Hösten 2019 har präglats en del av Häxorna i Eastwick för mig och det har blivit några besök i Eastwick. Det har varit en rolig resa att följa hur den har utvecklats från det första publikrepet när det tog typ 20 minuter att få upp ridån till den här väloljade föreställningen som det är nu. Peter har blivit hängande i luften, lilla dockan har fått hår och kläder och Fidel fixar numera Häger a´la King. Ja det är bara några av de saker som hänt från första publikrepet till den här sista föreställningen för säsongen.

Men annars är det mesta sig likt i Eastwick, den där lilla amerikanska staden på 60-talet där moralen har hållits högt och där man nu förfasas över allt syndiga som sker när Darryl Van Horn (Peter Jöback) flyttar dit efter en besvärjelse av häxorna Sukie (Vanna Rosenberg), Jane (Linda Olsson) och Alex (Kayo Shekoni). Peter tar ut svängarna för fullt och det syns att han trivs i den här rollen. För knappt 20 år sen vara han den unge blyge Michael i uppsättningen i London. En roll som till större delen under hösten har spelats av Martin Redhe Nord men som i flera föreställningar på slutet spelats av Hjalmar Freij. Hjalmar och Martin gör Michael på sina egna sätt och Hjalmar är aningen mer lik Peters version, vilket märks i numret ”Dansa Med Elden”.  Från och med efter årsskiftet kommer nog rollen som Michael att bara spelas av Hjalmar eftersom Martin ska spela i Next to Normal i Uppsala Den ska ni inte missa! Den som förfasas mest över Darryl är stadens starka kvinna Felicia som spelas helt gudomligt bra av Sussie Eriksson. Eftersom jag kommer från Motala är det alltid kul att se en ännu en duktig Motalatjej på scenen. Hanna Ulvan spelar Felicias dotter Jennifer som har en trevande kärlekshistoria med Michael. För varje gång jag ser den så gillar jag Fidel/Lilla tjejen mer och mer. Kitty Chang är brilliant som Fidel/Lilla Tjejen som dyker upp överallt. En charmig biroll som humoristiskt knyter ihop de olika scenerna. Hennes minspel är så rätt!

De stora härliga ensemblenumren blir bara bättre och bättre. En så talangfull och kunnig ensemble. Det gör ju inte saken sämre av att kläderna av Colin Richmond är så fantastiska. När man sitter långt fram ser man vilka fantastiska tyger som använts till kläderna. Sceneriet är emellanåt rätt enkelt med staket som de flyttar runt, men så har vi det storslagna sista numret i första akten. Middagen hemma hos Darryl som är så lyxig och så snyggt i lika och som avslutas med den snygga och häftiga flygningen av häxorna utöver parkettpubliken. För att få bäst vy över det ska man inte sitta långt fram utan då ska man sitta typ rad 3-6 på läktaren. Så häftigt att sitta där och häxorna kommer flygande emot en för att sen sväva upp och försvinna upp på ljusbryggan.

Hela föreställningen är så snygg och bra gjort. Fantastiska insatser av alla på scenen och överlag är musiken och låtarna såna som man blir glad av och får energi av. Man går verkligen från Cirkus fylld av glädje och med ett stort leende på läpparna. Precis det man behövt den här gråa och mörka hösten som varit. Och som kommer att behövas en bit in på våren.

Just nu är det speluppehåll men den 10 januari börjar de spela igen och i skrivande stund finns det biljetter att köpa till den 14 mars. Har ni inte sett den så ska ni absolut passa på! Själv har jag ett par till bokade.

https://www.ticketmaster.se/artist/haxorna-i-eastwick-biljetter/1010422

Häxorna är nominerade i flera kategorier i Broadwayworld,com och missa inte att gå in och rösta på din favorit. Det kan du göra här:

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm

27 året för Stjärnjul och i år har man bytt arena från Filadelfiakyrkan till Hovet och man satsar stort med två stycken West End stjärnor Peter Johansson och Gunilla Backman och för godspel och soulkänslan står Samuel Ljungbladh. Konserten inleds mäktigt och kraftfullt i bästa The Greatest Showman anda med alla solister och trefaldiga väldsmästarna Rönninge Show Chorus och 40-års jubilerande The EntertainMen och den 16 person stora orkestern under ledning av Johan Landqvist på scenen och runt om och i parketten. Den starka inledningen fortsätter med Gabriellas sång vacker, finstämd och mäktig på samma gång med Gunilla som solist och bägge körerna. Peter Johansson fortsätter med en kraftfull All Rise. Körerna gör en väldigt fin version av Björn och Bennys ”Klinga Mina Klockor”.  Men sen börjar det märkas lite att Hovet trots allt är lite för stort och den där fantastiska känslan som varit på Filadelfiakyrkan när man i publiken upplever att man är omsluten av alla röster och har en närhet så man ser varenda ansiktsuttryck och sångarglädje hos de enskilda sångarna går förlorad här. Istället för den varma, personliga och intima känslan blir det en högprofessionell men mer opersonlig känsla som infinner sig och de når inte riktigt ut till publiken på samma sätt när det bara är körerna på scenen. Särskilt märktes det i det svenska julmedleyt som är snyggt sammansatt och där alla sångare har placerats ut runt parketten och i gångarna på läktarsektionerna. Men även om sångarna är spridda runt om i hovet kommer ljudet bara från scenen och det tillsammans med att sångarna står riktade mot scenen gör att det tyvärr ger en känsla av att sången är inspelad och man lyssnar på radio. Jättebra medley av fina julsånger och proffsig sång men eftersom sångarna inte tittar på publiken tappas känslan och stämningen bort till viss del. På samma sätt faller det bra sammansatta instrumentala medleyt av julsånger med den fantastiska orkestern lite platt och som jag lite upplevde som ett pausinslag bara för att det inte nådde ut på Hovet på samma sätt som det gjort på Filadelfiakyrkan. Peter Johansson är van vid stora arenor och tar in publiken och arenan på ett annat sätt och när han är med så höjs nivån och Queens ”Somebody To Love” blir magiskt bra och kraftfull. Även Gunilla når upp till det där extra t ex i Don’t Rain on my Parade där Rain istället har blivit Snow för att få till lite extra julstämning. Samuel Ljungbladh är en mästare på gospel vilket märks när han och körerna stämmer upp i Joyful Joyful.

Som tur är har man i lokalflytten fått med sig den fina jultraditionen att bjuda både på svenska julsånger, engelsk/amerikanska och en mysig Disneymedley och självklart även O Helga Natt som Gunilla Backman fått äran att vara solist i och den blir riktigt mäktigt när körerna klämmer i för fullt. De är otroligt proffsiga i sången, fantastiska körarrangemang och jag gillar verkligen deras koreografi i många av sångerna. Men det är ju inte bara körerna som sjunger julsånger utan Gunilla och Samuel gör en härlig tolkning av en av mina favoriter ”Fairytale of New York” och Gunilla och Peter trollbinder oss med ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Ljussättningen oftast i rött, den enhetliga klädseln i rött, vitt och svart ger en proffsig och snygg stämning, men det blir inte samma julstämning som i tidigare stjärnjul och det är svårt i en arenalokal att få samma mysiga julstämning som i en mindre.

Rönning Show Chorus vann i år sitt tredje raka VM-guld där vinnarlåten var deras version av ”Thank You For the Music” vilket ikväll också fick bli körens grundare och dirigent Britt-Heléne Bonnedahl avskedslåt till kören och till publiken när hon nu ska sluta. Och att få vara med och se henne dirigera kören en sista gång är ju bara det en bra anledning att gå och se Stjärnjul XXVII för det är en otrolig insats hon har gjort för svensk och internationell körsång.

Årets presentatör är Anders Lundin och han har några egna sånginslag och mellansnack där det om varför julen finns var det som var mest fyndigt och lite tänkvärt.

Konserten avslutas lika mäktigt och storslaget som den började med Händels Messias-Halleluja och ”Santa Claus Is Coming To Town”.

Stjärnjul XXVII framförs två gånger den 8 december och det finns lite biljetter kvar fortfarande och gillar man julsånger, storslagna körnummer uppblandat med duktiga solister så är det ett av de bättre sätten att tillbringa andra advent 2019 på!

https://www.stockholmlive.com/events/detail/stjaernjul-xxvii

Höjdarluncher med trion Helen Sjöholm, Jacke Sjödin och Andreas Nilsson är något man verkligen ska se till att skaffa biljetter till. Det är roligt, fyndigt, överraskande och så toppas det med en del skönsång av främst Helen. Den här omgången är temat jul så det är alltså Höjdarjullunch och jag tror aldrig jag har sett en julkonsert på det här sättet. Jacke Sjödin börjar med att berätta att när han var ute i skogen med hunden så kom han på att man kunde ju sjunga texterna till julsånger på andra melodier och det är vad den här timmes lunchunderhållning är. En lång rad kända julsånger men med sjungen på en annan känd låt och det blir bara så underbart roligt och bra! Vad sägs om Midnatt råder med melodin till Rolling Stones Satisfaction? Så fortsätter det och jultexter till Born in the USA, Queen och ja jag kommer inte ihåg melodier som de bytt ut. Allt i en rasande fart så man hinner knappt med vilka jultexter det är och till vilka låtar. O Helga Natt i dansbandstappning i helt galna dansbandskläder är hysteriskt roligt. Muikalen Julen är underbar och extra kul är det ju att regissören Ronny Danielsson sitter i publiken. Men hur galet är det inte med jultext till Fantomen på operan? Eller Helen Sjöholm som Sally Bowles i Cabaret i bästa Bob Fosse koreografi sjungandes en jultext? Och ”Vi äro musikanter” är helgalen när de kommer in i folkdräkter med olika instrument. Det är svårt att beskriva vad som egentligen händer på scenen, det bästa är verkligen att uppleva det. Galet bra, genialt och hur de kan framföra det här galna med sånt allvar är ofattbart. Hur kul har de inte haft när de har skapat det här. Helen är ju den som står mest för skönsången men hon har ju även en sån underbar komisk tajming och de är så bra tillsammans.

