Konserten sändes i SVT och på diverse andra kanaler så det är nog många som såg den. Men att se en konsert live och på tv är lite olika upplevelser på gott och ont. Vi hade platser på parkett rad 7 som var på vänster sida av scentungan. Man får då närheten till artisterna, samtidigt som man lite går miste av helhetseffekten då ljusspel etc inte blir helt samma sak. Och sen är ju ljudet mycket sämre i Globen än i TV. Den här gången var ljudet riktigt dåligt. Men den riktigt stora bonusen att vara på plats i Globen var att vi fick vara en del av fantastiske Hans Roslings beskrivning av flyktingkrisen från Syrien. Hans Rosling var hemlig gäst och Fredrik och Filip hintade tidigt att man hade en speciell hemlig gäst som skulle dyka upp, ca 20.40 presenterade de honom och jublet visste inte några gränser! Han var den ende som fick stående ovationer av hela Globen när han steg upp på scen och jublet ville aldrig ta slut. Han har verkligen nått ut till folket med sitt enkla sätt att förklara och åskådliggöra hur det verkligen är. Att han sedan har varit med och grundat Läkare utan Gränser är ju bara ännu mer imponerande. Så på plats i Globen förklarade han Syriens befolkning har spridit sig över världen på flykt. Och den stora massan flyktingar var ju kvar i grannländerna, främst Libanon. Sen var det vår sektion som då lyckats ta sig till Europa. Det var max 10 halva rader! Av dessa var de 3 främsta raderna som nått Sverige! Verkligen något att tänka på för alla rasister som skriker om att så många kommer till oss. Efter sitt framförande så fick han återigen en stående ovation innan han lämnade scenen. Och helt rätt att han var den som möttes av sådant jubel.

Kvällens värdar var Petra Medea, Fredrik och Filip. Manus skrivit av Edward af Sillen som numera har ett finger med i det mesta.

Aritstuppbådet var stort, över 60 artister i olika genre deltog på ett eller annat sätt och sedan var det 3 st olika körer också som deltog. Så väldigt mycket folk! Ola Salo var första artist ut och det övergick till duett med Carola, sen radades det upp den ena efter den andra. Vissa väldigt bra framförande och andra mindre bra. Mindre bra kanske för inte min musiksmak (vissa hiphop/rappare) eller för att andra slaktade en riktigt bra låt. Där utmärkte sig Miss Li och Sanna Nielsen som gjorde en riktig urusel version av Beatles ”With a Little help from my friends”. Engagemanget var det inget fel på, men skrika på scen skulle jag också kunna göra….Den mest oväntade konstellationen var nog delar av The Hives och punkgruppen KSMB. Inte helt min musiksmak men intressant att se att gamla punkare numera klär sig antingen i rutig skjora eller svart kostym. Det som är roligast på den här typen av galor tycker jag är just de här oväntade mötena som kan blir helt fantastiskt bra. Petter och Linnea Henriksson gjorde en bra duett.  Maruo Scocco och Markus Krunegård hade en låt om mänsklig värme. Lisa Nilsson och Niklas Strömstedt gjorde en suverän svensk tolkning av Carol Kings”Will you still love me tomorrow”. Helt fantastisk. Riktigt bra var också Sarah Dawn Finer och Malena Ernman. Magnus Carlsson (Weeping Willows) och Petra Marklund gjorde en minnesvärd ”Fix you”.

Men det var inte bara duetter, fast jag gärna sett fler, utan många artister gjorde egna låtar. Laleh gjorde en helt underbart gripande a capella version av ”Some die Young”. Hon håll också ett bra tal och tankvärt tal. Hon vet ju vad hon talar om också! En av kvällens klart bästa. Peter Jöbacks ”Viskar en bön” var också ett gåshudstillfälle. Så bra och passande budskap. Alla valde inte att ha ett budskap som passade kvällen men som ändå var bra. Gillade bla Alcazar, Darin, Ledin och Gardell.

Ledin hade också bjudit in kören som satts ihop med svenska och flyktingar som del av integration och där de valt att sjunga Ledinlåtar. Duvemålakören och Erik Eriksson Kammarkör framförde den nya låten från Kristina från Duvemåla, Var hör vi hemma?

Man kan ju inte bara ha musik utan några komiker var också inbjudna. David Batra och Johan Glans fick till några bra poänger. Sen frågar sig alla om Henrik Schyffert och Nour El-Rafai med sin standup bekräftade att de är ett par?

