• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: september 2014

Konsert till förmån för Väldens barn, med Jakob Stadell och SUSO, Eric Ericsson Hallen, 28 september

28 söndag Sep 2014

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser, Musikalupplevelser

≈ 2 kommentarer

Som en del i Världens barns årliga insamlingsdrive ordnar man för andra året i följd en konsert med SUSO (Stockholms ungdoms symfoniorkester) där överskottet går till Världens barn. Årets solist var Jakob Stadell. Kvällens diregent var Glenn Mossop som med stor inlevelse och små hopp dirigerade den här fantastiska unga orkestern. Vi satt på rad ett så det var som att sitta mitt inne i orkestern, häftig känsla.

Konserten inleddes med några nummer från Bizets Carmen, bl a Les Toréadors. Det var imponerande att höra hur bra och proffsigt de lät och hur fokuserade de var på sin uppgift. Särskilt den unge killen med cymbalerna var superfokuserad för att sätta slagen helt rätt i Toreador arian.

Efter Carmen blev det dags för lite musikal med Jakob Stadell och det var idel favoriter som det bjöds på. Först ut var Why God Why ur Miss Saigon. Sen blev det Music of the Night ur Fantomen på Operan. Det visades sig att det var första gången som Jakob sjöng den professionellt. Den får han gärna sjunga igen! SUSO klarade galant även musikallåtarna.

Så var det dags för Dvoraks Finalen ur Symfoni nr 9. Som sedan följdes av ett par guldkorn från Björn och Bennys musikalskatter. Anthem framfördes av Jakob tillsammans med ett par musiker från SUSO. På Guldet blev till sand accompanierades han återigen av hela SUSO. Mycket bra!

Sista numret var Blommornas vals, ur Nötnäpparen. En glad vals där fröken Ander fick visa vilken duktigt harpist hon är. Men hela symfoniorkestern imponerade verkligen och de fick mycket varma applåder av publiken. Och det fanns ett extra nummer också som var så kul att höra. Återigen en musikallåt som Jakob framförde för första gången idag, Kiss of the Spiderwoman. En av mina favoriter och han gjorde den väldigt bra. Så jag hoppas att han lägger den till sin vanliga reportoar framöver!

En trevlig konsert med musiker som med all säkerhet kommer att dyka upp i mer ”vuxna” symfoniorkestrar framöver. Men det är värt att hålla ett öga på deras hemsida SUSO.se och se vad de har för konserter framöver då de ofta har bra solister med.

Och att överskottet går till Världens barn är ju bara ett jätteplus.

P1060815
P1060820

Livet är en schlager, Cirkus, 24 september

25 torsdag Sep 2014

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 1 kommentar

P1060807För ca 2 veckor sedan såg vi premiären av Livet är en schlager och under de här två veckorna har de tätat till den väldigt mycket och fått ett bättre tempo. Den här kvällen slutade den ca 22.45 mot ca 23.20 på premiärkvällen. Visserligen kom det igång lite sent på premiären men det är inte allt.

Till fördel för musikalern har man kortat ner inledningen på andra akten där Måns Möller som slimmig musiksagent har fått minskat spelrum och det är bara bra. Det blev alldelelse för mycket buskis av det tidigare. Det hör inte hemma i en musikal att driva med enskilda personer i publiken. Så det är bra att de har lyssnat på den kritik som har framförst.  I övrigt hade jag svårt att sätta fingret på vad de kortat ner mer men det var helt klart mer tight och jag upplevde den mycket bättre än på premiären. Men det går fortfarande att göra om lite mer för att få snäppa upp den några steg till. Har fortfarande svårt för de karikatyrerna som Katarina Ewerlöf spelar och Sabina är bara för mycket! Skämt är roliga en gång i samma föreställning, men upprepas de blir det bara tjatiga och dåliga. Vi fattade första gången! Däremot så skrattade jag hjärtligt åt Johans Glans ordvitsar även om jag hört dem, men de framförs med ett hjärta vilket gör dem roliga och håller att höras om när man ser om föreställningen.

De klart lysande stjärnorna är Helen Sjöholm som Mona, Johan Glans som hennes man Bosse och Peter Jöback som Candy Darling. Helens och Peters nummer bara växer för varje gång man hör dem. Jag gick och trallade på ”Det känns som livet är en schlager” dagen efter. Peters slutnummer i första akten ”Ingen är där” är bara så superbra och ger rysningar, likså Då är jag inte jag, och duetterna med Helen. Så gillar jag också det charmiga dansnumret där Bosse och Candy Darling är och lagar Bosses bil. Kul  hur de olika karaktärerna framför samma dans.

Fortfarande lite för mycket buskis, men som sagt Helen, Peter och Johan är underbara och det är absolut värt att gå och sen den för deras skull!

 

Chicago, genrep, Stockholms stadsteater, 18 september

18 torsdag Sep 2014

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Chicago, Kander/Ebb/Fosses klassiska musikal sätts nu upp på Stockholms stadsteatern. Sitt vanliga signum, onödig nakenhet, klarade de av redan efter ett par minuter in i föreställningen så sen slapp man det. Lisa Nilsson gör en lite snällare Roxie Hart ön vad jag sett tidigare, men med bäst sångröst och bra skådespeleri. Sharon Dyall spelar Velma Kelly som hon träffar i fängelset. Dan Ekborg har fått en roll som passar honom riktigt bra, den slimmige försvarsadvokaten Billy Flynn. Fredrik Lycke gör en riktigt blek försmådd make, men här är blek inte något negativt utan tvärtom. Han är ju Mr Cellofan. Ett av mina favoritnummer ur musikalen.

I den här uppsättningen har man mer satsat på bra sångröster i de kvinnliga huvudrollerna än att de är skickliga dansare. Det märks att Roine Söderlundh har anpassat koreografin till enlägre nivå än vanligt. Inte lika stark dans som man är van att se i Chicago, saknade lite jazzhands här och där. Men det är okey dans och det bjuds på stepp ett par gånger.

Kläderna är också bra, inga direkta konstigheter. Det bjuds till och med på fjädervippor, plymer och en och annan boa!

Chicago innehåller flera klassiska nummer som de flesta nog känner igen. Har alltid gillat ”Mördartangon” och All that Jazz kan man ju inte låta bli att nynna på när man går därifrån.

Vi satt på andra balkong och där var ljudet inte det bästa. Så håll er till parketten så får ni nog en bättre ljudupplevelse.

Som helhet är det en uppsättning som får godkänt och har ni köpt biljett så får ni ett par trevliga timmar!

Pharell Williams, 13 september, Ericsson Globe

13 lördag Sep 2014

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Lika bra att säga från början att jag är inte någon som lyssnat massor på Pharell utan det är mest Happy som jag känner till som han har gjort. Så är man ett hard core fan så har vi nog inte samma uppfattning om konserten. Det är väl mest som producent till en rad kända artister som han har gjort sig känd. Han har tex jobbat med Madonna, Britney Spears, The Hives och Swedish House Maffia.

Utsatt tid enligt biljetten var 19.30 med information om förband Foxes. Så då vet man ju att Pharell inte börjar 19.30, men att det skulle vara ett förband till förbandet hade jag inte uppfattat innan i alla fall. Men så var det, 19.30 kom en DJ in på scen och en tjej i vita kläder. Så jag trodde ju självklart att nu har Foxes kommit in, men så var alltså inte fallet förstod jag någon låt in. Tyvärr minns jag inte vad hon hette, men det var ok musik. Inget som jag direkt kommer ihåg, men led inte heller. Strax före 20 gick hon av och ca 20.15 kom Foxes in på scen. En tjej som vunnit Grammis för bästa Dans Act. Inte heller där någon låt som satte sig hos mig utan det jag mest kommer ihåg är att hon studsade runt som en studsboll på scenen. Men rösten var helt ok. Foxes höll väl på ca 30 minuter och sen dröjde det ända till över 21.30 innan Pharell äntrade scenen. Han gick sedan av första gången ca 22.40 och efter extra nummer var det slut före 23. Så en av de kortaste konserter jag sett en sk världsartist göra.

Så hur var det då? Som sag,t väl inlyssnad var jag inte och musikstilen rätt spretig så inte någon jag kommer att börja lyssa på. Inte många av hans låtar är i samma stil som Happy inte. Dåligt är väl synd att säga men att säga att det var bra är att överdiva så någonstans mellan bra och dåligt. Det gick att hålla sig vaken men så mycket mer var det inte. Störst behållning var nog de duktiga danstjejerna som han hade med sig. De hade gärna fått göra lite mer avancerad dans, nu blev det lite mycket ”rumpskaksdans”. Men vid sista låten innan extranumren så kom i alla fall en låt jag gillar. Men att gå av scen för extranummer efter ca 1 timme är ändå rätt dåligt.

Så blev det några extranummer och redan i början hade han meddelat pressen att de nog vill komma tillbaka till Happy för då hade han något speciellt att bjuda på. Och speciellt var det. Han inledde med att prata om hur viktiga kvinnor är, och vore det nu inte dags att kvinnor tar över makten? Sen presenterar han sin ”gästartist” Gudrun Schyman och han uppmanar alla att i morgon när det är val se till att rösta på FI. Så börjar han spela låten som alla väntat på, Happy. Snacka om valkupp av Gudrun! På något sätt bled det ett antiklimax på konserten. Det kom liksom av sig när Happy helt plöstligt blev en politisk sång för FI. Vill inte ha den låten förknippad med något parti utan bara en låt att bli glad av. Och nu är det liksom förstört….

P1060793P1060794P1060795P1060796P1060803P1060804P1060801P1060799P1060800

 

 

Livet är en schlager, premiär 11 september, Cirkus

11 torsdag Sep 2014

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 1 kommentar

Premiärkväll, röda mattan var framrullad och man kan nog säga att alla var där ikväll. En av de mest kändistäta företällningar som jag varit på. Och det är nog inte så konstigt eftersom upphovsmännen heter Jonas Gardell och Fredrik Kempe och på scen Helen Sjöholm och Peter Jöback. Självklart vill alla se hur man har lyckats med att göra musikal av filmsuccén Livet är en schlager. Och vad ska man säga annat än att det har lyckats bra, väldigt bra, även om det finns lite som fortfarande går att slipas på. Dessutom är den ca 3,5 timme. Lite svårt att veta exakt eftersom det var premiär och då kommer det inte igång i tid för man måste ju dricka lite champange, Tattinger bjöds det på innan, och sen drar det ut på tiden i pausen också.

Men det var nära att det inte blev någon premiär, hade det inte varit för att kostymören kunnat hoppa in och spela den stora rollen som Jean Pierre Barda när den ordinarie blivit sjuk, ja då hade det inte gått. Men vilken tur att kostymören heter Christer Lindarw och har lite scenvana… väldigt snygga kläder hade han också knopat ihop, särskilt till Candy Darling. Så självklart fick han en väldigt varm applåd i sitt inhop!

Handlingen är i stora drag samma som i filmen. Helen Sjöholm är utmärkt som schlagerälskande Mona. Härligt att få se och höra henne i en musikalroll igen. Vilken röst hon har! Johan Glans är härlig som hennes lite misslyckade man Bosse som inte kan låta bli att dra ordvistar när han blir lite nervös. Och de lockade till skratt. Johan Helgesson är fantastisk som den CP skadade David som skrivet musiken till den låt som Mona ”stjäl”. Men allra bäst är Peter Jöback som transvistiten Candy Darling, Monas bror. Det är Candy som leder oss i in historen som en berättare. Utan tvekan är han snyggast på scen, dansar runt i högklackat som han inte gjort annat och visar upp sina ursnygga ben, men framför allt så har han det bästa sångnumren också. Det är intressant att se förvandlingen från Sweeney Todd som han spelade i våras till Candy Darling, två helt olika roller och han spelar bägge med bravur!

Första akten avslutas med en rörande och pampig Ingen är där och i andra akten har han bland annat den underbara Då vore jag inte jag. Riktigt kul att få höra den i sitt sammanhang. Musiken är en blandning av schlager, dansband och pampiga låtar i bästa Fredrik Kempe anda. Efteråt trallar man gärna med i Som gjorda för varandra, en av de underbara duetterma mellan Peter och Helen. Musiken är trall och klappvänlig och det klappades med i många låtar.

Det lite svagare inslagen var Katarina Ewerlös två olika rollprestationer. I första akten spelar hon föreståndaren på Samhall och i andra projektledaren för melodifestivalen. Tyvärr har man valt att framställa bägger karaktärer på samma sätt så det blir lite tjatigt. Även Frida Westerdahls diva Sabina blir lite väl tjatig och blir lite för mycket upprepande att hon är sån kändis och att hon inte kan komma ihåg okändisar som Mona utan kallar henne Gun. Det är kul ett tag men sen blir det för mycket. Så musikalen skulle tjäna på att man kortade lite i de dialogerna.

Scenografin är rätt enkel men funkar bra. Koreografin är bra men det är inga maffiga dansnummer i den men ett och annat helt ok. Det är kul att se Peter dansa loss igen och på höga klackar.

Som helhet är det en bra musikal, inte i klass med mer dramatiska som Kristina från Duvemåla, men klart underhållande. Man blir glad av den och tiden går fort. Men eftersom den är helt ny så finns det fortfarande lite som går att täta till på.

Vill man se några av våra främsta musikalartister tillsammans på scen och ha en trevlig kväll och blir underhållen, ja då ska man absolut passa på. Sista föreställningen är den 21 december. Oklart om det blir någon förlängning men med Familjen Addams som knackar på dörren i Januari kan det inte blir långvarigt. Så har ni inte bokat biljett, gör det! Har ni bokat så kan ni se fram emot en underhållande musikal som man blir glad av!P1060774

P1060775P1060781P1060788P1060789P1060772P1060787P1060788P1060786P1060785

Il Divo, 7 september, Ericsson Globe

07 söndag Sep 2014

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Il Divo är 4 operasångare som för 10 år sedan slog sig ihop till ett ”boyband” med operainriktning. Ett par av dem har viss erfarenhet från musikalscenen ocksså vilket kom till nytta i kvällens konsert, A musical Affair. En lång rad musikallåtar framfördes under den ca 2 timmar långa konserten, excl pausen. Personligen tycker jag att de är som allra bäst när de håller sig till musikalrösterna och precis innan de bryter ut i opera crescendot. I Globen så blir det inte bra ljud då utan det övergår till att bli skränigt och för mycket av det goda. Musikallåtar är inte gjorda för att att fyra operasångare ska dra upp volymen allt de kan. Det görs sig bättre i tex slutnumret/extranumret ”Time to say goodbye”. Där kommer det mer till sin rätt och är en av kvällens stora behållningar.

Kvällens gästartist var suveräna Mazz Murray, eller Killer Queen som hon kanske är mer känd som efter all år i We will rock you. Hon rev av några riktigt bra versioner av Queenlåtar. Häftig rockröst den tjejen har. Hade gärna sett lite fler duetter med henne och någon av killarna i Il divo. Finns ju så många fina duetter.

Mellansnacket tenderar att bli lite gubbigt, mycket prat om att en av dem är singel och telefonnummer etc.. känns väldigt förlegat.

Som helhet en trevlig kväll i musikalens härliga låtskatt, men den når inte upp till den nivå som Peter Jöback har i sin I love Musical show.

 

september 2014
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  
« Aug   Okt »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …