• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: oktober 2015

Vad händer på scen 2016?

26 måndag Okt 2015

Posted by annette stolt in Nyheter

≈ Lämna en kommentar

2016 ser ut att bli ett jättespännande musikal och teater år. Nedan är en del av det som kommer att spelas 2016.

Stockholm

Till en början är det jättekul att se att Jersey Boys förlängs och kommer att spelas under våren också. En fantastisk bra musikal som ni absolut ska se. Ett riktigt lyckopiller!

Förklädet kommer också att spelas i vår också på Göta Lejon och även Björn Skifs har lagt till fler datum för sin show där. Ska se den första gången den 9 november så efter det kan ni läsa recension och se vad jag tycker.

Lite mer förvånande är att Kristina inte kommer att spelas i vår. Har tydligen inte sålt så bra. Så ni som inte har sett den måste se till att passa på innan den läggs ner. För sen kommer det med all sannolikhet att dröja innan den sätts upp igen, om den gör det. Som det ser ut nu på biljettbokningen är sista datum den 3 januari 2016.

På Cirkus sätts istället Green Days, American Idiot upp. Premiär den 20 februari. Den gick i Malmö för inte så längesedan med Bruno Mitsogiannis i huvudrollen. Tyvärr är det inte Bruno som spelar den här för han har ju fullt upp med Jersey boy. Lite synd för jag hade gärna sett den här med honom. Har inte bokat någon biljett till den ännu.

http://www.cirkus.se/index.php/events/view/american_idiot/

Cirkus har ju också en ny scen, Skandiaarenan, där Lena Philipson har show från den 3 februari. Den kan vara intressant att gå se.

En annan ”gammal” favorit som sätter upp show är Niklas Strömstedt. Den har fått titeln Storhetsvansinne och spelas på Börsen från och med den 22 januari. Niklas har ju många bra låtar så det kan blir en trevlig kväll. Skulle kanske slå till och boka?

På Oscars fortsätter Ladykillers i vår. Har inte sett den så vet inte om den är bra eller inte. Men många bra namns som Suzanne Reuter och Johan Rheborg är med.

Intiman sätter upp en gammal komediklassiker, Charleys tant med Claes Malmberg som Charleys tant. Den kan bli kul!

På Playhouse teater, den 7 mars, har Murder Ballad Skandinavien premiär. Det ska blir riktigt spännande att se. Är ett projekt initierat av en av våra bästa musikalartister, Patrik Martinsson (Priscilla, Evita mfl). Tillsammans med Jakob Stadell, Anna-Maria Hallgarn och Hanna Hedlund tar man nu musikalen från Broadway. Är en rätt ny musikal som spelades första gången 2012 på Manhattan Theater Club. Jakob Stadell är ju en gammal musikalfavorit och Anna-Maria Hallgarn såg jag nog första gången i den fantasiska uppsättningen av Jekyll&Hyde på Östgötateatern. Med den här ensemblen så kan det bara bli riktigt bra! Så boka biljett! Själv har jag bokat till premiären och även bokat bort i restaurangen som finns i anslutning till teatern.

http://www.murderballadstockholm.se/mer-om-murder-ballad/

En annan intressant musikal som spelas på en av de mindre scenerna är Carmencita Rockenfeller på Scala Teatern. Mellan den 12 och 27 april kan man se den. Carmencita spelas av Anna-Maria Hallgarn så man har chans att se henne i två musikaler på kort tid. Andra som är med i den är bl a Joachim Bergström, Rolf Lyhdal, Peter Gröning och Sara Jangfeldt. Den har spelats bl a i Göteborg under hösten men nu är det Stockholmarnas tur!

http://www.lifeline.se/artister/carmencita/

Våren verkar vara tiden för lite mindre kända musikaler och kortare spelperioder. Göta Lejon sätter under maj månad upp Hedvig and the angry Inch med Ola Salo och Lisa Stadell.

http://www.gotalejon.se/forestallningar/hedwig-and-the-angry-inch/

 

Men det riktigt stora och som nog hela Sveriges musikalvärld längtar efter är det som händer i höst!!

30 år efter Londonpremiären, den 14 september, äntrar Peter Jöback scenen på Cirkus, iförd den mask som han har burit både i London och på Broadway. Phantom of the Opera är tillbaka i Sverige! Rollen som Christine görs av Emmi Christensen. Premiärbiljetter är bokade! Ska bli så kul att se Peter spela Phantom igen. Lite skönt är det ju att inte behöva resa någonstans för att göra det. Intressant att se honom göra den på svenska! Förutom den 14 september så har jag också den 24 november och 18 december inbokad.

http://www.thephantomoftheopera.com/stockholm

2015 kan summeras som ett år där Peter och Helen har delat scenen nästa hela året, under våren i Livet är en schlager och sen i I love musicals under hösten. Men nästa år så blir de ”konkurrenter”. Den 10 september har Bullets over Broadway Europa premiär på Göta Lejon där Helen har huvudrollen Har verkligen inte någon koll på den här komedimusikalen. Är baserad på Woody Allens film med samma namn. Kul är att Linus Whalgren har den manliga huvudrollen. I andra roller ser vi Johan Rheborg, Johan Rabeus och Shima Niavarani. Shima var otroligt kul på inspelningen av Så ska det låta den 25 oktober (program 5) så det ska bli jättekul att se henne på en teaterscen. Den 6 oktober är det dags att se den!

http://www.gotalejon.se/forestallningar/bullets-over-broadway/

Men innan både Fantomen och Bullets sätts upp så flyttas Sällskapsresan från Malmö,där den gått för utsålda hus, till Stockholm och har premiär den 9 september på China.

http://www.sallskapsresan.com/musikalen-sallskapsresan/sallskapsresan-stockholm/

Playhouse 

En lite mindre scen är Playhouse teater där Murder Ballad spelades under våren. Under hösten sätts inte någon musikal upp, men det går flera pjäser som är intressanta. Först Allt som är underbart och sen Tala är silver. Playhouse specialitet är att hitta nya pjäser som precis satts upp på Broadway eller Off Broadway. De anordnar också sk Readings som är väldigt trevliga att gå på. Så jag kan varmt rekommendera att ni håller ögonen på Playhous.

http://www.playhouseteater.se/

Malmö

På Malmöopera sätts Billy Elliot upp, som har gått i många år i London och är riktigt bra som musikal. Nu är det dock Ronny Danielsson som regiserar och då kan det antingen bli bra eller mindre bra. Roine Söderlundh står för koreografin så dansen ska väl i alla fall bli bra. Killarna som spelar Billy och hans kompis Michael verkar charmiga (är flera olika som spelar dem). Marianne Mörck i rollen som mormor kan ju bara bli bra och Åsa Fång som dansläraren borde bli bra. Premiär 13 februari.

http://www.malmoopera.se/billyelliot

Den 3 september har Kinky Boots sverigepremiär på Malmö Operan. Den här underbara feelgoodmusikalen som jag har sett ett par gånger i London. Varje gång man ser den blir man lika glad. Musiken är skriven av Cindy Lauper och spelas rätt mycket i min bil.

I Sverige gör Andreas Weise musikalpremiär i rollen som Charlie Price, killen som ärver en skofarbrik som står inför konkurs. Ska han kunna rädda den och i så fall hur? Räddningen blir Lola, spelad av Oscar Pierrou Lindén. Intressant att se hur den blir på svenska och hur dessa två herrar lyckas axla mantlarna.

http://www.malmoopera.se/kinkyboots

Jönköping

I vår finns det all anledning att bege sig till Småland och se Anders Ekborg i Spelman på taket. Spelas 12 mars till 27 april.

http://www.smot.se/program/visa-produktion/?smot%5BshowNid%5D=1942a137-70d9-406b-9af9-67b1c57d16d8&smot%5BgruppTyp%5D=produktion

I höst sätter man upp Sondheims Passion. Skandinavienpremiär den 17 september. Andreas Lycke spelar en av huvudrollerna.

https://www.smot.se/passion/

Karlstad

Värmlands operan ger sig, under ett par veckor på sommaren och sen under hösten, på en riktig musikalklassiker, Les Miserable. Christer Nerfont spelar Jean Valjean och Philip Jalmelid spelar Javert. Premiären i somras fick väldigt bra recensioner och en kompis som är stor Les Mis fans tycker det är en väldigt bra uppsättning. Så jag är riktigt sugen på att åka och se den.

http://www.wermlandopera.com/evenemang/les-miserables-0

Göteborg

På Göteborgsoperan sätter man upp musikalklassikern Hair.

Köpenhamn

Har ni vägarna förbi Köpenhamn, eller en weekend ni inte vet vad ni ska göra med? Ja då är ett bra tips att se Jekyll and Hyde på Det nye Teatret i Köpenhamn. Spelas 11 februari till 17 april. Jekyll and Hyde är en av mina favoritmusikaler, men det kräver en riktigt bra manlig musikalartist i huvudrollen. Anders Ekborg gjorde den med bravur i Östgötateaterns uppsättning och där gick den för utsålda hus. När den gick på China teatern spelade Mikael Samuelsson Jekyll & Hyde och tyvärr blev det inte någon succé utan fick läggas ner i förtid. Men som musikal är den riktigt bra. Fantastisk musik!

Under hösten spelas Anything Goes, en klassisk Cole Portermusikal.

http://www.detnyteater.dk/anything-goes/

London

Ja i London går ju hur mycket som helst. Men det som är extra kul är att i år sätts Sunset Boulevard upp i ett gästspel på English National Opera (ENO) med Glenn Close i huvudrollen, Norma Desmond, och rollen som hennes fd man och nuvarande betjänt, Max, spelas av ingen mindre än vår fantastiske Fred Johansson. Den spelar bara en kort tid (1 april – 7 maj) och biljetterna går åt som smör. Har bokat så jag ska se den 23 april.

https://www.eno.org/whats-on/sunset-boulevard

Sen är ju det riktigt stora, Harry Potter teatern där biljetterna såldes slut på några timmar och så släppte de en del föreställningar till, men tror att det är helt utsålt tom juni 2017 nu. Den 21 augusti ska jag se Harry Potter and the Cursed Child på Palace Theatre.

http://www.harrypottertheplay.com/

Aladdin har premiär i augusti och där kan man om man har tur få se Fred Johanson som Jafar. Han är stand in, men jag har inte lyckats få fram några dagar när han spelar.

 

Snövit, första publikgenomdrag, 25 oktober, Maximteatern

25 söndag Okt 2015

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 1 kommentar

En helt ny musikal om Snövit sätts nu upp på Maxim med premiär den 1 november och som sedan kommer att gå på turné i landet våren 2016.

Jag var på det första publikgenomdraget och som vanligt då varnar de för att något kan gå fel och att de får ta om. Och det var främst tekniken som inte fungerade helt och hållet. Strax innan slutet på första akten vill inte kulissen som används dels används som vägg och fönster hos dvärgarna och dels som förhöjt golv på slottet inte vika ner sig. Så de fick bryta en stund för att sedan konstatera att de inte skulle få det att fungera utan att de skulle spela ”framför” istället. Så kungen och styvmoderns stolar fick stå på det vanliga golvet i stället för det förhjöda (podiumet) som det skulle med dvärgarnas fönster i bakgrunden. Men det funkade bra så de kunde slutföra första akten och sen jobba vidare med det. Och när andra akten var igång så fälldes upp mer eller mindre upp och ner som det skulle. Vet inte om det var för att det var publikgenomdrag, men de sa inledningsvis att man gärna fick fotografera men att de gärna såg att man gjorde det i slutet mot akterna.

Men annars tyckte jag att kulisserna och ljusbesättningen var bra och skapade en bra stämning på det hela. Kunde möjligen varit lite mer lyxigt och utsvävat när det var på slottet. De lyckades bättre med att få det att fungera hos dvärgarna och när Snövit och Härolden var i skogen för att Härolden ska döda Snövit så var det rätt snyggt.

Snövit är en barn och familjeförställning där musiken är nyskriven. Musiken  av Martin Land är väl inte i klass med Andrew Lloyd Webber eller Björn och Benny, men det var några katchiga låtar och särkskilt dvärgarnas upptempolåt var medryckande och gick hem hos barnen. Klappades med ordentligt i den. Tyvärr hade väl inte Yohio fått någon särskilt stark låt.