Det var en lång kväll, nästan 4.5 timme med kort paus. Som sagt många artister men inte ens på den långa tiden fick alla artister som var på plast utrymme att sjunga själv eller i duett utan fick nöja sig med att vara med i den nyskrivna låten ”Alla kan göra nåt” som fick avsluta hela galan. Hade själv gärna sett både Martin Stenmark och Gunilla Backman framföra något eget eller i alla fall en duett.

Maffig avslutning med alla artister på scen och ”Alla kan göra nåt”

Så kom det in några pengar? Det var ju själva grejen med galan. Trots att Fredrik och Filip inte lyckades få tag i en bild på Ingemar Stenmark i sin säng så stannade räkneveret på nästan 39 mkr. Inte illa. Och de påstod att under en kort tid Swishades så mycket pengar så Swish kraschade. Inte illa jobbat. Nu gäller det bara att engagemanget fortsätter!

Ännu en underbar augustikväll i Stockholm. Passar perfekt för en utomhuskonsert hos Lasse i Parken med Cookies n Beans. Lasse i Parken är ett fantastiskt ställe på Söder. Ett litet ställe som ger viss Folkparkskänsla. Det servaras god mat också. Boka bord tidigt är att rekommendera om man vill sitta ordentligt vid bord, men är man vill sitta lite närmre scen så ska man se till att vara tidigt på plast så man får sitta på de stolar eller bänkar som de sätter fram mellan scen och borden. Det gick alldeles utmärkt att äta med tallriken i knät!

Cookies n Beans är ett återkommande sommarinslag i parken så det var inte första gången som jag varit här och sett dem. Och kan gärna göra det fler somrar. Nu hade de dock haft ett litet uppehåll och inte spelat tillsammans på ett tag och det märktes lite för de var lite ringrostiga. Den annars så professionella Charlotte Centervall valde lite fel tonart ett par gånger och det blev lite andra småfel. Så hon förklarade att det var ju ett tag sedan de spelade och det var lite nervöst. Frida Öhrn och Linda Ström hade lite roligt åt henne. Men det är ju det som är charmen med livekonserter. Det behöver ju inte var helt perfekt jämt.

Men annars är de ju verkligen helproffsiga de är tre tjejerna. Charlotte kan ju spela i stort sett vilket instrument som helst och spelar med många av våra största artister. Frida är ju helt suverän på munspel. Rösterna från de 3 kompletterar varandra superbra. De har ett så otroligt härligt sound.

Kvällen bjöd på en blandning av deras egna låtar och en hel del covers. Rötterna har de i countrymusiken. En cover som de görs så otroligt bra är Jolene och har blivit lite av deras signum. Ingen konsert utan den. En annan låt som inte direkt är country men som de gör helt otroligt bra är Leonard Cohens ”First we take Manhattan”. Älskar den med Leonard, men Cookies gör den helt suveränt. Känns som det är deras egen låt. Men som sagt många andra låtar framfördes underkvällen, som Shallow Waters, Burning Flags, I just don’t have the heart och Sin Wagon.

Får ju erkänna att jag lyssnar inte så mycket på dem hemma eller i bilen, men att se dem live är en helt underbar upplevelse och som jag verkligen kan rekommendera.

Cyklade hem i sommarnatten med tonerna av First we take Manhattan i huvudet.

I november/december är det dags att få njuta av dem igen. För då spelar de återigen tillsammans med Peter Jöback i julshowen på Gothia Towers. Självklart kommer jag att åka dit! De har ju gjort julkonserter tillsammans förut så det kommer att bli så superbra. Har ni inte redan bokat biljett så gör det!

En ljummen augustikväll begav vi oss till Norra Lagnö Dansbana föra att se några av våra musikalfavoriter och det var inte det enklaste att hitta upp till dansbanan. Ta först trappan ni ser fick vi tips av några som vi mötte på vägen, och trappa och trappa kan man ju diskutera om det var eller inte. Men vi tog oss upp och vandrade vidare över berghällarna och så ser vi en vitmålad sten med en liten handskriven lapp och lite längre upp ett litet trästånd som visade sig vara biljettluckan. Dock obemannad när vi kom. Och då såg vi dansbanan! typisk svensk landsortsdansbana i trä med plats för orkester som en garderob. Och när man steg i på dansbanan så var det som att gå in i en trädkoja! Man var mitt uppe bland trädtopparna! Hur läckert som helst och måste bara upplevas. Så ännu en magisk scen! Det vara kanske ett 80tal stolar utställda på dansbanan och sen satt publiken på berghällen som var på ena siden av dansbanan.

Eftersom vi var där lite tidigt så hann vi med att utforska lite och när man tog sig upp på berget var den en hänförande utsikt över skärgården!

Några minuter över 20 äntrade orkestern scen och strax därpå kom Linus och Jakob in på dansbana. Elegant klädda i smoking. De bjöd på ett väldigt blandat program där några av höjdpunkterna var Jakobs ”Feeling good”, Linus ”Mack the knife” och en helt fantastisk Håkan Hellström tolkning av Linus. Får inte heller glömma den underbara Mr Bojangles. Jakob har jag sett många gånger men Linus har jag mest sett i olika mindre musikalroller och alltid velat se mer av honom. Så det var jättekul att få ett så blandat program med honom och han gjorde mig inte besviken. Att det var två bästisar som stod på scen märktes också för de hade riktigt kul i de olika duetterna de sjöng. Men det var nu inte bara Linus och Jakob, utan de hade bjudit in två av våra bästa musikalartister, Rennie Mirro och Hanna von Spreti, som senast hade huvudrollerna i Flashdance där även Linus var med som Rennies understudy. Tillsammans bjöd det alla på bl a Rent och What a wonderful Word, men även ett par solosånger. Det märktes att Rennie gärna ville steppa loss när han bjöd oss på smakprov ur ”Från Sammy with love”. Hanna var ett härligt energiknippe som vanligt och bjöd på en kul The Lady is a tramp med Linus och Jakob.

Augustimörkret föll över dansbanan och efter knappt en och en halv timme var det över och i halvmörkret tog vi oss nedför berget fyllda med massa härlig musik och sång!

Det här var andra året som Linus och Jakob böjd in till show på dansbanan och jag ser framemot att få återvända till den här fantastiska dansbanan en ljummen augustikväll nästa år!

En ljummen Augustikväll beger vi oss uppför backen till Mosebacke terrassen för att se Sarah Dawn Finers sista konsert på hennes sommarturné. En kväll där hon bjudit in ett Lisa Nilsson och Nisse Landgren att vara med som gästartister.

Konserten börjar klockan 20 och då bakom publiken utöver takåsarna och Gamla Stan är det en fantastik solnedgång och himlen brinner i gult och orange. Hade de vänt scenen åt andra hållet istället så hade det varit en helt fantastiks kuliss. Så vacker himmel var det. Men nu var vi inte där för att njuta av naturen under utan av underbara Sarah. Njuta fick vi verkligen göra. Sarah har så många underbara låtar och hon bjöd på en härlig blandning av dem.

Att få sjunga med Lisa Nilsson var en dröm som nu gick i upplevelse för Sarah. Hon berättade mycket utlämnade och känslomässigt om hur fantastiskt hon tycket det var. Det blev så mycket känslor så det blev strömavbrott. Så kom det igen så de kunde börja sjunga, men bara några toner in så bröts det igen. Turligt nog fick de igång det så konserten kunde fortsätta. Kul att höra Sarah sjunga Himlen runt hörnet.

Lika känslosamt med tårar var det inte när hon sjöng med Nisse Landgren, men så härligt att se två duktiga musiker på scen som gillar att spela med varandra. Nisse hade rest särskilt från Tyskland för att vara med den här kvällen.

En underbar konsert som tyvärr fick ett abrupt avslut då någon ur personalen kommer upp på scen och förklarar att de inte får fortsätta att spela för nu var kl 22 och folk runt omkring kunde bli störda. Så att konserten dragit ut pga strömavbrottet det kunde man inte ta hänsyn till. Men Sarah är ju så superproffisg så hon fixar ju även det. Och med hennes röstresurser så är det ju inget problem att sjunga unplugged. För inte kunde hon låta publiken gå hem utan att få höra Kärleksvisan? Nej hon ber publiken att vara helt tysta och börja sjunga Kärleksvisan. Så mäktigt att det enda som hörs på Mosebacke den här ljumma sommarkvällen är Sarahs röst i den vackra Kärleksvisan. Självklart stort jubel när sista tonen klingar ut!

En fantastisk konsert en underbar sommarkväll att ha med sig under den mörka hösten. Nästa gång jag ser Sarah på scen är troligen i Cabaret på Stadsteatern.