• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: oktober 2013

Trollkarlen från Oz, Maximteatern, 29 oktober (publikgenomdrag/genrep)

29 tisdag Okt 2013

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

En av de mest klassiska musikalerna sätts upp på Maxim. Vem har inte hört Judy Garlands ”Over the rainbow” från musikalfilmen? Ja den och några andra örhängen hade jag sett framemot att få höra. Hade jag varit lite mer påläst så hade jag dock noterat att det i det finstilat står: Musik Martin Land. Och han har inte skrivit Over the rainbow…så det man bjuder på på Maximteatern är en Trollkarlen från Oz utan en enda av de kända låtarna. Om det beror på att man inte har fått tillstånd att använda orginalmusiken eller inte vet jag inte. Personligen saknade jag dem för det är några som jag hade velat höra.

Jag var också och såg den i London för några år sedan och det var en mycket mer påkostad version. Den här skulle möjligen kunna fungera på en off West End scen. Men den är inte dålig, dock bara en mer budgetvariant än vad jag hade trott.

Istället för att göra en traditionell uppsättning så har man valt att utgå från att det är en saga som berättas genom att den enda scenografin som finns är en stor sagobok som man vänder blad i för att skapa en ny scen. Enkelt och funkar rätt bra. Tillsammans med ljussättningen blir vissa scener, som när orkanen kommer och hon virvlar runt i ovädret riktigt effektfullt.

Den här uppsättningen riktar sig främst till barnfamiljer, och det märks om inte annat på rollbesättningen och hur man presenterar dem på affischerna. Markoolio spelar Lejonet och Tobbe Trollkarl spelar trollkarlen och deras namn står först och störst på affischen. Den riktiga huvudrollen, Dorothy, spelas av Stina Eriksson och hon nämns först som femte namn, även efter Kim Sulocki och Robert Rydberg. Känns inte helt rätt även om de andra är mer kända.

Så hur lyckas då ”kändisarna” i sina roller? Jo Markoolio får helt godkänt, men jag är mer tveksam till Tobbe Trollkarl. Hans sånginsats var inte särskilt stark. Vädligt svag sång så vi får hoppas på att det var problem med micken och att de löser det till premiären. Däremot var både Kim Sulocki (Plåtis) och Robert Rydberg (Fågelskrämman) riktigt bra. Alla hade varsin sång där de presenterade sig och jag gillade bäst Plåtis och Fågelskrämmans. En del av de nyskrivna musiken var helt okey, men det når inte höjderna i Over the rainbow på långa vägar. Men klappvänlig och passar nog barnen bra. Men varför inte bjuda föräldrarna på lite fin sång också? Det hade kunnat gå bra att blanda det klassiska med det nya. Stina Eriksson var en charmig Dorothy, men hon hade lite svårt att bestämma sig om hon skulle prata dialekt eller inte. Det blir lite konstigt när samma roll byter dialekt. Har ju lite svårt för när man använder dialekter för att det ska bli roligt. Som östgöte så var det självklart inget konstigt att Fågelskrämman pratade östgötska, det är ju så alla pratar 😉 men det blev mindre trovärdigt att Dorothys tant pratar stark dialekt medans hennes farbror (spelad av Tobbe Trollkarl) inte gör det. De bor ju på landet så om man vill tydlggöra det borde bägge prata dialekt och inte bara en av dem.

Eftersom de är en familjemusikal fanns det självklart med ett antal charmiga barn på scen också. De spelar olika roller och dyker upp här och där och klarar det väldigt bra. Sorknumret på Vallmoängen var väldigt charmigt! Sorkkungen var jätteduktig!

Storyn är i stora drag den klassiska som bygger på att alla ska får vara olika, att man ska hjäpa varandra och att man bara kan förändra sig själv och bli mer modig, smartar och känsligare. Lejonet, Plåtis och Fågelskrämman hittar de egenskaperna som de tappat bort genom äventyren med Dorothy. Och Dorothy själv inser att borta bra, men hemma är bäst. Och tack och lov så tog hon sig hem genom att slå ihop sina rubinröda klackar!