Man får ju se en familjeförseställning med lite andra ögon. Det ska ju vara lite roliga figurer och gärna glada och starka färger. Och det hade de lyckats bra med. Dvärgarna var förglada och lite roliga. Dock förstod jag inte riktigt varför man valt att döpa alla till Konrad istället för att ha Butter, Glader, Prosit osv. Alla barn känner ju till dem under de namnen. Förklaring till varför alla skulle heta Konrad var för att ingen skulle känna sig utanför eller få konstigt eller finare namn än någon annan. Dock fick Snövit fortsätta att heta Snövit hos dem. I början av akt ett är Snövit en liten flicka och som enda lekkamrater har sina gosedjur som är ”levande” och är gigantiska gosedjur. Och så finns det kaniner med i skogen också som ska vara en blandning av söta och tuffa. Gosedjuren var ok, men kaninerna vet jag inte riktigt. I en scen blev pappa Kanin lite väl krävande mot sina barn. De drog inte ner några jätteskratt eller klappar av barnen heller.

Häxan spelades av Nanne Grönvall som gjorde det riktigt bra. Hon hade fått några av de bättre låtarna och framförde dem på vanligt Nannesätt. Hon hade också fått de mest påkostade kläderna.

Niklas Wahlgren spelar Härolden som får i uppdrag att döda Snövit. Tyvärr fungerade inte hans mick perfekt hela tiden utan ljudet tappades emellanåt, men det är ju något de kan fixa till premiären. Kanske lite stel i sitt agerande.

Kungen spelas av Kalle Rydberg. En velig/mesig kung som faller för den vackra drottningen när Snövits mamma dött och gifter sig med henne mot Snövits vilja. Är nästan för övertydlig i sitt agerande, något som man ser ibland på barnteatrar.

Så har vi då Snövit och Prinsen! Snövit spelas av Ellen Bergström som gör scendebut i Snövit. Ok sångröst, men har inte heller någon jättebra låt så det är lite svårt att bedöma hennes sångförmåga. Men kändes ändå helt ok som Snövit.

Yohio spelar Prinsen och är jämte Nanne det stora affischnamnet. Och den person som barnen väntade på. Och vänta får det göra, för precis som i sagan tar det ju en stund innan prinsen kommer. Rollen är ju ganska liten. Kommer in på slutet, kysser Snövit och sen är det slut…..Man har klämt in ett par låtar som ska vara kraftfulla, men om han inte har sångrösten eller om det var problem med hans mick också är svårt att säga, för även när han pratade försvann ljudet en del då och då. Hans agerande var inte helt naturligt utan lite stelt. Jobbade lite för mycket på att vara stjärna och vacker som prins. Hörde av ett barn i publiken ”Han kändes lite osäker så han behöver nog öva lite mer, som de sa i början…” så med några fler publikgenomdrag och bättre mick så kan han nog växa till sig i rollen.

Barnen tyckte den var bra, men att ljudet kunde ha varit lite lägre och att det var lite jobbigt med ljussättningen under dvärgarnas entré.

På det stora hela tycker jag att det var en trevlig familjeförställning som är väl värd att se och att med några mer förställningar med publik så kommer de att bli mer säkra och få till det tekniska också.

Kan ni inte se den på Maxim så kommer den kanske till en teater nära där du bor!

 

12179430_10153630672510912_36917151_n12179249_10153630672335912_788469373_n12177708_10153630672150912_36248616_n12178310_10153630672190912_1702175215_n12179110_10153630672165912_837174179_n12179778_10153630672000912_755210151_n12179053_10153630672025912_1206050162_n

12182261_10153630671890912_1534425711_n

I love musical, Peter och Helen tillsammans igen, 16 oktober, Göranssons Arena, Sandviken

16 fredag Okt 2015

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Tredje gången gillt för mig och den här omgången av I love musical. Den här gången i en ny arena, Göranssons, i Sandviken. Alltid kul med nytt ställe. Så varför ser man ”samma” konsert 3 gånger på drygt en vecka? Jo helt enkelt för att man vet att det kommer att bli superbra redan när man bokar biljetterna och för att det finns så mycket att ta in på en sån här konsert så även om programmet är samma så är det ju live och det blir olika. Ikväll hade de på något sätt snabbat upp mellansnacket för den var ca 10-15 minuter kortare i Västerås och i Stockholm då den slutat ca 23.20-23.25 men nu var den ca 23.10 när sista tonerna klingade ut.

Men alla låtarna fanns med och det som är superbra bara växer och blir ännu bättre för varje gång. Resten är superbra det också. Det som för mig är det det svaga i showen är inslaget med West Side Story. Personligen är det inte någon av mina topp 3 musikaler, hamnar knapp in på topp 10 om jag ska vara helt ärlig. Och just här är sångstilarna för blandade. Musikal är musikal och ska inte sjungas operaaktigt om det nu inte är Phantom eller Love never dies, där visst operainslag är okey. Helen sjunger Anitas roll med perfekt musikalröst och inlevelse medan Emmi som Maria använder sitt mera operaregister och det funkar inte ihop för mig…

Eftersom det är 20 årsjubileum för Kristina så ägnas en stor del av programmet till just Kristina. Peter och Helen minns tillbaka med anekdoter och sång till pianokomp av David White. Mysigt och intimt avsnitt i första akten som avslutats med en superb Wild Grass av Norma Lewis. Utan tvekan ett av mina absoluta favorit nummer i showen, kanske till och med det bästa på hela kvällen….För visst är det underbart att som extra nummer få höra Helen i Du måste finnas och Peter i Guldet blev till sand, men jag har hört dem förr, och de kommer att sjunga dem live igen, Men frågan är om jag kommer att få höra Norm göra Wild Grass igen? Så absolut vad jag kommer att minnas bäst från årets ILM. Och för den är han väl värd en Guldmask som han så gärna vill ha. (den kommentaren hörde jag först i Sandviken…)

Det finns många låtar som man vill höra om och om igen och som är lika bra varje gång, men man vill ju gärna höra något som de inte sjungit tidigare eller tlllsammans förut.  Eller varför inte en helt ny sång?

Peters tollkning av It’ll be me, från Houdini, har också växt sig starkare och starkare för varje föreställning. Nu här Hugh Jackman har hoppat av projektet så kan väl Peter ta sig an rollen när han är klar med Phantom på Ciruks? En original roll på Broadway vore väl inte fel på CVt?

Peter bjuder på en rad av sina paradnummer från Why God Why till Phantom. Alltid lika bra och rysfaktor. Men trots att man hört dem många gånger och aldrig tröttnar så blir det ibland en ny version….Ikväll fick vi en liten speciell version av Getsemane, för en kort bit in så tappar Peter texten. Han fortsätter stegmässigt men orden kommer inte. Dirigenten tittar sig lite undrade över axeln, så börjar Peter sjunga igen. Där skulle han lyssnat lite på vad Helen fått tips av Marianne Mörck, ”Le och sjung, de vet ändå inte hur det ska vara”….Men även den bäste kan få en textblackout. Och den blev lika mäktig på slutet som vanligt.  Gillar verkligen gitarrkompet i den!

Helen var verkligen i toppform hela kvällen, hon kan verkligen göra allt från underbar vacke relegant och strikt i Don’t cry for me Argentina, till lite ”galen” i Tolvskillingsoperan. Vilken fantastisk Don’t cry hon gör!

En av duetterna som är mina favoriter är Peter och Norm i I’m the man! Vilka fantastiska män på scen.

Men utan Stockhlolm Symfonietta, Le comp, bakgrundsbilderna och Margareta Julles fantasiska kläder så skulle inte showen vara så magnifik som den är. Allt i ledning under David Whites förstås. Det hjälper ju inte hur bra röster artisterna än har om de inte lyfts fram av bra musiker.

Nu lär det dröja ett par år innan iv får se I love musikal på turné igen för i höst är det ju Phantom of the opera på Cirkus som gäller för Peter. Blir spännande och se hur Peter och Emmi utvecklar rolllerna på svenska. Biljetter är redan köpta till permiären! Men jag hoppas verkligen inte att det här är sista gången som Peter gör ILM. Det finns så många bra musikallåtar som han ännu inte gjort och så många som vi gärna hör igen!

P1080073P1080075P1080082P1080083P1080086P1080089P1080092P1080095P1080096P1080098P1080099P1080100P1080102P1080103P1080105P1080107P1080108P1080110P1080113P1080114P1080116P1080119P1080121P1080123P1080129P1080126P1080132P1080134P1080137P1080138P1080140P1080141P1080143P1080144P1080142

I love musicals, Peter och Helen tillsammans igen, 11 oktober, Erikssons Globe, Stockholm

11 söndag Okt 2015

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Så var det dags för repris på gårdagens föreställning av I love musical. För när något är riktigt bra vill man ju gärna se det igen! När det är live är ju enda sättet att få se det en gång till att faktiskt gå en gång till. En bra film kan man ju spela in och se när man vill, men inte en bra show. Den måste man nöta in i minnet själv för att kunna plocka fram när man behöver bli lite uppiggade.

Och vad är bättre att ha på lager än nästan 4 timmars musikalshow?

Personalen på Globen bad vänligt men bestämt att ingen skulle ta kort varken under föreställningen eller innan. Det var många som de vara framme och sa till innan föreställningen började. Så för att respektera det och för att slippa sura miner av vakterna så tog jag inga kort. Utan njöt i fulla drag av showen.

Vilken fantastisk show det här. Peter och Helen på scen igen. Är ju inte så länge sen eftersom de spelat i Livet är en schalger under våren. De är så samspelta och passar så bra ihop på scen. Kul att se dem i olika duetter ur Chess och Moulin Rouge tex. De lockar fram varandras komiska ådra i inledningsnumret där de sjunger om olika par och Helen får agera häst åt Peter!

Emmi Christenson är en av våra nya musikalstjärnor och spelar Christine på West End. Märks lite att hon är ny i gänget och är inte helt naturlig. Men till dess att hon och Peter ska göra Phantom tillsammans har de nog kunnat få fram rätt kemi! Norm Lewis som är den andra gästartisten har ju varit med i ILM tidigare och det märks att han känner Peter och kan bjuda på sig. Hans Vild Grass är ett av de bäst numren i hela showen. Kändes rätt skönt att veta att den skulle komma så man kunde ta ett par andetag innan. Men samma rysningar som igår.

För att vara Globen var ljudet helt ok. Dock dragit och kallt som vanligt.

Knappt en vecka kvar till Sandviken och sista ILM för mig för den här gången!

I Love Musicals, Peter och Helen tillsammans igen, 9 oktober, ABB arena, Västerås

10 lördag Okt 2015

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

 

För tredje året drar Peter ut på arenaturné med konceptet I Love Musical. Och än en gång är det för utsålda arenor. Konceptet är lite ändrat då han i år delar värdskapet med Helen Sjöholm. Och det ligger ju helt rätt i tiden med tanke på att det är 20 år sedan Kristina från Duvemåla sattes upp och de spelade tillsammans i den. 20 år som de bägge har givit oss så många underbara framträdanden på scen i olika musikaler och konserter. Hur hade mitt liv sett ut utan dem?

Årets uppsättning får en mer svenskpräglad framtoning än de tidigare då det ”bara” är Norm Lewis som inte är svensk artist på scen (förutom dirigenten). Den andra gästartisten är Emmi Christensson, som idag spelar Christine i Phantom of the opera i London, och som kommer att spela Christine med Peter på Cirkus 2016. Emmi är en ny bekantskap för mig och det första vi fick se av henne i föreställningen var som Maria i Sound of Music. Hon gjorde den mycket bra och jag gillad även hennes tolkning av Christine med Peter i ledmotivet ur Phantom of the Opera. Dock tycker jag att hon sjöng för mycket opera när hon sjöng duett med Helen ur West Side Story i andra akten. Ja överlag i andra akten så fanns en tendens att hon gick från musikalsång till opera. Men det finns nog bra förutsättningar för att hon blir en bra Christine på Cirkus om ett knapp åt.

Konserten inleddes med att Helen och Peter med sina makar gick i par-terapi hos en viss Björn där han rådde dem att släppa taget om sina tidigare rollkaraktärer. Ett roligt inslag innan det brakade loss i full skara och det är så härligt med alla dessa duktiga sångare på scen, symfoniorkester och den konsert som är nästan 4 timmar lång med paus.

Eftersom Kristina firar 20 år så fick vi höra en hel del från den och ett trevligt finstämt samtal med Helen och Peter. Självklart fick vi hör deras paradnummer Guldet blev till Sand och Du måste finnas så alltid ger mig rysningar, men frågan är om inte Norm Lewis överglänste dem i Vildgräs (Wildgrass) en av mina absoluta favoriter från Kristina och jag hade inte en tanke på att Norm skulle göra den ikväll, men han gjorde den så otroligt bra! En av kvällens absoluta höjdpunkter! Mycket för att jag inte hört honom göra  den förut och längtat så många år att för höra en riktigt bra version på en live eftersom Anders Ekborg tyvärr ytterst sällan gör den live.

Kvällen bjöd på en del favoriter i repris, som Getsemane, Spindelkvinnans Kyss, Luck be a lady och självklart Miss Saigon med Peter i mer eller mindre samma versioner som tidigare. Men andra nummer som funnits med i tidigare uppsättningar var rätt omgjorda vilket var jättekul. T ex sjöng fick vi se två Phantoms i Music of the night och Peter och Norm gjorde även duett Who’s the man från Witches of Eastwick. Härligt nummer.

Men självklart var det inte bara gammalt i samma eller ny förpackning utan det finns ju hur mycket musikallåtar som helst så vi fick se mycket nytt också, till och med så nytt så det ännu inte har satts upp än, som Peters nummer från Houdini. Ett potpurri med låtar från My Fair lady. Och helt fantastiskt från Tolvskillingsoperan med alla artisterna. Helen gör nog den bästa versionen av Don’t cry for me Argentina som jag någonsin hört.

Får ju inte glömma att nämna de fantastiska bakgrundsbilderna som höjer numren även om vi på första raden kanske inte alltid ser dem helt bra. Gillade verkligen Björkskogen i Duvemåla Hage.

Med en så lång konsert går det inte att ta upp alla fantastiska nummer men det innebär inte att de inte var bra, utan det är en kväll full med underbara musikallåtar och när man hör tonerna till One more Day så inser man att snart är det nog tyvärr slut…. för den här kvällen…… för det är ju så att det kommer en dag till, och en dag till då jag kommer att njuta av den här underbara konserten!

P1080025P1080026P1080028P1080029P1080030P1080032P1080034P1080035P1080036P1080037P1080039P1080040P1080043P1080044P1080048P1080050P1080051P1080052P1080054

P1080055P1080058P1080061P1080064P1080066P1080068

Ett bloss för Lena Nyman, Soppteatern, 4 oktober

04 söndag Okt 2015

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Trodde jag hade lite koll på Lena Nyman men det stämde ju inte, eller rättare sagt det var just lite koll jag hade. För mig är hon förknippade med revyerna med Hasse&Tage och roliga roller och komiska sånger som ”Vad har du i byxan Jan” eller som stadsbruden som åker till landet och undrar vad det är för stor lampa som lyser. Och så förstås filmen Nyfiken Gul. Men även Ronja Rövardotter förstås.

Men i den här föreställningen där Anna Brome och Anna-Lena Hemström turas om att ”vara” Lena fick jag lära mig så mycket mer om henne. Från hennes barndom i Kristineberg där hon sattes i Fröken Emmys teaterskola och redan då fick filmroller till Dramaten och att hon blev en av Ingemar Bergmans favorit skådespelerskor. Lyckligast var hon när hon jobbade och stod på scen, vilket ledde till att hennes förhållande tog slut ett efter ett. Att hon började få problem med alkoholen och till och med satt i fängelse för grov rattfylla. Till slut fick hon Kol och gick bort alldelse för tidigt vd 66års ålder. Men att hon innan dess lämnade sina brev etc till teatermuseet. Några barn som kunde ärva och berätta fick hon ju aldrig.

Livsskildringen varas med några av de låtar som hon är mest förknippad med och avslutas med ”Ett bloss för moster Lilly.

Ett varmt och intressant porträtt av Lena. 

Dagens soppa var Broccolisoppa med ädelost. Smaskgt! Trevligt sätt att tillbringa söndaglunch på!

