2000 kom filmen Billy Elliot som gjorde succé världen över och är en helt underbar film om Billy som av en slump hamnar på en balettlektion och inser motvilligt att han älskar det. Men att dansa balett är inte något en kille gör 1984 i England under pågående kolgruvsstrejker och Maggie Thatcher vägrar att diskutera med facken. 5 år efter filmen hade musikalen premiär i London med musik av Elton John. 10 år senare har den premiär i Malmö och nu sätts den upp på Stadsteatern i Stockholm. Och det är en av de absolut bästa musikaler som har spelast på Stadsteatern. Den är nästan i klass med Sweeney Todd och From Sammy with Love. Och hade det inte varit för ett par mindre typiska Stadsteater scensättningar så hade de nog nått upp till dem. Det som drar ner är att i två av de absoluta bästa numren så har men gått lite för långt. En av de abosluta höjdpunkterna är ju när Billy kommer hem till sin kompis Michael och han upptäcker att Michael har på sig tjejkläder. Michael är helt underbar i den här scenen och det är så självklart för honom att han ska ha tjejkläder på sig. Hans kroppspråk och utstrålning är så perfekt! Samtidigt som han tar upp ett viktigt ämne att man ska få vara en man vill vara. Så bra, stark och rolig scen, men så går man lite för långt med ”konstiga” dansare. Det blir för mycket och stjäl fokus från Billy och Michael. Till viss del samma i Londonuppsättningen men bättre gjort där.  En annan helt fantastikt bra scen är när Billy dansar Svanssjön med sig själv som vuxen. Det är så läckert och stämningsfullt gjort. Och glasväggen med fjädrar som blåses runt är så snyggt. Dansen förstärks av ballerinor i tutukjolar. Men så precis i slutet kommer manliga dansare in i tutus med bar överkropp. Tillför inget, men bryter en så fin scen. Så blandade känslor, så jättebra som kunde varit ännu bättre om man bara hållt tillbaka lite grann.

Men som helhet är det en helt underbar musikal! Det är en hel del bra låtar som t ex Solidaritet som återkommer ett par gånger är en stark medryckande låt om de strejkande gruvarbetarna som vävs ihop så fint med dansarna. Och den fina låten som Billy sjunger om sina döda mamma.

Billy och Michael blir man så imponerade av. Karaktären som Michael är ju väldigt tacksam för han är en sån rolig person, självsäker på sig själv och allt är så självklart och hans kroppspråk är underbart. Så rolig kille! Billy är ibland lite stel men han tar sig under kvällen och klarar dansen bra och sjunger bra. När han sjunger brevet från sin döda mamma ja då får jag en tår i ögat i alla fall. Billys döda mamma spelas finatt av Elisabet Carlsson. Sara Jangeldt imponerar som Sandra Wilkinson, dansläraren som upptäcker Billy. Billys pappa, Jackie, spelas av Jakob Eklund och jag tycker att han fint får fram gruvarbetaren från landet och hur han slits mellan det macho och viljan att hans son ska få ett bättre liv. Robin Keller är väldigt bra som pianisten Braithwaite. Spelar nördig och lite töntig på ett härligt sätt.

Billy är ju om dans och Roines Söderlundhs koreografi ska ha en stor eloge. Det är stepp, klassiskt och modernt som bjuds. Flera härliga dansnummer. Annelie Alhanko ska ha haft ett finger med i dansutbildningen av de härliga barnen. Calle Norlén översättning till svenska av Lee Halls sångtexter är också mycket bra. Den här gången har Ronny Danielsson lyckats med regin och fått till en mycket bra uppsättning.

I filmen är en av de mäktigaste scenerna slutscen när Billy ska dansa Svansjön och hans pappa och bror har kommit för att se honom och där träffar de Michael som är där med sin partner. Ett litet krystat möte, men det starka där är pappans tårar av stolthet när han ser Billy på scen. I musikaluppsättningen är den här scenen inte med, men slutet är ändå väldigt snyggt gjort om än inte lika snyftigt. Billy tar sin väska och går mot orkestern in i en dimma av rök. Tillbaka ut på scen kommer den vuxne Billy och dansar för oss. Snyggt! Och som det nu ska vara i alla nyare musikaler så är det lite extranummer i applådtacket. Men lite extra musikaldans säger man ju inte nej till!

Riktigt kul att Stadsteatern har en musikal av en väldigt hög klass som skulle platsa på vilken privatteater som helst i Stockholm, men till ett mycket mer behagligt pris. Den här musikalvåren i Stockholm måste vara en av de bästa vi har haft med Fantomen, Book of Mormon, Bullets och nu Billy Elliot.

Titta på orginalfilmen och på Billy Elliot live (inspelning av Londonuppsättningen) nu under våren om ni inte redan köpt biljetter för det är ustålt i stort sett. Sen ser ni till att köpa biljetter till hösten för ni vill inte missa den här föreställningen!