Jim Steinman skrev en musikal som hette Neverland och från den plockades några låtar som kom med på Meat Loafs debutalbum Bat out of Hell som släpptes 1977. Så 40 år senare sätts en ny musikal upp baserat på skivan Bat out of Hell och en del andra låtar skrivna av Jim Steinman. Och att det är 40 års sedan som skivan släpptes märktes verkligen på publiken. Kände mig lite ung… Gillar Steinmans musik men var ju inte så gammal när skivan kom ut och publiken beståd verkligen av riktiga hard core fans märkte man. Bakom mig hade jag några som hade sett ett antal och som förutom kvällens skulle se bägge imorgon och även den sista som är den 22 augusti. Och det var full fart på ”pensionärerna” som rockade loss för fullt, även om långt rockhår verklilgen lyste med sin frånvaro medans flintarna glänste i kapp i stålkastar skenet. Lite speciell upplevelse, men kan ju se mig själv där….

Själva storyn var ju knappast ny. Året är 2100. En del av befolkningen är en slags mutanter som slutar åldras vid 18 års ålder och bor nere i underjorden. Strat, ledaren, blir kär i Raven som är dotter till härskaren i den vanliga världen. Väldigt mycket påminde om We will rock you. Ett gäng ungdomar som är rebeller och som bor i underjorden. Samma typ av klädsel. Ledaren Falco kändes som han som styr i We will rock you med ett gäng tuffa poliser. Zarhara fick mig att tänka på Killer Queen. Så hela den biten kändes som en liten sämre version av We will rock you. Men jag gillade hur de använde sig av scen. Inte mycket rekvisita (förutom några motorcyklar som dånade in på scenen då och då) men de hade byggt upp så att Ravens sovrum låg en våning upp och när de var där så spelades det samtidigt in och spelades upp på en stor duk. Vilket blev rätt häftigt. Olika ljuseffekter som var bra. Ravens 18 års dag firades med middag som var uppdukat på ett långt bord. Så rycker Falco bort duken och under finns en cabriolet! Vore ju inte helt fel att hitta en cab under middagsduken hemma! Och bara för att ingen ska undra och undra, jo självklart efter diverse hit och ditande så får ju Strat och Raven varandra. Faclo knuffas ner i en källa och någon minut senare kommer han upp ur källan renad till en ”rocker”. Så slutet gott allting gott. Och allt det här till Steinmans musik. Många av klassikerna var med som Bat out of Hell, I would do anything for love,  Dead Ringer, Two out of Three aint bad och Paradise by Dashboard light . Och låtarna var bra ihopsatta och bar handlingen framåt. Precis som de ska i en jukeboxmusikal.

Överlag tycker jag att det var en bra cast. Andrew Polec spelade Strat, Christina Bennigton spelade Raven. Min favorit var Rob Fowler som spelade Falco, och han har spelat Galileo i We will rock you. Han hade en riktigt bra röst med tyngd och känsla. Falcos fru och Ravens mamma Sloane spelades av Sharon Sexton. Personligen så tyckte jag nog att relationen mellan Falco och Sloane var mer intressant och hetare än mellan Strat och Raven. Gillade också Danielle Steers (Zahara) röst. Jim Steinmans låtar kräver ju att det finns en del kraft i rösterna.

En del lite läckra dansnummer var det också.

Överlag en helt ok musikal men hade gärna sett att den inte fick mig att tänka så mycket på We will rock you. Skulle nog inte gå på den 3 föreställningar i sträck, men är glad att jag sett den en gång. Dock har jag full förståelse för att när man gillar nåt kan man se den flera gånger om och att man passar på innan den läggs ner.

Som sagt så slutar den nu att gå i London och vill ni se den får ni bege er till Toronto där den ska gå härnäst.