Det var mycket klappa takten under föreställningen och barnen verkade gillade det. Även om killen bakom oss tyckte det var ok, men inte like bra som Whitesnake. Så om ni inte räknar med Over the rainbow eller Whitesnakeklass så kan man ha ett par trevliga timmar med familjen i höstmörkret.

A Musical Night, Berwaldhallen, 20 oktober

20 söndag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

En musikalkonsert en söndageftermiddag är alltid trevligt och den här är verkligen värd sitt pris och mycket mer än det. Armén musikkår har en tradition sedan ett par år att bjuda på en musikalkonsert med några bra musikalsolister. I år var det dags för Gunilla Backman och Anders Ekborg. Konserten varade i två timmar med paus och ett program som föll mig väldigt bra i smaken. Konserten inleddes instrumentalt med The Burton Lang Songbook som följdes av Mambo ur West Side Story. Sen var det dags för dagens första solist, Gunilla, att äntra scenen och sjunga Somewhere (West side story). Gunilla berättade sedan om hur mycket hon beundrar Barbara Streisand och vilka fantastiska meriter som Barbara har i sin långa karriär. Det märktes att Gunilla verkligen beundrar Barbara och att hon gillar att sjunga hennes paradnummer. Gunilla kom verkligen till sin rätt och fick en extra gnista i sin röst när hon tolkade Barbara. Hon bjöd på Papa, can you hear me? (Yentel) i första akten och i andra akten Evergreen (A star is born), The way we were (The way we were) och Don’t rain on My parade (Funny girl).

Efter Gunillas Papa, can you hear me, hördes tonerna till I got you under my skin och en ivrig Anders Ekborg kom in och började sjunga lite för tidigt, men det redde ut sig och han och musikkåren blev samspelta. Dock var det inte riktigt mitt favorit arrangemang på den låten. Just i den var det också lite dåligt ljud och musikkåren överröstade Anders lite väl mycket. Eftersom det är en blåsorkester så är ju risken lite mer än om det är en symfoni/stråkorkester. Dock fick man ordning på det till nästa låt vilket var tur för när Anders sjunger Bring him home (Les Miserables) vill man bara kunna njuta. Vi fick fortsätta njuta för sen sjöng Anders Bui Doi (Miss Saigon) och det är en riktigt bra låt som kräver en bra röst, så fantastisk kombination! Han får verkligen sjunga den oftare!

Akt två inleddes med ett medley ur Chicago som kunde ha kortats ner något för att få mer stuns. Sen återkom Anders med Ut mot ett hav. Inte så ofta man hör honom sjunga den ur Kristina, eller som han själv sa det, hur skulle det sett ut om jag gjort den också i Kristina, då hade nog Peter Jöback blivit förvånad :).  Akt två avslutades med tre nummer ur Chess. Musikkåren var väldigt bra i Ouvertyren. Inget öga var torrt efter att Anders sjungit Vem ser ett barn. Det är lika imponerande varje gång att höra den med honom och se hur han går in i rollen och alltid gråter i den. En bra sångare sjunger inte bara utan förmedlar sången och det kan verkligen Anders göra. Man blir trollbunden när han sjunger de låtar han valt i den här konserten.

Som avslutning sjöng Gunilla och Anders You and I (Chess). 

En väldigt bra konsert och när det är dags nästa år så ska jag försöka vara på plats. Det är värt att ha koll på vad de ska göra och vilka gästartiser som de bjuder in. Det är få gånger man bjuds på en högklassig musikalkonsert för det fascila priset av noll kronor!

