Parkteatern är ett givet inslag i sommarStockholm, eller som de själva säger, den kulturella skatteåterbäringen till folket. Nu har ju även skattemyndigheten sett till att samköra skatteåterbetalningen med dem. Så i veckan blev det dels tillbaka på skatten och så nu kulturskatt!

Årets musikal är Trollflöjten 2.0. Man har helt skippat Mozart och det lät ju lite konstigt när man läste det för Trollflöjten är ju så förknippat med Mozart. Men när de sätter igång och den nya musiken skriven av Mette Herlitz hörs glömmer man Mozart. Dock några toner av den klassiska arian klingar då och då. Manuset har Mette skrivit tillsammans med Emma Sandanam.

Persongalleriet och basstoryn har man kvar från den klassiska trollflöjten men handlingen är förlagd till nutid. Och eftersom jag kommer från Motala var det ju lite extra kul att man låtit Nattens Drottning få klippa bandet till nya Motalabron!

Parkteaterns chef, Sissela Kyle är berättaren och leder oss komiskt och underfundigt genom handlingen. Ikväll spelades Prinsessan Pamina för första gången av Matilda Ragnerstam eftersom Vanna Rosenberg blivit sjuk. Matilda spelade Pamina med bravur. Men det kan vara kul att se Vanna i rollen också så det är inte omöjligt att jag går och ser den i Rålis också om vädret är bra. Prins Tamino spelas av Albin Flinkas. Till en början är han en väldigt överspelad Tamino som mest poserar och håller på, tills han har räddad Pamina och får höra att hon inte alls är intresserad av någon poserande prins. Då byter han stil och blir sig själv. Albin var väldigt bra. I den här versionen har man låtit Papageno vara en kärlekstörstande homosexuell som bara ställer upp på att vara med och rädda Pamina om belöningen är att han får en man. Han spelas av Kristofer Kamiyasu. Om man får en man eller inte i belöning, ja det får ni själva gå och se. Paminas föräldrar, Nattens drottning spelades av Sharon Dyall och Sarastro av Tomas Bolme  Lika aktuellt tema idag om skilda föräldrar som gör allt för att smutskasta den andre föräldern. Den försmådda drottningen som vill hämnas på maken. Men det är ju en saga så självklart slutar det lyckligt, eller?

Det är en rolig och härlig version av Trollflöjten och jag tror att alla som går och ser den kommer att gilla den. Scenografin är en färgprakt i blommor och även om vädret inte är det bästa så känns det härligt somrigt.Vi hade dock rätt tur med vädret för solen och blå himmel syntes då och då även om grå moln hotade i en hörnet.  Scenkläderna (förutom Taminos grekgudsdräkt) för tankarna till trädgårdsmästare men det passar väldigt bra in när man är i parken. Så en stor eloge till Annsofie Nyberg för den somriga inramningen.

Det är några föreställningar kvar, bl a i Spånga och i Rålambshov så passa på och gå för det här är verkligen en ny modern och rolig musikal som passar de flesta.

Dags för mig att se min första workshop! Jättespännande att få vara med och se en musikal så här tidigt innan den är klar! Studenter från Högskolan för Scen och Musik i Göteborg har tillsammans med skådespelare från Smålands Musik och teater jobbat med första akten i den helt nyskrivna musikalen Raoul under 3 veckor.

Det är Pierre Oxenryd och Johan Hwatz (Johan är även student på HSM) som har skrivit den och vad jag förstår är den inte helt färdigskriven än. Men det som vi fick se var verkligen lovande. Mycket dramatisk musik och bra historia. Det här kan verkligen bli något bra! Och ett så intressant ämne!

Vissa delar av akt 1 spelades med viss rekvisita medan andra sånger sjöngs rak upp och ner som i en reading. Trots väldigt enkel rekvisita, några bord och stolar och ett plastemballlage som var tårta eller portfölj och blanding av agerande och reading så blev man trollbunden av historien, musiken och sångerna.

Det var 5 studenter, Caroline Gustafsson, Lina Eriksson, Henriette Holgert, Snorre Ryen Töndel och Hani Arrabi som tillsammans med Åsa Arhammar och Kalle Malmberg från Smålands Musik och teater som spelade alla roller, så alla personer hade flera roller att spela. Men vem som var vem i de olika scenerna förklarades väldigt bra av regissör Markus Virta som satte oss in handlingen.

Akt 1 börjar med ”tillfångatagandet” av Raoul Wallenberg i Budapest den 17 januari 1945. Sen spolas handlingen tillbaka till det att Raoul blir utvald att genomföra det hemliga uppdraget med judefrågan och hur han kommer till Budapest och tillsammans med befintlig personal sätter igång att tillverka skyddspass. Raoul var inte ett helt självklart val. I Budapest får vi även stifta bekantskap med Adolf Eichmann och nazisterna, ett ungdomsgäng och en familj som håller sig gömda. I början spelas Raoul av Kalle Malmberg men när det börjar krävas mer sång i rollen tar Snorre Ryen Töndel över och han imponerar verkligen. Vilken röst han har! Kalle spelar då bl a Adolf Eichmann istället.

Igår var studenterna med i readingen i Camera som ensemble, men här fick de stiga fram och spela huvudrollerna och olika mindre roller. Det var kul att se hur de då växte och tog för sig mer och man bättre kunde höra vilka bra musikalartister de redan är och att de bara kan bli bättre och bättre. Snorre var som sagt väldigt imponerande som Raoul men de andra var också riktigt duktiga och jobbade bra med materialet och den enkla rekvisitan. Det känns som det här är en musikal som man ska ha rätt enkel rekvisita till för att få fram handlingen och budskapet.

Vid ett tillfälle, efter en fest på ett hotell där Adolf Eichmann använde ”judesvin” till en delegation judar som var inbjudna, frågade regissören oss i publiken om man kunde använda ordet judesvin. Och vi var nog väldigt eniga om att i det här sammanhanget så är det helt rätt att använda det ordet för att visa hur nazisterna och befolkningen behandlade judarna. Att inte visa på det hemska som skedde och ord som användes vore ju att försköna historien och att det inte blir så obehagligt. Men musikal behöver inte bara vara glättigt och färgglatt. Här ska det kännas, man ska bli berörd och få lite ont i magen och haja till. Vi fick ett alternativt slut på den scen där nazisterna dansade runt judarna och de fick mig att tänka på den otroligt bra men väldigt obehagliga scenen från Liven är en schlager, där ett gäng slår och sparkar ner Candy Darling. Obehagligt men en så stark och bra scen. Absolut att man kan göra något lika obehagligt i Raoul. Man får inte slarva bort det budskapet som man gjorde i Cabaret på stadsteatern i Stockholm som inte var obehaglig alls. (till skillnad från uppsättning på Uppsala stadsteater som verkligen berörde).

Vi fick ett litet smakprov från akt 2 också och det ser verkligen lovande ut!

Det ska verkligen bli spännande att följa arbetet med Raoul och jag hoppas verkligen att det blir färdigt och sätts upp för det som har gjorts hittills är riktigt bra!

Jättekul också att få se de fantastiskt duktiga studenterna från Högskolan för Scen och Musik. Jag är helt säker på att jag kommer att få ser namnen i musikaler i framtiden!

Bild från Facebooksida Raoul. Grafisk form Nils Eriksson.

https://www.facebook.com/Musikalen-RAOUL-473998236058704/

Har varit på ett par teater readings på Playhous Teater tidigare men det här var min första reading på en musikal. Så det var lite spännande att se hur jag skulle uppleva att sen en musikal i en reading. Det är tredje gången som det är en reading på Camera, musikalen om delar av Ingrid Bergmans liv. Första gången var mars 2015 på Stockholms Dramatiska högskola, och sen var det en workshop med studenter från SHM och skådespelare från Östgötateatern och den 29 augusti 2015 var en reading på Göteborgsoperan. Samma dag som var Ingrid Bergmans 100åriga födelsedag och dödsdag.

