Efter Mamma Mia har det blivit populärt med så kallade jukeboxmusikaler. Musikaler där man tar en artist/bands låtar och bygger en musikal kring den. Jersey Boys är precis en sån musikal, men här har man gjort det enkelt för sig och inte hittat på någon historia och sett till att låtarna för handlingen vidare. Här har man valt att berätta historien och Frankie Valli och The four seasons och deras låtar framförs mer som radiospelningar eller konserter. Så på ett sätt blir det mer en konsert med lite handling i. Men det innebär inte att det inte är bra. För det blir ändå bra. Och det beror ju på att det är så bra musik! Men till skillnad från Mamma Mia så förväntade jag mig inte att jag skulle kunna  sjunga med i alla låtar, för jag får erkänna att jag hade lite dålig koll på vilka låtar de har spelat. På affischen kände man igen några låttitlar men att det skulle vara så många som jag kände igen var verkligen en glad överraskning. Men bandet bildades 1960 i New Jersey så det var ju 8 år innan jag var född så inte så konstigt att jag inte helt kunde para ihop dem med låtarna, de var lite före min tid.

Handlingen utspelas från det att bandet bildas 1960 till dess att de blir invalda i Rockn’roll Hall of Fame 1990. Så vi får följa dem på resan med deras första hittar, familjebildning, festande trunélive, splittringar och familjetradgedier. Då varvat med deras underbara musik som Sherry, Walk like a man, Big girls don’t cry, Silence is golden och självklart dunderhiten I love you baby. Låten som först ingen radiostaion ville spela eller skivbolag get ut…. fick lite rysningar när de kom till den delen i handlingen och de berättar story om hur den blev en så stor hit.

Så vilka är då grabbarna i bandet. Bandets ”Ringo” Nick Massi spelas av Robert Rydberg. Nick är den medlemmen i bandet som har den minst framstående rollen. Men Robert gör en charmig tolkning av honom med härlig östgötska som slår igenom ibland. Bob Gaudio kom med sist i bandet och den som skrev bandets största låtar. Rollen som Bob ska spelas av David Lindgren, men pga sjukdom fick vi istället gör bekantskap med en ny musikalkille, Nicklas Berglund. Han var riktigt bra! Så en ny musikalkille att ha ögonen på. Skulle gärna se David i rollen någon gång, men man behöver inte känna att man inte får en fullgod föreställning med Nicklas för han var jättebra. Grundaren till bandet var Tommy DeVito, en lite småkriminell kille med musikintresse och talang, spelad av underbare Peter Johansson. Hans numera ständige vapendragare Bruno Mitsogiannis spelade Frankie Valli. Både Peter och Bruno är man ju mest van att se i rockigare sammanhang som We will rock you, Rock of ages och Champions of rock så det var intressant att se dem i härlig glad 60tals pop. Bruno fick verklingen visa vilken otroligt bra falsettsångare han är. Alla fyra killar var riktigt bra och deras röster passar verkligen bra ihop, vilket är viktigt då det är mycket stämsång här.

Det här är inte en musikal där man blir djupt berörd och totalt trollbunden som Kristina, och den utger sig inte för att vara någon rolig komisk musikal som Förklädet där man utlovas att få skratta mycket (vilket man inte fick…). Nej det här är en musikal där man från första tonen sitter med ett leende på läpparna, njuter av underbar bra musik, fyra härliga killar, snygga kostymer, härlig 60talsstämning och man hamnar in i en liten lycko och måbrabubbla i 3 timmar. Ja nu är den kanske inte alltid tre timmar lång för det blev tillfälligt avbrott i första akten pga av teknsikt fel. Men hur som helst i närmare 3 timmar så mår man bara bra och det är precis det som behövs nu när det går mot mörkare tider.

Så jag kan verkligen rekommendera att ni skaffar er biljetter till Jersey Boys och flyr en mörk höstkväll. Sen kommer ni småsjunga ”I love you baby” när ni vandrar hem.