 

 

Spök, Cirkus, 17 oktober

17 torsdag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Så var det dags att se Spök igen och det är alltid intressant att se om en föreställning har utvecklats från genrepet till några veckor senare. Jag gillade den redan på genrepet och den var minst lika bra ikväll, faktiskt ännu bättre. Ensamblen har blivit mer samspelad och det känns tätare. Absolut bäst är Lena Philipsson som Giljotina. Hon är helt strålande! Hon agerar bra, är rolig och sjunger med en härlig intensitet och kraft. Utan tvekan är hennes solosång i andra akten med de arbetsklädda dansarna showstoppern! Loa Falkman som betjänten Bernhard är också helt underbar. Men den här gången glömde han be om en kola när han besökte Dante (Måns Zelmerlöv) i hans sovrum i andra akten. Hans roll har inte riktigt någon stark sång där hans röst får komma till sin rätta men det vägs upp av hans komiska agerande. Giljotinas och Salmonellas unga alteregon Tina och Nella har blivit bättre också, så de här veckorna har stärkt föreställningen. Dansarna har fått väldigt bra koreografi av Roine och deras Thrillerinspirerade spök nummer som avslutar första akten är väldigt bra. Men även deras bakgrundsdans i balladerna lyfter balladerna ordentligt. Flera snygga nummer att njuta av.

Tiden går fort när man ser Spök och jag tycker verkligen att man ska se den om man vill ha en trevlig kväll!

Sonja Aldén, releasekonsert, Eric Ericsonhallen, Skeppsholmskyrkan, 16 oktober

16 onsdag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Sonja Aldén har precis spelat in en skiva som heter I andlighetens rum, och ikväll var det releasekonsert för den i Skeppsholmskyrkan. Sonja äntrade scenen iklädd en väldigt vacker klänning som fick henne att se ut som en grekisk gudinna vilket passade väldigt bra i denna underbara lokal. En  sån här finstämd konsert lyfts fram ännu mer i en så här vacker lokal också. Akustiken var bra, dock var det lite eko/rundgång när hon pratade i början, men det blev bättre och i sången hördes inget av det. Ljudmässigt hade man gjort precis som det ska vara, fokus lång på Sonjas sång och musiken var ett stöd i bakgrunden. Alltför ofta tar musikerna överhand ljudmässigt så sången inte kommer till sin rätta. Men inte här. Vi kunde ordentligt njuta av Sonjas vackra röst. Det är 12 låtar på skivan och alla är av den finstämda karaktären, vilket när de alla spelas i en följd kan bli lite för mycket av det goda. Någon lite mer upptempolåt emellan hade inte skadat för att på så sätt framhäva de finstämda låtarna ännu mer.

Sonja berättade om skivans tillkomst och hur hon valt de olika låtarna och dess betydelse för henne. Hon berättade att skivbolagsdirektören bett henne lyssan på en låt som hon inte hört förut, men som hon senare insett att alla som var födda innan hon själv (1977) kände igen den. Fick mig att känna mig lite gamla för visst kände jag igen Tiggaren från Loussa men hon bjöd på en bra tolkning av den och det var längsen jag hörde den så lite nostalgi. Ted och Kenneth Gärdestads I den stora sorgens famn var bra, likaså underbare Thomas Andersson Wij med Om det var Gud. En annan stark tolkning var Jag ger dig min morgon. Sonja har i och med den här skivan ”kommit ut” som troende och hon har klätt psalmen Bred dina vida vingar och Blott en dag i mer moderna kläder. Men skivan är inte bara för troende utan för alla som vill lyssna på fina texter och få en lugn stämning.

Sonja kommer i vår att ge sig ut på en turnékonsert med materialet från den nya skivan så det finns möjlighet att se och höra den i en kyrka när dig.

I love musicals, Globen, Stockholm, 12 oktober

12 lördag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

P1000058 P1000059 P1000061Tredje gången gillt och det var lika bra som tidigare två. Dock är ju tyvärr aldrig ljudet det bästa i Globen. En hel del eko som slog igenom främst när de pratade.

