Riksteatern reser under februari till april Sverige runt med den amerikanska komedin Bra Människor, skriven av David Lindsay-Abaire, med premiär i Kalix den 7 februari och avslutas den 2 april i Tumba. Pjäsen hade premiär på Broadway 2011 och nu är det dags för Norden premiären.

Pjäsen handlar om Margie som är själv har hand om sin utvecklingsstörda vuxna dotter. Margie jobbar på en dollarstore och kämpar på med ekonomin och bor kvar i den stadsdel hon vuxit upp i som är en lite sämre stadsdel. Så en dag blir hon inkallad på kontoret och får sparken för att hon ständigt kommer försent, vilket är orsakt av att hennes hyresvärdinna som är barnvakt och som inte kommer i tid. Så hon måste hitta ett nytt jobb för att kunna försörja sig och sin dotter och kunna bo kvar. En av hennes väninnor tipsar henne om att hennes ungdomskärlek Mike nu är läkare och kanske har ett jobb till henne. Hon söker upp honom, men han har inget jobb men hon blir inbjuden till hans födelsedagsfest som ordnas av hans unga vackra svara fru. Dock ställs festen in, men det tror inte Marie på utan hon tar pendeln till det fina området Chestnut Hill.

Det är en pjäs som tar upp många olika ämnen som kämpande ensam mamma, klasskillnader, drömmen om ett bätre liv, rasism och hur långt man kan gå för sin kärleks skull.

Margie spelas helt underbart av Ing-Marie Carlsson. Hur hon försöker prata bort chefen när han ska sparka henne med minnen av hans mamma och hur hon inte vill lyssna. Självuppoffrande för hon vill inte lägga skulden på någon annan. Och till den stora urladdningen hemma hos Mike där hon ställer honom mot väggen, men i sista stunden så backar hon. Per Burell spelar Mike och han är en lite sliskig, otrevlig, uppkomling som inte vill känna av sin bakgrund men till sin fru har framställt den ännu värre än den var. Per får fram den här nyansen av otrevlighet på ett bra sätt och någonstans så är han ändå den där killen från slummen som han inte vill vara. Frun spelas av Anna Sise och hon är verkligen den här vackra perfekta frun. Tar väl hand om den objudna gästen och bjuder in henne efter vissa missförstånd om vem hon är. Hon pendlar mellan lojaliteten mot sin man och intresset för vad den här kvinnan kan ha att berätta om makens bakgrund, samtidigt är hon inte helt blind för vad maken kan ha gjort för helt ärlig har han inte varit mot henne i deras förhållande. Hon är sval och elegant i sina rörelser till skillnad från Ing-Marie som är lite mer klumpig och tafatt i sin framtoning. De är verkligen varandras kontraster. Chefen som sparkar Margie spelas av Askan Ghods och han är verkligen helt tafatt och vill ju egentligen inte sparka Margie, men måste. Margies väninnor spelas av Lena B Eriksson och Stina von Sydow. Lena B Eriksson är bra som den gåpiga och lite bitchiga kompisen som inte tycker att Marie ska bli trampad på och som pushar henne att gå till Mike för att få hjälp. Stina är väninnan som också hyr ut till Margie. Hon är inte lika sympatisk för det är ju hon som inte kommer i tid för att passa dottern men tar inte sitt ansvar, utan ser inga problem med att eventuellt göra Margie bostadslös. Spelet och dialogen mellan väninnorna är bitvis rätt rolig. Överlag lockar pjäsen till en del skratt och leenden. Personligen tyckte jag att andra akten var bäst för blev det mer intressanta dialoger och roliga situationer även om det kanske inte var de stora skratten, men vissa kommentarer är helt underbara. Andra akten berörde mig mer.  ng-Marie fick spela ut mer och fick fram den undanhållna ilskan och frustrationen, samtidigt som hon gjorde allt för att behärska sig och inte visa att hon är från sämre förhållanden än den intelligenta, vackra och behärskade frun. En rolig, intressant och tänkvärd pjäs.

Kan varmt rekommendera att ni går och ser Bra Människor när den kommer till en teater nära dig!

Bilder: Pressbild från Riksteatern Fotograf Markus Gårder