Jultraditioner är till för att bibehållas och varje år innan jul brukar jag åka till London några dagar för att julshoppa och gå på musikal. För nästan två  år sedan var jag och såg Once på just Phoenix. Once är ju en musikal som baserar sig på en film och samma sak med Bend it like Beckham.

Filmen är från 2002 så den har några år på nacken, men en film som jag gillat och sett flera gånger. Är nog första filmen jag kan komma ihåg som jag har sett Jonathan Ryes Meyers och Keira Knightley i. Filmen är ju inte någon musikal så här har man fått skriva text och musik och har mycket indiska toner eftersom den handlar om Jess, en indisk tonårstjej som älskar att spela fotboll. Men när henne syster ska gifta sig så är det inte lika populär i familjen längre att hon håller på med en sån pojkaktig syssla. I samma veva blir hon upptäckt av Jules, en engelsk tjej som också spelar fotboll som tar med henne till sitt lag där Joe är tränare. Det underlättar ju inte att ljuv musik uppstår mellan Jess och Joe. Så vanliga förvecklingar etc, men det görs på ett charmigt sätt.

Natalie Dew är charmig som Jess. Lauren Samuels påminner rätt mycket om Keira i rollen som Jules. Dock blir jag inte lika charmad av Jamie Muscato som Joe som jag blev a Jonathan. Finns inte riktigt samma kemi mellan Joe och Jess i muskalen och Jamie är lite svag i vissa sångpartier. Det slapp ju i och för sig Jonathan…

Finns några riktigt bra biroller. Jamal Andreas, spelar Tony, Jess kusin. En indisk kille som det visar sig är mer intresserad av killar. Vilka ögonkast han ger Joe! Jules mamma får för sig att dottern är lesbisk för att hon spelar fotboll och har lite problem med det och inte blir det mindre komiskt när hon kommer till matchen viftandes med en prideflagga! Tony och Jules mamma står för de roliga inslagen.

Det som jag tycker är lite kul också är att laget tjejerna spelar i är Hounslow, och eftersom jag bodde i Isleworth 1996 känner jag väl till Hounslow och hur multikulturellt det är där!

Kulturkrockarna och förväntningarna som de indiska föräldrarna har på sina barn är intressanta att se. Och man skulle ju gärna vilja vara med på ett indiskt bröllop!

Det är en väldigt färgglad musikal med mycket fina indiska saris i, även om det har blivit lite mer moderna i snittet och även den indiska dansen har utvecklats på ett sätt som inte Jess systers blivande svärföräldrar riktigt uppskattar. Det man inte får missa är att studera scendraperiet. Vid först anblicken ser det ut som vanligt Paisleymönster men när man tittar närmre ser man att det är fullt med massa bilder, symboler och citat från filmen.

Gillade musikalen och även om låtarna kanske inte var så jag att jag trallade på dem (inte som Shakalaka baby i Bombay Dreams som riktigt satte sig i huvudet) när jag gick därifrån, så var det ändå kul att få höra ny musik som förde storyn vidare.

En underhållande, trevlig feelgood musikal! Precis som filmen! Kan verkligen rekommendera att ni ser den. Tänk då också på att de har Day tickets så man kan se en bra musikal till fyndpris!