Det märktes att Peter var på hemmaplan. En del kompisar syntes i publiken som tex Vanna Rosenberg som han ska spela mot i Sweeney Todd och Edward af Sillén. Men den som fick hans uppmärksamhet var hans stora inspirationskälla Ulla Sallert. I tidigare konserter har han berättat hur mycket hon betytt för honom, men idag var hon på plats så han passade på att tacka henne offentligt, och stora delar av publiken gav henne stående ovationer. Tyvärr är Stockholmspubliken lite mer svårflörtad än på andra ställen och det var flera gånger som de 3 första raderna satt ner, medans raderna längre bak gav stående ovationer. Kan det ha att göra med att vi satt på rad fem och våra norska vänner först på rad 8? Det vägdes upp till viss del att  efter konserten var det den längsta signeringskön som jag sett på den här turnén.

Stort tack Peter, Ma-Anne, Norm, Scarlett och Gunilla för underbara konserter.

Det var sista konserten på turnén men inte sista gången som vi ser den här underbara föreställningen för TV4 filmade. Nu får vi bara hålla tummarna att de kommer att sända hela och inte klippa ner den. Kanske dags att maila TV4 och berätta hur gärna vi vill se hela showen?!

P1000062 P1000063P1000064 P1000065 P1000068P1000069 P1000070P1000005 P1000007 P1000042

I love musicals, Cloetta Center, Linköping, 10 oktober

10 torsdag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

P1000024P1000031P1000008 P1000009Så var det dags för min andra I love musicals konsert på den här turnén. Den här gången i Linköping. Konserten är 3,5 timme men tiden flyger iväg för det är så bra hela tiden. Det kändes som alla hade blivit lite mer varma i kläderna till den här konserten och det var tätare, alla presterade bättre och tog ut svängarna lite mer än i Göteborg.  Norm Levis var i toppfrom, vilket han visade i Anything You can do I can do better (Annie get your gun) när han skulle visa attt han kunde hålla tonen längst gjorde några armhävningar medan han höll tonen. Gör om det du Peter ;)! Härligt samspel och gnabb mellan de två herrarna i det framträdandet.

Förutom att det är sånginsatser av högsta kvalité är det också en väldigt snygg konsert. Alla bakgrundbilder är väldigt läckra och bygger upp numren.

Peter är en otrolig artist och är på scen nästan hela tiden, och hans leading lady får man väl anse att Ma-Anne är. Hon gör Sally Bowles lika bra som hon gör On my own, hon imponerar stort. En stor röst i en liten späd kropp! Scarlett är ett energiknippe och glädjespridare i både A chourse line och Mary Poppins, men även en utomordentlig Christine. Gunilla Backman var helt klart starkare än i Göteborg.

P1000014 P1000013P1000015 P1000017P1000020 P1000022

På lördag är det sista konserten i Globen och självklart kommer jag att vara där!P1000032 P1000034P1000040 P1000045P1000047 P1000050P1000051 P1000054

Helen Sjöholm, Rival, 7 oktober

07 måndag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ 2 kommentarer

Det är inte många artister som har en reportoar som sträcker sig från 1700tals visa till rykands färsk musikalschlager ur en musikal som inte sätts upp förrän om ett år, och däremellan slänger lite mer visa, Joni Mitchell, Billy Joel och mycket annat. Men Helen Sjöholm hennes sånger spänner över fler århundranden och oavsett vad hon väljer så att sjunga så sätter hon sin egen personliga prägel på det och hon sjunger som ingen annan kan sjunga. Det är med intensitet, smärta, glädje, skoj och så vacker sång, och hon sjunger med hela ansiktet och kroppen, varenda cell hos henne är med när hon sjunger. Hennes närvaro i varje ton är det som gör henne till den fantastiska sångerska hon är.