Jersey Boys, China teatern, 1 oktober

01 torsdag Okt 2015

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 1 kommentar

Efter Mamma Mia har det blivit populärt med så kallade jukeboxmusikaler. Musikaler där man tar en artist/bands låtar och bygger en musikal kring den. Jersey Boys är precis en sån musikal, men här har man gjort det enkelt för sig och inte hittat på någon historia och sett till att låtarna för handlingen vidare. Här har man valt att berätta historien och Frankie Valli och The four seasons och deras låtar framförs mer som radiospelningar eller konserter. Så på ett sätt blir det mer en konsert med lite handling i. Men det innebär inte att det inte är bra. För det blir ändå bra. Och det beror ju på att det är så bra musik! Men till skillnad från Mamma Mia så förväntade jag mig inte att jag skulle kunna  sjunga med i alla låtar, för jag får erkänna att jag hade lite dålig koll på vilka låtar de har spelat. På affischen kände man igen några låttitlar men att det skulle vara så många som jag kände igen var verkligen en glad överraskning. Men bandet bildades 1960 i New Jersey så det var ju 8 år innan jag var född så inte så konstigt att jag inte helt kunde para ihop dem med låtarna, de var lite före min tid.

Handlingen utspelas från det att bandet bildas 1960 till dess att de blir invalda i Rockn’roll Hall of Fame 1990. Så vi får följa dem på resan med deras första hittar, familjebildning, festande trunélive, splittringar och familjetradgedier. Då varvat med deras underbara musik som Sherry, Walk like a man, Big girls don’t cry, Silence is golden och självklart dunderhiten I love you baby. Låten som först ingen radiostaion ville spela eller skivbolag get ut…. fick lite rysningar när de kom till den delen i handlingen och de berättar story om hur den blev en så stor hit.

Så vilka är då grabbarna i bandet. Bandets ”Ringo” Nick Massi spelas av Robert Rydberg. Nick är den medlemmen i bandet som har den minst framstående rollen. Men Robert gör en charmig tolkning av honom med härlig östgötska som slår igenom ibland. Bob Gaudio kom med sist i bandet och den som skrev bandets största låtar. Rollen som Bob ska spelas av David Lindgren, men pga sjukdom fick vi istället gör bekantskap med en ny musikalkille, Nicklas Berglund. Han var riktigt bra! Så en ny musikalkille att ha ögonen på. Skulle gärna se David i rollen någon gång, men man behöver inte känna att man inte får en fullgod föreställning med Nicklas för han var jättebra. Grundaren till bandet var Tommy DeVito, en lite småkriminell kille med musikintresse och talang, spelad av underbare Peter Johansson. Hans numera ständige vapendragare Bruno Mitsogiannis spelade Frankie Valli. Både Peter och Bruno är man ju mest van att se i rockigare sammanhang som We will rock you, Rock of ages och Champions of rock så det var intressant att se dem i härlig glad 60tals pop. Bruno fick verklingen visa vilken otroligt bra falsettsångare han är. Alla fyra killar var riktigt bra och deras röster passar verkligen bra ihop, vilket är viktigt då det är mycket stämsång här.

Det här är inte en musikal där man blir djupt berörd och totalt trollbunden som Kristina, och den utger sig inte för att vara någon rolig komisk musikal som Förklädet där man utlovas att få skratta mycket (vilket man inte fick…). Nej det här är en musikal där man från första tonen sitter med ett leende på läpparna, njuter av underbar bra musik, fyra härliga killar, snygga kostymer, härlig 60talsstämning och man hamnar in i en liten lycko och måbrabubbla i 3 timmar. Ja nu är den kanske inte alltid tre timmar lång för det blev tillfälligt avbrott i första akten pga av teknsikt fel. Men hur som helst i närmare 3 timmar så mår man bara bra och det är precis det som behövs nu när det går mot mörkare tider.

Så jag kan verkligen rekommendera att ni skaffar er biljetter till Jersey Boys och flyr en mörk höstkväll. Sen kommer ni småsjunga ”I love you baby” när ni vandrar hem.

 

oktober 2015
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  
« Sep   Nov »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …