För tredje året drar Peter ut på arenaturné med konceptet I Love Musical. Och än en gång är det för utsålda arenor. Konceptet är lite ändrat då han i år delar värdskapet med Helen Sjöholm. Och det ligger ju helt rätt i tiden med tanke på att det är 20 år sedan Kristina från Duvemåla sattes upp och de spelade tillsammans i den. 20 år som de bägge har givit oss så många underbara framträdanden på scen i olika musikaler och konserter. Hur hade mitt liv sett ut utan dem?

Årets uppsättning får en mer svenskpräglad framtoning än de tidigare då det ”bara” är Norm Lewis som inte är svensk artist på scen (förutom dirigenten). Den andra gästartisten är Emmi Christensson, som idag spelar Christine i Phantom of the opera i London, och som kommer att spela Christine med Peter på Cirkus 2016. Emmi är en ny bekantskap för mig och det första vi fick se av henne i föreställningen var som Maria i Sound of Music. Hon gjorde den mycket bra och jag gillad även hennes tolkning av Christine med Peter i ledmotivet ur Phantom of the Opera. Dock tycker jag att hon sjöng för mycket opera när hon sjöng duett med Helen ur West Side Story i andra akten. Ja överlag i andra akten så fanns en tendens att hon gick från musikalsång till opera. Men det finns nog bra förutsättningar för att hon blir en bra Christine på Cirkus om ett knapp åt.

Konserten inleddes med att Helen och Peter med sina makar gick i par-terapi hos en viss Björn där han rådde dem att släppa taget om sina tidigare rollkaraktärer. Ett roligt inslag innan det brakade loss i full skara och det är så härligt med alla dessa duktiga sångare på scen, symfoniorkester och den konsert som är nästan 4 timmar lång med paus.

Eftersom Kristina firar 20 år så fick vi höra en hel del från den och ett trevligt finstämt samtal med Helen och Peter. Självklart fick vi hör deras paradnummer Guldet blev till Sand och Du måste finnas så alltid ger mig rysningar, men frågan är om inte Norm Lewis överglänste dem i Vildgräs (Wildgrass) en av mina absoluta favoriter från Kristina och jag hade inte en tanke på att Norm skulle göra den ikväll, men han gjorde den så otroligt bra! En av kvällens absoluta höjdpunkter! Mycket för att jag inte hört honom göra  den förut och längtat så många år att för höra en riktigt bra version på en live eftersom Anders Ekborg tyvärr ytterst sällan gör den live.

Kvällen bjöd på en del favoriter i repris, som Getsemane, Spindelkvinnans Kyss, Luck be a lady och självklart Miss Saigon med Peter i mer eller mindre samma versioner som tidigare. Men andra nummer som funnits med i tidigare uppsättningar var rätt omgjorda vilket var jättekul. T ex sjöng fick vi se två Phantoms i Music of the night och Peter och Norm gjorde även duett Who’s the man från Witches of Eastwick. Härligt nummer.

Men självklart var det inte bara gammalt i samma eller ny förpackning utan det finns ju hur mycket musikallåtar som helst så vi fick se mycket nytt också, till och med så nytt så det ännu inte har satts upp än, som Peters nummer från Houdini. Ett potpurri med låtar från My Fair lady. Och helt fantastiskt från Tolvskillingsoperan med alla artisterna. Helen gör nog den bästa versionen av Don’t cry for me Argentina som jag någonsin hört.

Får ju inte glömma att nämna de fantastiska bakgrundsbilderna som höjer numren även om vi på första raden kanske inte alltid ser dem helt bra. Gillade verkligen Björkskogen i Duvemåla Hage.

Med en så lång konsert går det inte att ta upp alla fantastiska nummer men det innebär inte att de inte var bra, utan det är en kväll full med underbara musikallåtar och när man hör tonerna till One more Day så inser man att snart är det nog tyvärr slut…. för den här kvällen…… för det är ju så att det kommer en dag till, och en dag till då jag kommer att njuta av den här underbara konserten!