2016. Den spelades i London 2017 och hade premiär på Scala teatern den 26 januari och spelas till den 24 mars.

Pjäsen har fått sitt namn efter fysikern Heisenbergs teori att det är omöjligt att mäta en partikels position och momentum samtidigt med absout precision. Stephens har iscensatt det här genom Georgie och Alex. Georgie är en vild, impulsive, energisk 42årig kvinna som gärna kryddar tillvaron med lögner. Alex är en 75årig slaktare som förlorat sin syster och föräldrar när han var ung och rätt oerfaren när det gäller kvinnor. Han är bly, tillbakadragen och inte särskilt pratsam. De är verkligen varandras motsatser. De möts en dag när Alex sitter på en bänk vid St Pancras station i London. Georgie siktar in sig på honom med en baktanke att han kan finansiera hennes resa till New Jersey för att leta efter sin son som flyttat dit och sagt upp bekantskapen med henne. Hennes energi och impulsivitet är helt överväldigande. Hon pratar i ett. Hon söker sedan upp Alex i hans slakteri och får honom att bjuda ut henne för han kan inte motstå denna virvelvind av uppmärskamhet som hon ger honom. Så småningom reser de till New Jersey tillsammans.

Helena af Sandeberg spelar Georgi och hon är helt strålande i rollen. Hon är intensiv, påträngande men har ändå en charm som är svår att motstå. Peter Haber spelar den försynte Alex och han får knappt en syl i vädret. Han är till en början så där trist, grå och tråkig så man undrar verkligen vad Georgie ser i honom. Men så småningom tinar han upp och utstrålar en värme och omtänksamhet som Georgie inte kan låta bli att tycka om, även om hon till en början nog mest tänkt utnyttja honom.

Scenografin av Lars Östbergh är enkel men effektiv. På var sin sida av scenen får man se Georgie och Alex i sina respektive lägenheter och så möts de mitt på scenen på en bänk, Alex slakteri, restaurang osv. Annsofi Nybergs kläder är enkla och bra och klädbytena sker direkt på scenen men stilfullt och snyggt gjort.

Pjäsen är 1 timme och 40 minuter och personligen tycker jag nog att den blivit lite vassare om den kortats ner med 10 minuter. Men den är trevlig och smårolig och man kan inte låta bli att fascineras av Helena af Sandebergs energi på scenen. Det märks att hon och Peter Haber trivs med att spela den här pjäsen och det finns en härlig värme dem emellan. Alltid kul att se två duktiga skådespelare på en teaterscen.

Bild från Scala Teaterns hemsida (Sara P Borgström).