Hon kan verkligen sjunga allt hon vill sjunga, men som allra bäst är hon när hon sjunger på svenska för då blir det mer personligt. Tomas Andersson Wijs översättningar av Billy Joel och sina egna gör hon helt fantastiskt. Gabriellas sång får varje hår på kroppen att ställa sig upp och från första tonen i Du måste finnas så är det bara rysningar av välbehag. Men då gör hon det som ingen annan skulle göra. Istället för att mjölka in de stora applåderna så innan sista tonen tonar ut så låter hon den övergå i en hårdare ballad av Depeche Mode. Och det blir så bra!

Som extra nummer så gör hon och orkestern en härlig tolkning av Kåta Maja. Och självklart får vi även Du är min man som extranummer. Och den är ju en genialisk dansbanslåt som verkligen är hennes egen också, en helt annan sida av Helen än Du måste finnas Helen, men ändå samma.

Riktigt roligt var det att få ett smakprov ur den kommande musikalen Livet är en schlager och efter att hört den så vet man att det är en ny svensk musikalhistoria som skrivs. Det kommer att bli så bra! Ännu en gång får Helen och Peter Jöback vara med att forma en helt ny svensk musikal. Tillsammans med Jonas Gardell och Fredrik Kempe kan det inte bli annat än superbra!

Men en bra sångerska blir förstås ännu bättre med bra musiker som stöd och hon hade med sig fyra bra musikanter. Mest utmärkte sig  Jojje Wadenius på gitarr är helt fantastisk och kvällens färgklick, cerisrosa Convers med något som såg ut som stjärnmönstrade strumpor i, och Martin Östergren på piano. Bägge fick självklart göra varsitt eget instrumentalt nummer och Martins Hanna Flyger ur Peter Pan var otroligt vacker.

Ljud och ljus var också väldigt bra. Enkel ljussättning som bara byter färg på tygvåder räcker så bra för att förhöja stämningen. Ljudet på Rival är ofta väldigt bra.

En underbar kväll med 2 timmar sång och musik. Finns inte så många biljetter kvar, så grattis ni som har biljett till någon av konserterna på turnén!

I love musicals, Scandinavium 4 oktober

04 fredag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Peter Jöback bjuder även i år in oss musikalälskar till en musikalkonsertturné som vi sent kommer att glömma. För det är ju så att I love Musicalskonserterna vänder sig till oss som älskar musikaler, och en och annan som följer med för att någon som gillar musikaler har bett dem följa med. Och älskar man musikaler blir man absolut inte besviken. Det är en alltigenom superproffsig konsert i världsklass. Peter är ju själv en internationell musikalartist och det manifestierades efter hans succéartade debut på Broadway som Phantom of the opera i somras. Med sig har han andra internationella musikalartiser som har verkat på scener runt om i världen och där Ma-Anne Dionisio, Scarlett Strallen och Norm Levis verkligen håller världsklass, även vår svenka Gunilla Backman har  spelat olika roller internationellt. Det är inte bara gästartisterna som är otroligt bra utan också musikerna som han har med sig på scen, Stockholm Simfonietta med dirigenten Julian Bigg och Le comp. De här otroligt skickliga musikerna lyfter solisterna till otroliga höjder.

Vi bjuds på en räcka musikalhits som man älskar från främst välkända musikaler men även lite mer udda som Pippin och från en musikal som ännu inte har satts upp, Liver är en schlager. Man vill hela tiden höra mer och den och den låten. Konserten är ca 3.5 timme med 25 minuters paus, men det bästa med den är att det finns ännu fler musikalhits som inte finns plats så vi ser framemot en ny konserturné där man gärna får ha med Bui Doi från Miss Saigon tex.

