Kan en lördag i augusti bli bättre än när solen skiner från en klarblå himmel och på scenen i Vita Bergsparken bjuds det på Vegas I Vitan? Karl Dyall, Joachim Bergström och Rennie Mirro tillsammans med Blåsarsymfonikerna ledda av Jan Radesjö är en svårslagen kombination. Fantastiska musiker och 3 helt underbara sångare. Dessa tre kollar trollbinder hela Vita Bergsparken från första tonen till den sista och ingen vill gå hem.

Under nästan 1,5 timme bjuds vi på den ena härliga klassikern efter den andra. Allt inleds med Let the good times roll som lite är grabbarnas signaturmelodi. Rennie Mirro gör helt fantastiska versioner av bland annat I who have nothing och It was a very good year. Karls Feeling good, får hela publiken att verkligen må så där underbart bra som man bara kan göra av en en härlig sommarkväll med bra musik!. Joachim är en sån underbar sångar och bjuder på showens enda lite nyare låt, In the Western world, från Nötknäpparen (Fredrik Rydman). Men en låt som kändes som den var från Sintras och Sammy Davis tid. Ett härligt potpuri på med bla Fly me to the moon.

Jättekul att de också tog med ett härligt litet steppnummer. Med två av våra bästa dansare på scen vore det ju en synd att inte låta dem dansa lite! Stepp kan man inte få för mycket av.

Blåsarsymfonikerna är otroligt bra och sätter oss i en härlig sommarstämninge med ”Att angöra en brygga”.

Killarna avslutar med att visa att de är värdiga arvtagare till den storbandsmusiken genom en makalöst bra version på Frank Sinatras ”My way”.

Sommaren närmar sig sitt slut och för att fira sommaren som varit och det som återstår är extranumret en rad sommarlåtar som t ex Ta mig till havet och hela publiken sjunger med.

Och allt avslutas precis som det började med Let the good times roll.

En helt underbar augustikväll som jag kommer att minnas länge. Sissela Kyle, snälla låt det här bli en tradition! De här killarna vill vi så gärna se på scen varje sommar!