Har precis kommit hem efter att ha sett Cabaret på Stadsteatern och är lite chockad. Borde ju inte vara det för går man på Stadsteatern vet man aldrig vad de hittar på. Men med Sarah Dawn Finer som Sally Bowles, Albin Flinkas som Clifford, Lill Lindfors som Fräulein Schneider och Johan Rabeaus så låter det ju som det ska bli superbra. Och med tanke på hur bra det var i Uppsala med samme regissör så varför ska det inte bli bra?

Sarah är fantastisk som Sally, men man har klätt henne i hemska kläder. Entre i en illasittande grön kostym och senare svart glittertält? Det röda blanka fodralet i Cabaret var läckert, men korsetterna hon hade i Uppsala var ju häftigare!

Albin gör en bra lite fumlig och naiv Clifford. Lill, lite trevande i början, men blommar ut och är så härligt förälskad som bara en äldre dam kan bli. Johan gör en sådan naiv jude. Han är ju född tysk, så inte kan något hända honom? 

Kemin mellan Sarah och Albin är bra.

Men sen är det en katastrof! Trots röd skinnperuk/hjälm är det en blek confrencier. Ensamblenummer är förvirrade och bara osmakliga. Inte på något vulgärt sätt med finess utan bara billigt dåligt. ”Money” totalförstör man med konstiga blodiga dockor, en läkare som drar ut blodiga tygskynken ur en patients alla kroppshål och sågar hejvilt, rådjurshuvudmask (a’la kohuvuden i den förskräckliga uppsättningen av Blodsbröder) och skrikiga rånarhuvor (även det skräckminnen till Blodsbröder). Ensamblen är ständigt klädd i nakendräkter med illröda bröstvårtor. Kan fortfarande inte bestämma mig om det är värre än allt naket som ibland dyker upp i Stadsteateruppsättningar. Är allt bara en parodi på andra uppsättningar? Och tydligen har man fått köpa lösbröst billigt för det har de på sig allt som oftast.

Ingen dans överhuvudtaget att tala om. 

Kander och Ebbs musik är ju så bra och Sallys numer lyfter allt, särskilt  i I don’t care much. Så gripande och tragisk. Men av de läckra dansnummer man sett i andra uppsättningar finns inget kvar.

Cabaret har ju ett budskap som alltid är aktuellt. Men all konstig rekvisita, dåliga kostymer etc gör att det inte kommer fram alls på samma sätt. Det är inte en uppsättning som berör och skakar om. Ingen klump i magen. Bara en känsla av besvikelse och ett stort frågetecken varför?

Nåt som är bra med Stadsteatern är att har man köpt biljett och inte kan eller vill se något kan man lämna tillbaka och få presentkort för att se något annat. Så vill man inte väldigt gärna se den så skulle jag utnyttja det. Stadsteatern har bra uppsättningar, tyvärr är inte det här en uppsättning spm håller.