Att plocka fram några guldkorn är svårt för det är riktigt bra allting, men Ma-Anne är helt fenomenal med sina olika karatärstolkningar och hennes duetter med Peter och Sally Bowles från Cabaret och On my Own från Les Miserable är helt fantastiska. Hon är helt underbar. Scarletts Christine var fantastiska och jag skulle gärna se henne och Peter spela tillsamman i Phantom of the opera på någon scen någonstans i världen (varför inte Sydney) och jag älskade hennes Mary Poppins! Norm Levis gjorde en fantastisk tolkning av Stars. Peter gör ett antal gåshudsnummer som Vem ser ett barn, Getsemane, Guldet blev till sand och även hans Cabaretmedley och Sweeney Todd är fantastiska. Men det nummer som jag nog kommer att komma ihåg mest av allt är den helt nyskrivna Annars vore jag inte jag, ur Livet är en schlager. Den är så mycket Peter och att få höra den live för första gången var helt magiskt! Ser verkligen framemot att få se hela den musikalen om ett år!

Men innan dess så ska jag få njuta av denna underbara konsert två gånger till, Linköping och Stockholm. För det som är bra det måste man uppleva flera gånger för att kunna ta in alla upplevelser ordentligt.

Har ni inte redan köpt biljetter till de konserter som återstår kan jag varmt rekommendera att ni gör det för även om biljetterna är dyra så få man full valuta för pengarna och mer därtill! Och är ni inte musikalälskare redan så kommer ni att bli det efter det här!

 

 

Strömstedt & Freud, nypremiär 2 oktober, Intiman

02 onsdag Okt 2013

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Konceptet men en smörsångare och pyskolog på scen är ju inte det vanligaste, men det funkar! Niklas Strömsted har ännu en gång brutit upp ur ett förhållande och exflickvännen har sagt att han behöver gå och prata med någon. Sagt och gjort så söker han upp Per Naroskin. Men när han stöter på en gammal fotbollskompis så vill han inte riktigt berätta vem han ska till utan han ska till sin PT och lyfta lite skrot, men är det en lögn? PT kan ju stå för psykoterpuet och att prata om jobbiga saker kan ju liknas med att lyfta skrot.

Samtalen handlar mest om Niklas olika relationer och hur han alltid har varit den snälle killen som vill göra sin flickvän till lags. Till den milda grad att han inte längre är den kille som de har förälskat sig i. Och inte så oväntat så bottnar det i en händelse från barndomen. Mellan de korta sessionerna sjunger Niklas någon av sina ballader i moll, och det är ett pärlband av klassiska låtar och sådana man kan texten på utantill. En härlig nostalgitripp! Till sin hjälp av Niklas ett litet kompband där Charlotte Centervall är den som glänser mest. Vilken underbar musiker hon är! Frågan är om det finns något instrument hon inte behärskar? Hennes munspelande och gitarrspelande samtidigt är underbart! Hon är en duktigt sångerska också (känd från Cookies and Beans) och hon körar men får även vara med och sjunga duett i ett par låtar. Tack för det Niklas!

Men det är inte bara Niklas som utvecklas genom samtalen utan även Per går från att vara en stereotyp psykolog till att lätta upp lite grann. Inte så lite förresten, i slutnumren så börjar det lite lugnt med att han sjunger för att sedan lite försiktigt börja bakgrundsdansa för att sedan flippa ut i en helt galen dans.

Det är en trevlig feelgood känsla genom hela showen och man sitter och myser. Per engagerar publiken då och då med lite frågor om våra relationer och det är handuppräckning osv. Men det är inte så han utsätter någon enskild direkt utan det är kollektivet han vänder sig till främst. Riktgit feelgood blir det också när tonerna till Officer och gentleman börjas spelas och Niklas kommer in genom publiken iklädd vit uniform. Vem kan motstå en sån snygg, charmig, snäll kille som dessutom betalar räkningarna i tid!

I applådtacket så händer något oväntat. Gösta Ekman kommer upp på scen och delar ut Hasse Ekmanpriset till Sissela Kyle som är föreställningen regissör. Grattis Sissela!

Efter cirka 2 timmar utan paus vandrar vi ut från Intiman och myser.

oktober 2013
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  
« Sep   Nov »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …