Den 25 juli 2009 låg jag på stranden och njöt av det underbara sommarvädret och som vanligt tänkte jag slölyssna lite på dagens sommarpratare. Men något slölyssnade blev det inte. Har aldrig blivit så berörd av ett sommarprat som av Morgan Allings berättelse om sin barndom. Musiken som han valt var perfekt för att ännu mer lyfta fram hans livshistoria. Tårarna rullade nerför kinderna och det blev märkligt lugnt på stranden. En rätt lugn strand i vanliga fall, men just då stannade det upp och alla lyssnade intensivt på hans historia. Det fick mycket uppmärksamhet efteråt också.
Det var första gången som jag hörde den och sen har han i olika sammanhang berättat delar av det och andra historier som inte fick plats i sommarpratet. Senast i Stjärnorna på slottet på TV.
Den här showen som nu alltså har nypremiär baseras också på hans livshistoria, från skolan till han träffar sin stora kärlek. Hans sätt att hantera det som händer för att överleva. Han berättar med humor och värme, men inte så dramatiskt och sorgligt som det var på radion. Eller så är det bara för att man har hört det förut som det inte slår en lika hårt i magen. För det berör ju fortfarande och jag blir lika arg på den där tanten i gröna SAABen som lurar med honom från ett fosterhem för att han ska bli placerad på ett barnhem. Och det är på 70 talet! Så svårt att tänka sig att det hände samtidigt som jag växte upp! Vi är ju lika gamla. Sverige runt omkring oss var lika, samma fula bruna och orange omgivning, men så vitt skilda liv.
Första akten var den som jag tyckte gick snabbast. Blev lite mer utdraget i andra akten vilket till stor del berodde på att han tog upp några personer från publiken för att göra improvisationsteater med. Visst blev kul och man skrattade lite med dem, men det blev lite för långt. Däremot var det intressant inlägget med hur hjärnan fungerar och hur man agerar vid stress. Viss igenkänningsfaktor där. På slutet berättade han om hur han träffade sin fru Anna-Maria medan i bakgrunde visades bilder som ibland var väldigt komiska och lockade fram skratt.
Som sagt det här var nypremiären och särskilt i första akten så var det en del ställen där han kom av sig eller gjorde fel som blev rätt roliga. Det är kul när sånt händer på riktigt och inte är inövat. Han plockade också bra upp små incidenter som hände i publiken.
Det är så härligt att se att det spelar ingen roll vilken bakgrund man har, vill man så kan man lyckas. Och att dela med sig av den erfarenheten så andra kan lära sig av det är ju fantastiskt. Självklart ska han vara stolt över vad han har åstadkommit och glädjas åt det! Det finns ju andra som bara väljer att se sig som offer och därmed har rätt att misslyckas och trampa på i de dåliga fotspåren.
Stort tack för en trevlig kväll med skratt och lite eftertanke!
Nästa projekt med Morgan blir Murder Ballads på Playhouse Teater, men då är han inte med på scen utan han regisserar.
Konsert och musikal 