Årets premiär får man väl ändå lov att säga att det här var. Alla var där! Och de som inte var där ville vara där…. det var politiker, komiker, skådespelare, schalagerstjärnor, musikalstjärnor och ingen minder än Drottning Silva! Alla vandrade upp för mattan som var Fantomenblå eller var det royalblått? Väl inne flög champangekorkarna i taket och det bubblades i glasen. Blixtrarna blixtrade och som vanligt på en premiär blev det lite försenat. Men så släcktes ljuset, auktionen satte igång och så kommer man till artikel 666, en ljuskrona.  De första takterna i Overturen spelas och ljuskronan glider upp i taket. Ja då är det rysningar i hela kroppen. Så magiskt. Och sen sitter man helt trollbunden hela tiden.

Det är alltså 30 år sedan som Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan hade premiär på Her Majestys Theatre. Peter var med och firade 25 års jubileumet på Royal Albert Hall, spelade Fantomen under 25års jubileumsåret på Broadway så det var väl naturligt att han tog hem Fantomen nu när det är 30 år sen? Han är ju en av få som spelat både på West End och på Broadway, och kan nu lägga Stockholm till det. Och de tre ställena är han helt ensam om att ha spelat på! Han har också varit med och valt ut casten och vilken cast det är!

Peter spelar Fantomen på samma känsliga sätt som han gjort i London och New York och man blir så berörd av hans Fantomen som bara vill bli älskad av någon, men som inte vet hur man gör. Han har ju fått stå ut med så mycket för sitt hemska utseende skull. Emmi Christensson är fantastisk som Christine Daaé och precis som Peter har hon spelat sin roll i London vilket märks, för den sitter i kroppen och hon sjunger helt fantastiskt och passar väldigt bra ihop med både Peter och Anton Zertterholm, Raoul. Anton har en helt underbar röst och hans Raoul otroligt stilig och elegant och rör sig som en riktig aristokrat, som den greve han är. Anton har bl a spelat Tarzan i Tyskland och även han har spelat på West End, men i Les Miserable som Enjolras. Så de tre huvudrollerna är verkligen välmeriterade även om Emmi och Anton inte är så kända för den svenska publiken. Så det är jättekul att de får vara med och skapa musikalhistoria i den här fantastiska uppsättningen. Sanna Martin gör en fantastisk Madame Giry, bestämd och kraftfullt med väldigt bra röst. De nya ägarna till teatern Monsieur Firmin och Monsieur André spelas underhållande av Rolf Lyhdal och Sindre Postholm. De två karaktärerna får mig alltid att tänka på Dupont och Dupont i Tintin. De är så lika på något sätt och de har ingen aning om vad de har gett sig in på….  ja det finns nog ingen som inte är bra i den här uppsättningen. Alla verkar har valts ut med stor omsorg och lever upp till förväntningarna som finns. En person som är värd att nämnas är John Martin Bengtsson som har en liten roll som Passarino där vi får ett litet smakprov av hans kraftfulla stämma, annars är han en del av ensamblen. Men det är han som är understudy till både Fantomen och Raoul. Så även om han det blir så att han inte får spela någon av rollerna en enda gång, måste han kunna dem för han vet aldrig när han måste hoppa in. Även om Peter och Anton är helt fantastiska så vore det ju roligt att få se honom både som Fantomen och som Raoul någon gång, för han har verkligen en väldigt bra pipa!

Att höra den på svenska är inte så enkelt för de engelska texterna sitter så väl ingjutna och vissa fraser som ”Point of no return” och ”Damn you” blir lite starkare och kraftfullare på engelska tycker jag. Å andra sidan är det lättare att uppfatta alla ord för det är mycket text. Så det är för och nackdelar. Men man vänjer sig rätt snabbt.

Som sagt det är en så bra uppsättning och Peter och Emmi är fantastiska tillsammans och Emmi och Anton är så söta som det unga kärleksparet. Allt sitter som det ska, ja förutom då den där eldstaven som Fantomen använder för att kasta eldklot på Raoul med. Annars märktes inget fel på tekniken (jo lite krångel att få upp ljuskronan i pausen var det ). Alla Fantomennördar kommer att mäkra att det är några små skillnader i tekniken vilket beror på att man har en ambulerande uppsättning och det skulle bli extremt dyrt att bygga om scenen för att få till allt. Skulle de ha gjort det skulle man väl bara ha haft råd med att se första akten….. så man får se förbi det. Vad det är som skiljer sig åt från t ex London ja det får ni kolla in själva! Men kläderna är lika häftiga och läckra som vanligt. Det är faktiskt 230 kostymer! Och häftigast av allt är det ju i Maskerad som inleder andra akten. Vilken färg och kostymprakt. Så maffigt nummer!

Fantomen är ju verkligen en av de allra häftigaste, mäktigaste och bästa musikaler som finns. Det är allt från pampig musik till smäktande kärleksballader. Och så snygg att se på med alla kandelabrar, snygga dräkter, fonder och ja allt! Så kul att den spelas i Stockholm igen och att den håller så hög klass! Tack Vicky von der Lancken för att du såg till att den kom tillbaka till Stockholm.

Har några till föreställningar inbokade spridda över speltiden, där 2 april 2017 just nu är satt som den sista. Men med tanke på att den har slagit biljettrekord är det väl inte helt omöjligt att det blir förlängt en eller två månader. Men det återstår att se. Finns inte massa biljetter kvar så jag kan verkligen rekommendera att om ni inte har bokat att ni ser till att göra det. Ni vill inte missa det här!