Även om det var fake news att Jacke Sjödin blivit valt att läsa nyhetsklockorna så skulle jag gärna höra hans underfundinga uppdaterade version en gång till. Det var så mycket roliga detaljer i den så man behöver höra den fler gånger för att kunna registrera allt. Vilken talang han har för att skriva såna texter och sättet han framför dem är minst lika bra.

Det är så värt att resa till Uppsala för att vara med om en Höjdarlunch! Ja det fanns publik ändå från Berlin som rest för att se det här. Men tyvärr är det slutsålt för den här gången där sista är den 16 december. Men håll utkik efter när den här trion dyker upp igen, eller ta en chansning att det blir något sent återbud. Fantastisk roligt!

Konserten inleds med att hela bandet presenteras med ett fotografi från barndomen och namnen som stavas av ett av Martins barn på samma sätt som det gjordes i Fem Myror är fler än Fyra Elefanter, så antagligen var Magnus, Brasse och Eva hans första stora hjältar. Första låten ut är en omarrangerade och rockigare ”Las Vegas” än den han tävlade med i Eurovision 2005. Det är Martins rockigare sida som är den som får mest utrymme i den här konserten där han blandar sina egna hits med hits från sina hjältar, och mitt i allt så blir det ett par jullåtar också. Kan det möjligen har varit jullåtarna som sen under natten lockade fram snöfallet över Östergötland?

Först ut av hjältarna är Alphaville och deras ”Forever Young”. Sen följer Peter Le March och ”Little Willie John”. Och vi får höra att det är den som sen inspirerade till hans egna ”7Milakliv” som kommer lite oväntat tidigt under kvällen. Men inte lika oväntat som att hans nya hjälte är den unga Billie Eilish och hennes låt ”Bad Guy” som han hörde dottern Ida spela och som han föll pladask för. Hans version av ”Bad Guy” är suveränt bra och han gör den verkligen till sin. Som en hyllning till alla sina hjältar och hitsen han gillar har han gjort en ny låt ”Jag kan inte glömma” som släpps den 10 november. Lite kul att få höra den dagen innan den släpptes. En bra poplåt a´la Martin Stenmarck där han bland annat sjunger om ”Born To Run”. Och självklart så är Bruce Springsteen en av hans hjältar direkt efter den nya låten så blir det ”Born To Run”. En av hans största idoler är Elvis och för många år sen sjöng han mycket Elvis och jag har längtat efter att få höra honom sjunga Elvis igen för han gör det så bra och Martin kan verkligen sjunga”Suspicious Minds”. Publiken älskar det! Han hade verkligen kunnat få sjunga fler Elvislåtar än de han gjorde under kvällen. En kväll där han har sjungit låtarna på sitt sätt och att han avslutar med ”My Way” faller sig helt naturligt.

Martin backas upp duktiga musiker och snygg ljussättning och fint bildspel i bakgrunden. Mellan låtarna bjuds det på små anekdoter och minnen och kvällen blir lite extra personlig eftersom några i bandet har nära och kära i publiken.

Hits och Hjältarna spelas på några ställen runt om i Sverige och avslutats i Stockholm på Rival den 11 januari 2020.

Det här var sista konserten på höstturnén 2019 av Från Broadway till Duvemåla och det är så härligt att det går så bra för det här konceptet. I stort sett utsålt var de än kommer och till Cirkus var det många andra musikalartister som kommit för att se sina fantastiska kollegor, Laila Adèle, Alexander Lycke, Jakob Stadell, Malena Tuvung och kvinnan bakom det hela Viktoria Tocca. Otroligt begåvade musikalartister med fantastiska röster och de sprider sån glädje från scenen att man bara myser, ryser och njuter av allt som händer på scenen.

Det finns så otroligt mycket bra musikallåtar och det måste vara svårt att välja bland allt och våga ta bort favoriter och plocka in nytt, men den här gången hade de ändrat om mer i programmet än tidigare och det gillade jag. Nytt, gammalt och favoriter i repris varvades om vartannat. Det märktes från första tonen när det inte var Lejonkungen som inledde utan Tonight från West Side Story. Eftersom de för varje säsong byter ut några av artisterna så blir naturligt att anpassa programmet efter de nya artisterna. Nykomlingarna Alexander Lycke och Jakob Stadell satte sin prägel på showen. Alexander är lite rockigare och bjöd på både Queenlåtar och Getsemane med stor inlevelse. Jakob Stadell gjorde en väldigt personlig Mr Bojangels och var en fantastisk duett partner till Malena Tuvung i Shallow. Är Malena med så är det ju svårt att inte låta henne sjunga Memories från Cats som hon gör så makalöst bra. Viktoria sjöng en fin och avskalad version av ”Slipping through my fingers” fint ackompanjerad av kapellmästare Carina E Nilsson. Få har sån kraft i rösten som Laila Adèle har, så imponerad varje av henne varje gång jag hör henne sjunga ”And I Am Telling You I’m Not Going” från Dreamgirls, gåshud varje gång. Men det jag älskar mest från de här konserterna är nog alla numren när de sjunger tillsammans och arrangemangen de gör. Verkligen glad att de hade med ”One Day More” från Les Miserables igen som inte var med i våras. ”This Is Me” från The Greatest Showman är ju också helt fantastisk och även ”You Will Be Found” från Dear Evan Hansen, helt magiskt tolkad av Jakob innan de andra anslöt. Och hur underbart var inte Kristina från Duvemåla-medleyt? Rysningar och gåshud när Viktoria med sån inlevelse sjöng ”Min Astrakan”. Det är ju en av världens bästa musikaler och hör ju verkligen hemma på Cirkusscenen. Tänk om någon kunde se till att det blev 25-årsfirande nästa år? Vore ju helt underbart. Och att de valt att göra Anthem som sista låt var ju inte heller helt fel. Fantastisk arrangemang med alla och så starkt och så mycket känslor. Märktes att Laila och Viktoria verkligen var rörda över att sjunga den ikväll, men så ska de ju inte heller vara med i vår och det var nog lite extra vemodigt ikväll. Även om de ändrat en hel del i programmet så fick publiken som vanligt dansa ut till tonerna av ”I had The Time Of My Life”.

Från Broadway till Duvemåla var lika bra i år som tidigare, bra musikalartister och massa härliga musikallåtar och duktiga musiker kan ju bara innebära succé och musikaleufori! Snyggt förpackat med snygga klänningar och välsittande kostymer och snyggt ljus, en perfekt helhelt.

I vår beger de sig ut igen och då ansluter Emmi Christensson och Jessice Berge istället för Laila och Viktoria. Och se har redan släppt några namn på hösten 2020 som låter väldigt lovande med Patrik Martinsson och Marsha Songcome.

Missa inte att se dem när de kommer till en stad när dig.

https://www.franbroadwaytillduvemala.se/#biljetter

Ola Salos krogshow har fått väldigt bra recensioner så förväntningarna var rätt höga att vi skulle få se en riktigt bra show ikväll. När jag kom till Börsen så stod det en skylt utanför med sista minuten erbjudande, 495 kr inkl 2 rätter, var ju synd att man inte visste att de hade det innan man bokade biljetten. Visserligen med viss rabatt men inte så billigt. Väl inne så möttes jag av en ombyggd entré. Garderoben hade flyttats en våning upp och ner på entréplanet var det fler fåtöljer och soffor i loungestil. Lite opraktiskt att alla som sitter på entréplanet ska behöva gå upp för att hänga av sig jackan tycker jag nog. Vi hade köpt plats på övervåningen på balkongen närmast räckte. Hamnde lite på siddelen och innan showen började så tog de bort borden och ställde dit barstolar som inte var så bekväma. Inget ryggstöd. Men först lite mat, förrätt en liten bit kall pizza på mördegsbotten med betsallad och chevrekräm till. Helt ok, men tror det hade varit godare med varm pizza. Huvudrätten var varmrökt tri-tip på kalv och rostade höstgrönsaker och potatis. Det var riktigt gott. Vi slog till på efterrätt också, som var god men chokladen var tyvärr lite besk.

20,30 började showen och det var glitter och glam och fjädrar från första början och det höll i sig hela showen. Ola Salo är ju glam-rocken personifierad. Mycket energi och snabba klädbyten till olika paljettbeströdda kreationer. I stort sett högt tempo hela showen för Ola har ju inte så många ballader att bjuda på. Men det bjöds på alla hits från The Ark tiden som ”Glamour for Glamour”, ”Echo Chambers”, ”One of Us Gonna Die Young”, ”Calleth You Cometh I”, ”The Worrying Kind”, ”It Takes A Fool To Remains Sane” och så min absoluta favorit och en av de bästa låtarnas om varit med i melodifestivalen fast utom tävlan ”Sing Me Out”. En sån där låt som bara blir glad av. Tyckte inte riktigt att han fick till mellansnacket så bra. Det roligaste var nog när han tog ett litet snack med Talmannen Andreas Norlén som var på plats i publiken och såg ut att ha en trevlig kväll.

Tyvärr var inte ljudet det bästa och dessutom onödigt högt. Eftersom vi satt på sidan så blev det väldigt starkt från ena hållet.Det spelas mycket elgitarr och då blir det extra skränigt när det är för högt ljud och ljudet inte är det bästa. Väldigt sällan som jag klagar på att det är för högt ljud. Det drar ju tyvärr ner helhetsintrycket på showen. Sammanfattningsvis en rätt skränig, energisk show med vissa snygga nummer men inte särskilt innovativa, utan det mesta har man sett förut fast inte i sån paljettig och glammig kostym. Men visst fanns det en del snygga nummer och det är ju läckert när Ola går genom silverglitter iklädd sina stora svara änglavingar till tonern av It takes a Fool To Remains Sane.

Så var det dags för årets mysigaste och mest familjära konsert, Peter, Bruno och Matilda (nästan) unplugged. Till årets turné har de tagit med sig Petra Wahlgren som även hon sjunger och spelar diverse olika instrument. De är ju så otroligt musikaliska och kan spela så många instrument, ja Bruno har förbättrat sitt trumpetspelande sen förra turnén och snart kan han nog spela en helt låt!

Peter, Bruno och Matilda är enligt mig det bästa coverbandet som finns. De har en förmåga som ingen annan att få låtarna de väljer att sjunga att låta som sina egna och de kan verkligen sjunga precis allt och gör det med så mycket kärlek till låten samtidigt som de alltid har en härlig glimt i ögat. Jargongen på scenen är helt fantastisk och de får publiken att känna som om vi sitter hemma hos dem när de sitter och småspelar lite och slänger käft med varandra. Inget inövat mellansnack här inte, utan de tar det som det blir för varje konsert. Och just nu har de ju fått anpassa sig lite extra eftersom Peter har slitet av sig hälsenan och hade en foten i gips. Något som de andra självklart kommenterade då och då. Men en avsliten hälsena hindrar ju inte Peter att sjunga lika bra som tidigare och energin är det inget fel på.

Årets konsert kändes dock lite lugnare än tidigare, inte så mycket rock som det varit tidigare utan lite mer ballader och country. Men självklart blev det lite Queen och även Jersey Boys. Det går ju bara inte att hoppa över på någon konsert som de är med i. Som vanligt blir det lite allmänt kaos när de har publikens önskestund, ingen hör egentligen vilka låtar som önskas. Men det är mysigt och så kul att se hur de hanterar situationen.

En helt underbar mysig konsert med fantastiska låtar, underbara röster med så mycket energi och sångarglädje, en kväll när man bara njuter av stunden.

Turnéstoppet på China Teatern är ungefär mitt i turnén så det finns många platser kvar där ni har möjlighet att se dem. Sista stoppet på konserten är Norrköping den 23 november. Kan verkligen rekommenderar att ni går och ser dem om de kommer till en stad när dig! Och den 6 mars så ska jag till Globen och se dem i ”Oh What A Night”. En arena turné som börjar i Karlstad den 31 januari.

http://www.pnmmusic.se/news/pbm-unplugged/

I maj när programmet för Parkteatern släpptes var det två saker jag kollade efter, vilken blir sommarens musikal och vilka datum är det dags för Vegas i Vitan för dessa datum måste man ju blockera i kalendern så man inte råkar boka in något annat! Att plocka bort Vegas i Vitan ur programmet vore ett tjänstefel av Parkteaterchefen, men Albin Flinkas kan man ju lita på!

Att gå och se något på parkteatern är gratis, men det gäller att vara ute i tid om man vill ha en plats för det är så populär och populärast av allt är nog just Vegas i Vitan. Folk kommer tidigt och det fylls på snabbt i amfiteatern som fyller 65 år. Men även om man sitter och väntar i flera timmar så går tiden rätt fort, man umgås med vänner, njuter av det underbara vädret (ja Parkteatern har vissa kontakter med vädergudarna om att det ska vara bra väder) och grönskan runt omkring inger ett lugn och härlig stämning. Så skönt att man får komma och sätta sig när man vill och inte behöva vänta på en särskild insläppstid som alltid är lite mer stressande. Blir nästan en liten meditativ stund där man kan landa och inte göra så mycket annat än att vänta på det som ska komma. Sen får man ju lite bonus av att det soundcheckas och fixas på scenen. Rund klockan 18 kommer Albin in och hälsar publiken välkommen och på sitt underbara avslappnade sätt drar lite förhållningsregler. Gillar hans ironiska sätt att t ex ta upp hur man kan få bila ut en källare i ett bostadshus mellan 07-18 varje vardag men att man bara får spela musik på en utomhusteater max 2 timmar om dagen fast folk flyttat till området och vet om att den finns där. En väldigt aktuell fråga idag eftersom konsertlokal efter lokal får stänga ner för att grannarna klagar.

Några minuter före 19 kommer Blåsarsymfonikerna in, tar stämtonen och sen är det dags för Joachim Bergström, Karl Dyall och Rennie Mirro att ta plats på scenen och det hela inleds som vanligt med ”Let the good times roll”. Sen följs det av ett pärlband av härliga låtar. Karl gör sin underbara tolkning av ”All of me” och sen väldigt rörande ”Alfie” till minnet av sin pappa. Joachims ”Mac the Knife” är lika svängig och magisk som vanligt och när Rennie tar ton i ”I who have nothing” så blir man helt trollbunden och det känns som man slutar andas. Kalle och Jockes  tolkning av ”Fever” är fantastisk. Ja alla låtar är helt underbara och när de sjunger tillsammans så kompletterar deras röster varandra helt perfekt som t ex i ”Thats Life”. För första gången har de med sig en hemlig gästartist, Petra Marklund och hon kompletterar killarna väldigt bra. Hon berättar att hon nyligen börjat lyssna sig igenom Nina Simone och sjunger ”Lilac Wine” med enorm känsla och väldigt stämningsfullt. Petra och Jocke gör en härlig duett av ”Hallelujah I Just Love Her/Him So”. Men min absoluta favorit ikväll är nog det fina Nat King Cole potpurriet som avslutar hela konserten. Petra inleder med Nature Boy och sen tar killarna över och det blir lite mer fart för att sen avslutats helt magiskt när de sjunger med sina bästa sammetslena djupa röster. Kalle börjar med ”When I Fall In Love”, Rennie tar över med ”Smile” och så kommer Jocke in med ”Unforgettable” och så mixar de ihop de tre låtarna helt underbart. Man kan inte annat än att njuta när de blandar sina röster på det här sättet i den här vackra låtarna. Det är verkligen helt oförglömligt och hela publiken sitter med ett stort leende på läpparna och njuter.

Men en kväll med Rennie och Kalle på scen är ju inte helt komplett om man inte får lite dans också och ungefär mitt i programmet så spelar Blåsarsymfonikerna en instrumentalversion av ”Att Angöra En Brygga” och sen kommer Kalle och Rennie ut med sina steppskor på och det är så läckert att se killarna dansa. De har ju svårt att låta bli i de andra låtarna men nu får de verkligen visa vad de går för.

Mellansnacket är en blandning av lite roliga och rörande anekdoter från deras liv, till att en yngre äldre man hade klagat förra året på att de hade notställ på scenen. Så i år inga notställ på scenen. Lite småbus på scen och ibland tappas trådarna så de kommer av sig men det blir bara bättre då för de är så skickliga på att improvisera och prata direkt ur hjärtat. Det är ju live och då gör det inget om någon textrad blir fel och det är ju bara mer levande om inte mellanpratet är ordagrant lika varje förställning.

Det är en så lyx att få vara med om det här de två sista varma kvällarna den här sommaren. Sommar i Stockholm när det är som bäst. Minnen att plocka fram när det blir mörkare och kallare i höst och i vinter. Och i månadsskiftet januari/februari kan man fylla på med en ny dos, fast då inne på Musikaliska.

Sarah Dawn Finer har en av de störst och kraftfullaste rösterna jag har hört och det är så kul att hon är tillbaka på scen igen efter att hon för något år sedan blev sjukskriven och inte fick sjunga. Hon var tillbaka i julas med några julkonserter och spred den varmaste och finaste julstämningen till oss. Rösten höll och hon har nu kunnat ge sig ut på en sommarturné runt om i Sverige och ikväll var det dags för henne att återvända hem till sitt älskade Stockholm och få göra en konsert utan strömavbrott den här gången. Vi som var på förra Mosebackekonserten kommer ihåg hur det plötsligt blev strömavbrott när hon sjöng med Lisa Nilsson. Tog en stund att få ordning på det innan konserten kom igång igen, så den hann inte avslutas till kl 22 när de inte får ha ljud på, så Kärleksvisan fick vi den gången höra unplugged. Väldigt finstämt och vackert, men den här gången plockade hon fram den som första extranummer för att vara på den säkra sidan.

Innan det var dags för extranumren så hade vi fått höra en härlig blandning av låtar från hela hennes solokarriär som startade 2005 med en makalöst bra låten Stay. Men innan solokarriären hade jag ju njutit av hennes röst när hon körat till och sjungit duetter med bland andra Peter Jöback. Stora genombrottet fick hon med ”I Remember Love” och ”Moving on” som bägge var med i Melodifestivalen och hon borde ha vunnit med en av dem. Så bra låtar och självklart fick vi höra bägge under kvällen. Rysningar bägge två.  Några andra favoriter som hon också sjöng ikväll är ”Nu vet du hur det känns”, ”Sagan om oss två”, ”Stockholm om natten”, ”Såna som jag” och ”Home”.

Moneybrother var hemlig gäst och de sjöng Positive Vibrations vilket de inte gjort ofta live tillsammans.

Sarah är inte bara en fantastisk sångerska, hon är ju otroligt rolig, spontan och bjuder på sig själv hela tiden. Det märks så väl att hon trivs med sig själv och var hon är i livet. Underbart mellansnack och hon återkom flera gånger till hur mycket hon älskar Stockholm och hur glad och lycklig hon var att uppträda i Stockholm. Hur hon (säkert också hela publiken) haft full koll på väderapparna för att se hur vädret skulle bli. Regnskurar och åska under hela eftermiddagen, men från det att entrén öppnade till konserten var slut så kom det inte en droppe och solen sken från en klarblå himmel. Så perfekt konsertväder och så vackert att se Stockholm från Mosebacke terrassen. Bara glada och trevlig människor i publiken och på scenen Sarah med sina duktiga musiker. Helt enkelt en helt underbar augustikväll i vår vackra huvudstad. Avslutningslåten ”What A Wonderful World” var ett perfekt val och sluttonerna Sarah bjöd på var inte av denna värld.

Mörkret hade sänkt sig över Stockholm och publiken och Sarah vandrade hemåt i den  sköna Stockholmsnatten med en nästan full måne som lyste vägen. Det var nog fler än Sarah som nynnade ”Jag älskar Stockholm, Stockholm om natten”.

Sommarens mysigaste konsert är utan tvekan den på Sund Nergården när Niklas och Johan bjuder in till konsert i sin trädgård. Och det börjar redan när man köar innan de öppnar insläppet. Vi var där ungefär en timme innan insläpp men vi var inte först utan två andra entusiaster hade hittat dit. Det är ju onumrerat och självklart vill man sitta längst fram! Väderapparna hade visat på lite risk för regn och det kom några droppar medan vi väntade. Men det var inget som störde den goda stämningen i kön. Dels pågick ju soundchecket så vi vi fick njuta lite av den vackra sången lite i förväg och dels var det två trevliga herrar (den ene i en ursnygg blommig skjorta) som höll på och fixade i ordning insläppet. De kollade lite väskor etc i förväg för att underlätta inför insläppet och sa till om att inga vätskor fick tas med in så man kunde dricka upp eller lämna tillbaka i bilen om man inte ville hälla ut. Charmtrollet Hugo hade tagit på sig rollen som arbetsledare och styrde upp både inne i mattälten och räknade ner till insläppet. Ju närmare vi kom hörde man hans ljusa stämma räkna ner, 10 minuter kvar, 7 minuter kvar, 3 minuter kvar och när de var någon minut sen vid insläppet kom han dit och sa lite fint ”att nu är det dags”. Om Hugo inte väljer att gå i pappas fotspår och bli sångare så har han en lysande karriär som konsertarrangör att se framemot! Och en konsert på Sund är verkligen ett helt fantastiskt arrangerad och man känner sig så välkommen av alla som jobbar där. Även att man betalar sin biljett så känner man sig mer som gäst än som publik. Det är bara så trevligt och mysigt!

Väl inne så satte vi upp våra stolar längst fram, hämtade den underbart goda maten och njöt av Joachim Bergströms underbara stämma var akt 1 i kvällens konsert. Han är för bra för att vara förband. Vilken skön stämning Joachim med Carl Flemsten på piano skapade med sina soullåtar när vi satt där och åt. Solen började skina igenom molnen allt mer och på scenen var Joachim ”The sunshine of my life”. Hans röst är ju perfekt för Stevie Wonders låt och de andra soullåtarna han valt att sjunga ikväll. Och med den vackra utsikten över Sillen bakom scenen är det här en svårslagen konsertplats. Dalhalla må vara storslaget och vackert, men opersonligt. Här är det mysigt och så idylliskt svenskt och svensk sommar när det är som bäst!

Klockan 19 var det sen dags för akt 2, Från Broadway till Duvemåla och Niklas Asknergård, Laila Adèle, Emmi Christensson, Malena Tuvung och Alexander Lycke ändrar scenen sjungandes Lejonkungen. Scenen om i år är lite större än tidigare år men ändå intim och det är mäktigt med fem så duktiga musikalartister på scenen samtidigt. Känns så lyxigt att få se och höra dem i den här miljön, hemma i Niklas och Johans trädgård! Efter några låtar är det dags för Alexander Lycke som spelat Anatoly i Chess i Helsingfors att sjunga Anthem på svenska ”I Mitt Hjärtas Land”. Så underbart vackert! De sista tonerna är helt magiska och då slocknar ljuset och ljudet stängs av precis som han ska ta sluttonen. Först tror vi det är en propp som gått, men sen visar det sig att det är åskan borta i Trosa som orsakat Strömavbrott över Trosa och bort till Sund! Så typiskt när solen sken över Sund och kvällen var så ljummen och underbar. Och det är ju inte löst i en handvändning men nu visar det sig att världens bästa publik är på plats. Under den 1,5 timme som strömavbrottet är hör man inte någon i publiken som klagar. Det pratas glatt och alla håller sig lugna, köper nåt mer att äta och dricka och bara är och njuter av en fin kväll. Ett reservaggregat ordnas fram och konserten dras igång utan ljus men kvällen är rätt ljus så det funkar. Dock vill inte heller pianot riktigt vara med när det är lite lägre strömstyrka så programmet få kastas om  Så lite tidigare än planerat får vi en fantastisk version av Shallow från A Star Is Born med Malena Tuvung och Joachim Bergström. Vilka röster och vilken känsla!

Så kommer strömmen tillbaka och det blir ett litet kort avbrott när man ska koppla om men sen är det igång för fullt med ljussättning och alla instrument kan spelas för fullt. Det blir en helt underbar musikalkonsert som bjuder på så många favoritlåtar. Niklas och Emmi som både spelat i Fantomen i London gör en makalöst vacker ”All I Ask of You”. Niklas och Alexander ”slåss” om Adels uppmärksamhet i ”Last Night of the World” från Miss Saigon. Niklas och Alexander spelade bägge Chris när Miss Saigon var på turné i England. Älskar Niklas när han sjunger ”I Got Life” från Hair. Sån härlig energi han har i den. Malena bjuder bland annat på ”Memory” och ”Don’t Rain On My Parade”. Alexander gör en ”Gethsemane” som jag ser framemot att få höra och se igen på Cirkus och då vill jag även se honom lida! I år hade man lagt en liten satellitscen en bit ut i publiken så vi längst fram fick se honom bakifrån, men det är ju en sång man helst vill se framifrån så man får hela känslan. Men ”Led hans väg” framförde han på scen. Så fantastisk och självklart övergick den till den mäktiga ”One Day More”. Så glad att jag bokat två föreställningar av konsertversionen i London i oktober! Laila Adéle har sån kraft i sin röst och är magisk när hon tar i för fullt i t ex ”The Greatest Showman” och resten av gänget backar upp. Det som är speciellt med ”Från Broadway Till Duvemåla” är att ingen av artisterna är själva stjärnan utan alla är lika bra och lyfter varandra och delar scenen och njuter av att sjunga tillsammans. Det är verkligen styrkan och gör det här till ett sånt underbart koncept som bara rullar på och rullar på. Några artister byts ut till varje säsong för att ge ny energi. Det här är sista konserten för den här gången som Niklas är med (för den här gången?) och att få avsluta hemma på Sund Nergården måste ju vara så magiskt! Premiär för Alexander Lycke som kommer att vara med i höst då även underbare Jakob Stadell ansluter. Första utomhuskonserten också och det fungerade alldeles utmärkt i en liten mer avskalad sättning. Älskar de magnifika klänningarna som varit med inomhus men den här lite enklare och avskalade versionen kommer jag att minnas länge. Det är ju främst rösterna, tolkningarna och glädjen hos artisterna som är magiska och här blir de verkligen huvudrollerna i den mörka ljumna Augustikvällen.

Från Joachims första ton till den sista med hela gänget har varit en ren njutning! Ser verkligen framemot konserten på Cirkus! Och nästa års konsert på Sund Nergården, vad det nu kan bli.

Stort tack till alla på scen och runt omkring som fixar så vi publiken känner oss om hemma hos er! Ni är verkligen de bästa! Och ni som inte varit på Sund Nergården, det är verkligen ett besök med eller utan konsert. Vill man ha lugn och ro, njuta av god mat i den vackraste miljön och sova i sköna sängar då är Sund stället!