Så nu var det dags för den tredje reading av musikalen och den här gången på Spira i Jönköping, men min första så jag kan inte redogöra för hur den har utvecklats, men vad jag hörde så från den första readingen till den här har det plockats bort roller och lagts till någon sång. Och det är ju precis det som reading och workshops handlar om, att testa och se vad som funkar på scen och vad som inte funkar och sen justera så man får något som blir riktigt bra.

Camera är alltså en musikal om delar av Ingrid Bergmans liv. Den börjar när hon redan har blivit känd och bor i Hollywood och filmar för fullt. Hon är gift med Aron Petter Lindströmo och har dottern Pia. Rätt snart kommer dock Roberto Rossillini in i bilden och hon lämnar USA för att göra filmen Stromboli med honom. Kan man historien om Ingrid så vet man också att hon inleder ett förhållande med honom som leder till skilsmässa och tre barn. Det här ses inte med blida ögon. Så småningom återvänder Ingrid till USA och filmar där igen och musikalen slutar efter att hon har återkommit till USA.

Ingrid spelas av Anna-Maria Hallgarn och hon har en stark inlevelse i rollen och sjunger väldigt bra och känslosamt. Kul att se henne i ytterligare en stark kvinnoroll (under våren har jag sett henne i Murder Ballad och Carmencita Rockefeller) Aron Petter spelas av Alexander Lycke som imponerar stort med sin kraftfulla men även känsliga stämma. Roberto Rossellini spelas av David Lundqvist som jag inte har sett så mycket av tidigare men blev riktigt imponerad av honom. Han har en fantastisk röst och härlig inlevelse i rollen. Särskilt när det pratades om vilken man den där Rossellini var. Innan Rossellini träffar Ingrid har han ett förhållande med den italienska skådespelerskan Anna Magnani, här spelad av Maria Möller. Maria Möller är nog mest känd för att imitera kändisar som Carola och Drottning Silvia, men här är det hennes egen sångröst som hörs och den är inte dålig alls. Hon har några riktigt bra och kraftfulla sånger i sin roll. Sist men inte minst i rollistan är Anders Ekborg som maskinisten som är med Ingrid både i Hollywood och på Stromboli. Sångmässigt är rollen som maskinisten inte så stor, men när väl Anders får lov att ta sig ton är det fantastiskt som vanligt. Han har ett par låtar men ingen riktigt powerlåt. Dock en lite mer komisk låt. Om man till den slutliga versionen väljer att ha kvar Anders i rollen som maskinisten skulle jag gärna se att man la till en starkare låt så man får njuta av hans underbara röst fullt ut. Annars är det nog inte så mycket som man behöver ändra på vad gäller handling och musik. Men sen blir det ju en annan upplevelse när det börjar ageras, kostym, scenografi etc kommer på plats.

Det var inte bara huvudrollsinnehavarna som var med på readingen utan även en ensamble bestånde av musikalstudenterna Caroline Gustafsson, Lina Eriksson, Henriette Holgert, Snorre Ryen Töndel, Hani Arrabi och Johan Hwartz. Alla gjorde väldigt bra ifrån sig och det var kul att att se att de gillade att stå på scen. Så framtiden för musikalsverige ser ljus ut! Eftersom det var en reading så det inte någon stor orkester utan bara en pianist, men med en så välspelande pianist som Thomas Bay behövdes inte någon orkester. Perfekt spel av honom så alla röster kom fram ordentligt.

Staffan Aspegren har skrivit handlingen (book) och Jan-Erik Sääf har skrivit text och musik. Både handlingen och text och musik var väldigt bra så jag ser framemot att få se den färdiga versionen på scen någon gång inom en snar framtid. Verkligen kul att man satsar på att göra en ny musikal om en av de mest kända svenska kvinnorna genom tiderna. En stark kvinna som valde sin egen väg. Så vem vet det blir kanske att åka till Jönköping och Spira om nåt år eller så för att se den färdiga musikalen Camera! I höst sätter man upp Passion så hösten program är ju redan klart, men kanske till våren?

Bilden är från Spiras Hemsida.

https://www.smot.se/camera—reading/