Efter att ha suttit lite snett på läktaren på ett genrep och högt upp på läktaren på premiären så är ordningen återställd. Rad ett i mitten. Så ikväll har jag verkligen kunnat njuta av detaljerna i de fantastiska kläderna och varenda ansiktsmin. Och ikväll har det inte varit några problem att se alla gubbar som John Martin Bengtsson spelar! Han liksom många andra i ensamblen gör en rad roller och sitter man längre bort kan det ibland vara svårt att se vem som gör vilken rad när det passerar förbi på scenen. Men i kväll hade jag full koll på vem som gjorde vad.
Ikväll fick vi också den sjätte (om jag nu räknat rätt) Christine som jag sett spela mot Peter. Alltid kul att se någon ny i rollen och Micaela Sjöstedt har en bra röst och gjorde en bra Christine. Så ingen behövde vara missnöjd för att man inte fick se Emmi. Micaela har spelat i en lång rad musikaler och jag har nog sett henne i Les Miserable i Malmö. När man sitter så här nära så ser man ju verkligen hur samspelat fungerar och jag tycker att det funkade bra med både Peter och Anton. Peter är ju verkligen helt suverän som Phantom och när man sitter nära så får man med varenda fingerrörlse och man lever sig in mer i hans smärta. Anton han bara växer och växer i rollen som Raoul. Idag fokuserade jag lite mer på att titta på honom och hans minspel när han egentligen inte är helt i fokus och jag kan verkligen rekommendera att ni tittar lite extra på honom i scenen när han upptäcker att det är hans barndomsvän som står på scen. Ögonbrynen som åker upp och minförändringarna när han inser att det är hans barndomsvän är så häftigt att se. Lätt att missa för man fokuserar gärna på Christine då. Likaså i scenen ”Primadonna” när Monsiur Firmin och Monsiur André ska övertyga Charlotta att hon är deras primadonna och att de ska strunta i Phantoms begäran. Antons minspel när han iakttar dem och funderar på hur han ska ställa sig till det är väldigt bra. Men förutom bra minspel så har han ju en fantastiks röst! Han är helt helt underbar som Raoul.
Rolf Lydhal som Monsieur Firmin och Sindre Postholm som Monsieur André är verkligen ett härligt komiskt ”par”. De ar har ingen aning om vad de ger sig in i när de köper Operan. Det har däremot Madame Giry, välspelad och välsjungen av Sanna Martin. Hennes pondus växer för varje föreställning. Madame Girys dotter Meg spelas av Thehilla Blad. Hon är nog kortast i ensamblen men hon har en utstrålning som gör att hon drar blickarna till sig när hon är på scen. Meg som iakttar vad som händer och som gärna skulle vilja bli Phantoms skyddsling.
Ikväll var också Motalatjejen Hanna Ulvan med i ensamblen. Hon är ju swing och spelar bara när någon ordinarie inte är med.
När man sitter så här nära så får man ju också den häftiga upplevelsen att kristallkronan svävar tätt över huvudet i början av första akten för att sedan i slutet av akten krascha ner på scen.
Det är så kul att se så många bra musikalartister, balettdansare etc som kväll efter kväll leverar en sån bra föreställning. Och runt omkring dem finns det ett gäng duktiga och dedikerade ”bakgrundsarbetare” som ljustekniker, ljudtekniker.
Biljetterna flyger iväg och nu släpper man ytterligare föreställningar så i skrivande stund är sista föreställningen den 14 maj. Gissa vem som sitter på rad 1 i mitten då? Men innan dess är det några föreställningar till som jag ska se. Blir ju lika tagen varje gång och det gäller att passa på så länge den går här i Stockholm.
