Hösten 2019 har präglats en del av Häxorna i Eastwick för mig och det har blivit några besök i Eastwick. Det har varit en rolig resa att följa hur den har utvecklats från det första publikrepet när det tog typ 20 minuter att få upp ridån till den här väloljade föreställningen som det är nu. Peter har blivit hängande i luften, lilla dockan har fått hår och kläder och Fidel fixar numera Häger a´la King. Ja det är bara några av de saker som hänt från första publikrepet till den här sista föreställningen för säsongen.

Men annars är det mesta sig likt i Eastwick, den där lilla amerikanska staden på 60-talet där moralen har hållits högt och där man nu förfasas över allt syndiga som sker när Darryl Van Horn (Peter Jöback) flyttar dit efter en besvärjelse av häxorna Sukie (Vanna Rosenberg), Jane (Linda Olsson) och Alex (Kayo Shekoni). Peter tar ut svängarna för fullt och det syns att han trivs i den här rollen. För knappt 20 år sen vara han den unge blyge Michael i uppsättningen i London. En roll som till större delen under hösten har spelats av Martin Redhe Nord men som i flera föreställningar på slutet spelats av Hjalmar Freij. Hjalmar och Martin gör Michael på sina egna sätt och Hjalmar är aningen mer lik Peters version, vilket märks i numret ”Dansa Med Elden”.  Från och med efter årsskiftet kommer nog rollen som Michael att bara spelas av Hjalmar eftersom Martin ska spela i Next to Normal i Uppsala Den ska ni inte missa! Den som förfasas mest över Darryl är stadens starka kvinna Felicia som spelas helt gudomligt bra av Sussie Eriksson. Eftersom jag kommer från Motala är det alltid kul att se en ännu en duktig Motalatjej på scenen. Hanna Ulvan spelar Felicias dotter Jennifer som har en trevande kärlekshistoria med Michael. För varje gång jag ser den så gillar jag Fidel/Lilla tjejen mer och mer. Kitty Chang är brilliant som Fidel/Lilla Tjejen som dyker upp överallt. En charmig biroll som humoristiskt knyter ihop de olika scenerna. Hennes minspel är så rätt!

De stora härliga ensemblenumren blir bara bättre och bättre. En så talangfull och kunnig ensemble. Det gör ju inte saken sämre av att kläderna av Colin Richmond är så fantastiska. När man sitter långt fram ser man vilka fantastiska tyger som använts till kläderna. Sceneriet är emellanåt rätt enkelt med staket som de flyttar runt, men så har vi det storslagna sista numret i första akten. Middagen hemma hos Darryl som är så lyxig och så snyggt i lika och som avslutas med den snygga och häftiga flygningen av häxorna utöver parkettpubliken. För att få bäst vy över det ska man inte sitta långt fram utan då ska man sitta typ rad 3-6 på läktaren. Så häftigt att sitta där och häxorna kommer flygande emot en för att sen sväva upp och försvinna upp på ljusbryggan.

Hela föreställningen är så snygg och bra gjort. Fantastiska insatser av alla på scenen och överlag är musiken och låtarna såna som man blir glad av och får energi av. Man går verkligen från Cirkus fylld av glädje och med ett stort leende på läpparna. Precis det man behövt den här gråa och mörka hösten som varit. Och som kommer att behövas en bit in på våren.

Just nu är det speluppehåll men den 10 januari börjar de spela igen och i skrivande stund finns det biljetter att köpa till den 14 mars. Har ni inte sett den så ska ni absolut passa på! Själv har jag ett par till bokade.

https://www.ticketmaster.se/artist/haxorna-i-eastwick-biljetter/1010422

Häxorna är nominerade i flera kategorier i Broadwayworld,com och missa inte att gå in och rösta på din favorit. Det kan du göra här:

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm