Så var det då äntligen dags för en av årets stora händelser på scen. Längtat men med väldigt blandade känslor. För det här är inte bara en musikal, Kristina betyder så mycket mer för mig. Utan Kristina så skulle jag inte vara den jag är idag. Det låter ju ganska märkligt kanske men är faktiskt sant. För tack vare Kristina och vissa spinnoffeffekter så har jag träffat så många underbara människor från hela världen som idag är några av mina närmaste vänner och som jag har upplevt så mycket med. Hade jag träffat dem om inte Björn och Benny fått för sig att skriva Kristina? Det tror jag inte.  Det finns så många människor i världen som är intresserade av vad ABBAkillarna sysslar med nu efter ABBA och som följer dem och artister som de jobbat med. Men hade B&B inte skrivit Kristina så hade inte dessa kopplingar funnits. Stort tack B&B för dessa härliga människor! Så det var en kväll inte bara med härliga flashbacks från originaluppsättningen av Kristina utan så många personliga minnen. Möte som skedde vid första raden för många år sedan. Ni som var där vet vad jag menar, ni andra får undra. När det gick förra gången tror jag att jag bara såg den fyra gånger. Det är ju ingenting! Idag kan jag inte förstå att jag inte gick oftare på den.

Eftersom det var premiär så var det självklart många kändisar där, röda mattan och champagne. Allt som tillhör en premiär! I vimlet sågs självklart Björn och Benny. Många ABBAfans fanns på plats! Regissören Lars Rudolfsson var där. Och inte minst Anders Ekborg och Peter Jöback som spelade Karl-Oskar respektive Robert. Och det är absolut inte någon hemlighet att jag helst hade velat se dem och Helen Sjöholm på scen igen. De var magiska!

Men nu har det gått 20 år sedan Malmöpremiären och även om man inte ser det på tex Peter så har de blivit äldre. Så nya yngre förmågar har fått chansen att spela in den här fantastiska musikalen. För musikaliskt är det här en av de bästa musikaler som har gjorts. Det är verkligen ett mästerverk! Alla melodier och texter är helt magiska. Så även om jag varit tveksam till hur bra kan det bli när det inte är de riktiga som är på scen, så har jag alltid tänkt att de måste ju bara bli bra för musikalen i sig är så bra. Så det skulle vara väldigt svårt att slakta den (ja om den nu inte sätts upp på Stadsteatern förstås….).

Mycket i uppsättningen är sig likt, gungan, stenbumlingarna och åkern som växer upp finns självklart på plats. Lite ändringar i kostymerna, men när de första tonerna spelas upp så är jag fast igen. Trollbunden. Rollbesättningen är till stora delar samma som i Helsingfors och Göteborg. Kristina spelas av Maria Ylipää. Och tyvärr går det inte att komma ifrån att hon bryter på finska. Ibland slår det igenom för mycket och det är svårt att höra vad hon säger eller sjunger. Så riktigt lika underbar som Helen är hon inte, men helt ok. I vissa delar så hör man inte brytningen, men sen slår den igenom starkt igen. Karl-Oskar spelas av Robert Noack som på det stora hela gör en bra insats. Kommer lite till korta i ett av mina favoritnummer, Vildgräs. Där vill jag ha en riktigt arg och manlig Karl-Oscar som med upprullade skjortärmar avslutar med att knyta näven i ilska och frustration. Anders hade så mycket känslor i den låten. Men Robert har valt att göra det men nedrullade ärmar och hade inte riktigt samma inlevelse i den. Oskar Nilssons spelar Robert. Skulle han klara av att sjunga Guldet? Helt ok, men ändå saknade jag Peter. Men på det stora hela är det riktigt bra och jag sugs med i det hela och gläds och lider med dem. En av de riktigt starka scenerna är när Kristina tvivlar på att de ska få det bra i det nya landet och Karl Oskar tar fram de röda skorna som en påminnelse om varför de valde att flytta. Så starkt. Så blandas det upp men härliga roliga nummer som ”Tänk att män som han kan finnas” när de svenska kvinnorna förundras över Pastor Jacksson hushållsförmågar. Så skratt och tårar om vartannat. Precis som det ska vara på en riktigt bra musikal. Tror inte det är någon som lämnar Kristina utan att ha fått en tår i ögat då och då.

Många bra karaktärer, händelser etc som driver fram handlingen. Och det finns inte någon stund som man tittar på klockan. Kristina är nästan 4 timmar lång, så det är ju nästan så där pausen ligger, där slutar en vanlig musikal. Men här flyger 4 timmar bort och när det är slut så förstår man inte att man varit en halvarbetsdag på teatern.

Kan verkligen varmt rekommendera Kristina. Av de 3 musikaler jag sett den här veckan är den utan tvivel bäst på alla sätt. Ett mästerverk. Och eftersom det var premiär så fick vi självklart nöjet att se upphovsmakarna på scen för att ta emot publikens jubel.

Så frågan är när ska jag få tid att se den igen?