Tredje gången gillt för mig och den här omgången av I love musical. Den här gången i en ny arena, Göranssons, i Sandviken. Alltid kul med nytt ställe. Så varför ser man ”samma” konsert 3 gånger på drygt en vecka? Jo helt enkelt för att man vet att det kommer att bli superbra redan när man bokar biljetterna och för att det finns så mycket att ta in på en sån här konsert så även om programmet är samma så är det ju live och det blir olika. Ikväll hade de på något sätt snabbat upp mellansnacket för den var ca 10-15 minuter kortare i Västerås och i Stockholm då den slutat ca 23.20-23.25 men nu var den ca 23.10 när sista tonerna klingade ut.

Men alla låtarna fanns med och det som är superbra bara växer och blir ännu bättre för varje gång. Resten är superbra det också. Det som för mig är det det svaga i showen är inslaget med West Side Story. Personligen är det inte någon av mina topp 3 musikaler, hamnar knapp in på topp 10 om jag ska vara helt ärlig. Och just här är sångstilarna för blandade. Musikal är musikal och ska inte sjungas operaaktigt om det nu inte är Phantom eller Love never dies, där visst operainslag är okey. Helen sjunger Anitas roll med perfekt musikalröst och inlevelse medan Emmi som Maria använder sitt mera operaregister och det funkar inte ihop för mig…

Eftersom det är 20 årsjubileum för Kristina så ägnas en stor del av programmet till just Kristina. Peter och Helen minns tillbaka med anekdoter och sång till pianokomp av David White. Mysigt och intimt avsnitt i första akten som avslutats med en superb Wild Grass av Norma Lewis. Utan tvekan ett av mina absoluta favorit nummer i showen, kanske till och med det bästa på hela kvällen….För visst är det underbart att som extra nummer få höra Helen i Du måste finnas och Peter i Guldet blev till sand, men jag har hört dem förr, och de kommer att sjunga dem live igen, Men frågan är om jag kommer att få höra Norm göra Wild Grass igen? Så absolut vad jag kommer att minnas bäst från årets ILM. Och för den är han väl värd en Guldmask som han så gärna vill ha. (den kommentaren hörde jag först i Sandviken…)

Det finns många låtar som man vill höra om och om igen och som är lika bra varje gång, men man vill ju gärna höra något som de inte sjungit tidigare eller tlllsammans förut.  Eller varför inte en helt ny sång?

Peters tollkning av It’ll be me, från Houdini, har också växt sig starkare och starkare för varje föreställning. Nu här Hugh Jackman har hoppat av projektet så kan väl Peter ta sig an rollen när han är klar med Phantom på Ciruks? En original roll på Broadway vore väl inte fel på CVt?

Peter bjuder på en rad av sina paradnummer från Why God Why till Phantom. Alltid lika bra och rysfaktor. Men trots att man hört dem många gånger och aldrig tröttnar så blir det ibland en ny version….Ikväll fick vi en liten speciell version av Getsemane, för en kort bit in så tappar Peter texten. Han fortsätter stegmässigt men orden kommer inte. Dirigenten tittar sig lite undrade över axeln, så börjar Peter sjunga igen. Där skulle han lyssnat lite på vad Helen fått tips av Marianne Mörck, ”Le och sjung, de vet ändå inte hur det ska vara”….Men även den bäste kan få en textblackout. Och den blev lika mäktig på slutet som vanligt.  Gillar verkligen gitarrkompet i den!

Helen var verkligen i toppform hela kvällen, hon kan verkligen göra allt från underbar vacke relegant och strikt i Don’t cry for me Argentina, till lite ”galen” i Tolvskillingsoperan. Vilken fantastisk Don’t cry hon gör!

En av duetterna som är mina favoriter är Peter och Norm i I’m the man! Vilka fantastiska män på scen.

Men utan Stockhlolm Symfonietta, Le comp, bakgrundsbilderna och Margareta Julles fantasiska kläder så skulle inte showen vara så magnifik som den är. Allt i ledning under David Whites förstås. Det hjälper ju inte hur bra röster artisterna än har om de inte lyfts fram av bra musiker.

Nu lär det dröja ett par år innan iv får se I love musikal på turné igen för i höst är det ju Phantom of the opera på Cirkus som gäller för Peter. Blir spännande och se hur Peter och Emmi utvecklar rolllerna på svenska. Biljetter är redan köpta till permiären! Men jag hoppas verkligen inte att det här är sista gången som Peter gör ILM. Det finns så många bra musikallåtar som han ännu inte gjort och så många som vi gärna hör igen!