Lite teater mitt på dagen är en lyx som man inte alltid kan unna sig, men idag funkade det bra. Och ett genrep är ju alltid lite kul att gå på för vad som helst kan ju hända. Allt är inte helt klart etc. Man får helt enkelt ta det som det blir.

Visste inte så mycket om pjäsen innan, mer än att Stina Ekblad, Lena Endre och Ingela Olsson spelade huvudrollerna. Så en stor anledning till att jag ville se den var att det just var dessa tre otroligt duktiga skådespelerskorna som skulle spela de tre städerskorna som det handlar om.

Tre städerskor, samhallets bottenskikt som efter en dag på jobbet hamnar i ett samtal om livet och sina problem. Tre olika personligheter, med olika och ändå ibland lika livsöden. Alla ensamstående kvinnor. Stina Ekblad som Erna. Den snåla kvinnan (som nu faktiskt kostat på sig en begagnad tv) som har en vuxen alkoliserad son som bor hemma hos henne och allt som hon får stå ut mycket för. Hon drömmer om ett liv med kötthandlaren. Stinas finlandssvenska klang gör att hon känns lite mer strikt än de andra och kommer väl till pass här. Lena Endre, Grethe, som har en vuxen dotter som har flytt till Australien efter en familjetragedi som vi får insikt i vartefter. Nu bor Grethe med sin hund som är hennes allt. Grethe är lite mer lättjefull till sättet. Även hon drömmer om en man att gifta sig med. Till sist Ingela Olsson som Mariedl. Kvinnan som har en övernaturlig kraft när det gäller att rensa avlopp! En strikt kristen kvinna som drömmer om prästen. Alla tre är helt förträffliga i sina roller. Det är ett samtal som kastas mellan familjeöden och drömmar. Och ofta är det faktiskt riktigt roligt! Förutom rappa, ironiska repliker så är det ett oförglömligt slagsmål mellan Erna och Grethe. Och här används alla kroppsdelar, inklusive brösten för att smälla till eller kväva den andre med! Tjuvnyp och bett! Måste upplevas! Och en och annan sång som lockar till skratt får vi också höra. Men ibland blir det väl groteskt och lite äckelmagat när Mariedl går in på sina avloppsdetaljer. Slutet blir lite konstigt och jag får erkänna att jag inte var helt med på om det var en dröm eller om det var ”verkligt” det som hände. Någonstans spårade det ut lite. Men på det hela var det mycket mer underhållande än vad jag hade tänkt mig när jag gick dit. Lite kul kanske, men trodde inte att jag skulle skratta så mycket som jag gjorde.

Och ett och annat skratt var ju också för att det var en och annan tappad replik, som det får vara på genrep (och annars också, de är ju bara människor) men de löste det på så bra sätt så vi i publiken skrattade hjärtligt med dem på scenen. Vilka proffs dessa kvinnor är. Helt magnifika! Tre starka, duktiga och roliga kvinnor på en och samma scen som har sån karisma och bara strålar även som städerskor!

Premiären är den 22 oktober och spelas i november och december också.

(Bild från Dramaten, foto Sören Vilks)