Röda mattan var utrullad framför entrén, spotlighterna var på, premiäraffischerna var framme så alla kändisar kunde bli plåtade men premiärbubblet saknades. Det vara det bara vissa gäster som hade VIPbiljetter som fick. Det kändes lite snålt faktiskt med tanke på att annars brukar det antingen vara bubbel till alla eller inte till någon. Bland premiärgästerna såg man bland andra Tomas Ledin, Lena Philipsson, Lisa Ekdahl, Sissela Kyle, Lars-Åke Wilhelmsson och självklart Mark Levengood.
Inför showen har Jonas sagt att det här är hans sista stora show och han har pratat mycket om de handmålade kulisserna. Och kulisserna av Martin Jacobson är verkligen imponerande och vackra och de lyfts fram fint av Lotta Hammarstrands ljussättning. Stor eloge till Jonas att han har valt att plocka fram ett sådant hantverk när man idag oftast väljer modern teknik istället (vilket också kan vara fint, häftigt och effektfullt). Men en viss trend tillbaka till hantverket finns nu som t ex Disney som valt att göra handtecknade figurer i Mary Poppins Returns. Till de här kulisserna krävs också fina kostymer och dem står Sebastian Löjdkvist för, även om Jonas sin vana trogen helst uppträder i en tshirt och slappa byxor i utmärkande mönster. Men övriga på scenen har större delen spektakulära färggranna dräkter på sig.
Alla som har sett en show med Jonas Gardell känner igen sig. Han lyfter fram sin kärlek till mellanmjölkens land, tar upp Marks tillkortakommanden och så helt plötsligt så blir han allvarlig. Men jag tycker nog att kontrasterna mellan skämt och allvar har varit djupare i andra shower då man satt skrattet i halsen. Vissa av skämten kändes lite återanvända också, är det i podden man har hört dem eller på något införshowen prat? Men vissa saker får han gärna återanvända, som när Jessica Heribertsson får ta sig an ”I will survive” med svensk text. En låt med så mycket girl/gaypower som passar perfekt in i en Gardellshow. Ja, vad vore en Gardellshow utan den. Likaså Kempes fantastiska låtar från Livet är en schlager som avslutade hela showen. Jonas har ju sin speciella sångröst som passar så bra till Jonaslåtar men i den här showen valde han att inte sjunga så mycket själv utan utöver fantastiska Jessica Heribertsson var det Ulrik Munther och Sandra Caménisch som främst stod för solosången.
Som helhet var det en snygg show med blandning av skratt, allvar, sång och ge-aldrig-upp-känsla. Typisk Garellshow. Absolut den snyggaste av hans shower men har blivit mer berörd av andra av hans shower. Men gillar man Gardell så ska man inte missa den här showen!