Fjärde advent och massa ljus ska tändas, så var hittar man massa ljus? Jo på Cirkus där det är kandelabrar och ljus i mängder! En av de mäktigaste musikarlscenerna är ju när Fantomen tar med sig Christine ner till sitt underjordiska rike och scenen fylls med kandelabrar och ljus som ”växer” upp från scengolvet (eller åker in från sidan…) Hur som helst är det hur maffigt som helst oavsett vilken scenteknik som används.

Så det blev ett besök på Cirkus för att fira fjärde advent och för att se Fantomen så jag har fått en dos av musikal av världsklass innan det blir juluppehåll.

Den här gången satt vi i loge 3 vilket är en av de lite högre logerna och där finns det bara 6 lösa stolar. Ska man boka den är det bäst att boka 1 och 2 så man sitter på första raden i den eller de platser som är utmed kanten annars blir det visst skymd sikt. Eller mer skymd sikt för den är ju från sidan så den vänstra sidan av scenen har man inte full koll på. Men har man sett den några gånger vet man ju vad som händer ändå. Det som var intressant var att både jag och min kompis upplevde att ljudet var bättre här än på de platser som vi suttit på tidigare. Vi hörde texten bättre, inte för att det har varit dåligt annars, men särskilt i de partier där alla sjunker olika texter kom respektives text fram bättre här. Så det var ju kul! Och här får man ju ett lite från ovan perspektiv jämfört med på parkett.

Men annars var den lika underbar som vanligt. Emmi Christensson var tillbaka som Christine och hon är ju helt underbar! Peter Jöback var strålande som vanligt och Anton Zetterholm som Raoul blir jag bara mer och mer imponerad av för varje gång jag ser honom. Vilken fantastisk röst han har och han har så mycket minspel när han inte är i fokus så ni får inte missa att ha koll på honom då också. Ser framemot att se honom i något annat efter Fantomen. Hoppas han blir kvar i Sverige så han inte åker tillbaka till Tyskland. London kunde vara ok förstås…. Och Sanna Martin är stårlande som Madame Giry och lilla Meg, Thellia Blad gillar jag skarpt. Och det är så många duktiga i ensambeln som t ex Daniel Engman, och John Martin Bengtsson som utan tvekan kan spela större roller än vad de har i Fantomen, men här vill man bara ha riktigt bra musikalarister till alla roller oavsett hur små de är och det höjer helheten.

Även om jag har sett den ett antal gånger så blir jag lika imponerad av de fantastiskt vackra kläderna, särkilt i Masquerade som inleder akt 2. Så pampigt och läckert! Ja det finns mycket att imponeras av i den här musikalen. Det är ju helt förståeligt att den bara fortsätter att gå och gå runt om i världen.

Nästa gång som jag ser den är 5 januari 2017.

Har ni inte bokat biljetter än, se till att göra det för den går bara i vår och sen lär det dröja innan ni får se Fantomen på svensk mark.

Årets jullovsbarnmusikal på Intiman är Madicken vilket jag tycker är ett mycket bra val. De har byggt ihop de olika händelserna i Madickens liv på ett mycket bra sätt och vi får se episoderna om Lus-Mia där det utmanas i balansgång på taknocken, valborgsfirandet och avlusningen. Hur de utvecklas från att vara ovänner till att bli vänner och Madicken i slutet ger Lus-Mia sitt guldhjärtehalsband i julklapp. Madickens dyrkan av grannpojken Abbe är så söt och han tar med henne på spökjakt och hon är med och köper tillbaka Fru Nilsson kropp, och överlåter sin plats i flygplanet till Abbe så han får sin dröm uppfylld att flyga när det första flyplanet kommer till stan. Alvas flört med sotaren på marknaden finns självklart med och hur hon läxar upp Borgmästarinnan om vem som ska få köpa den sista laxen.  Andra akten är passande nog helt klädd i snö och i juleskrud. Det ger en fin och härlig stämning i salongen. Det dansas långdans på scenen, tomten kommer och så kommer den bästa julklpappen av dem alla, salighetsklappen Kajsa! Ja många av de kända episoderna från Madicken är med och det bjuds på mycket musik och sång, som Piluttavisan,  och det är väldigt trevligt.

Alvina Åkerlind Reisne spelar Madicken och hon är mycket charmig som den lite busiga men ändå så väluppfostrade och godhjärtade flickan. Jessica Stendahl spelar hembiträdet Alva och hon står för mycket av sången och har en bra sångröst. Jessica är också med i sånggruppen Shoo Shoo Sisterts med bl a Matilda Grun och har ni möjlighet att se dem kan jag varmt rekommendera dem. Simon Bengtsson Tibblin är Madickens snälla pappa som inte tycker det är rätt när Lus-Mia blir slagen med rottingen av överläraren. En scen som kan vara lite otäck för mindre barn. Lilla Rani Pyne är jättesöt som Lus-Mias lillasyster Matti. Killen som spelar Abbe gillade jag också. Lisabeth var ett riktigt charmtroll också.

Hade förmånen att ha med mig en kompis 3,5åring och det var första gången hon var på teater. Hon tyckte det var jättespännande och kul. Och att de spelade 3 gånger gillade hon. Första akten, andra akten och extraapplådtacket med sånger. När vi gick därifrån sa hon ”Jag vill gå på den teatern igen” och bättre betyg än att någon vill se den igen kan man väl inte få! Kan bara instämma i att det var en trevlig familjemusikal som även jag skulle kunna tänka mig att gå och se igen!

Så kan varmt rekommendera att ni köper biljetter i julklapp och tar med er era barn eller lånebarn!