Bullets hade premiär den 10 september och recensionerna har verkligen varit helt lysande. Man har prisat alla som är med och skrivit att den är jätterolig. Med den starka casten med Helen Sjöholm, Linus Wahlgren, Johan Rhebort och Shima Niavarani i huvudrollerna fanns ju verkligen förutsättningarna för att det skulle bli bra och roligt. Även om jag alltid är lite skeptisk till det där med hur roligt något är….

Men här fick jag verkligen kapitulera när det gäller det roliga. Det här är bland de roligare musikaler som jag har sett! Skrattade mycket! Shima Niavarani som Olive, flickvännen till en gangster som vill bli stjärna är ett komiskt geni! Alla repliker, rörelser och miner är verklingen på pricken. Perfekt timing hela tiden. Och hennes karaktär är en blanding av korkad, kaxig, tuff tjej som nog mer spelar ett spel än är så korkad som hon verkar. Hon är ju den enda som vågar driva med och utmana maffialedaren Nick Valenti (spelad av Johan Rabaeus). Flera gånger sätter hon honom på plats och avfärdar honom med en liten vinking. Hon säger hela tiden vad hon vill och är inte rätt för att fråga vad något betyder när de läser manus etc. Shima är så underbar och Olive är en av de roligaste rollkaraktärerna jag har sett! Olive är en riktig dålig skådespelerska men eftersom hon är flickvän till Nick Valenti, så finansierar han en uppsättning av en teater där kravet är att hon ska få en roll. Det är varken författaren David Shayne (Linus Whalgren) eller den stora stjärnan Helen Sinclari (Helen Sjöholm) särskilt förtjusta i men som alla andra måste de finna sig i det.

Linus Whalgren är helt underbar som den tråkigt, fumlige författaren David som nu får sin chans att få en pjäs uppsatt på Broadway. Helen Sjöholm är perfekt som den stora stjärnan Helen Sinclair. Hon är härligt överdrivet divig som bara bli kul utan att det är överspel och så sjunger hon ju helt fantastiskt! Måste vara så kul för henne att få spela en roll som är så långt ifrån hennes egen person. Helen är ju en av våra bästa sångerskor och musikalartister, men aldrig har jag sett någon divig sida hos henne. Här får hon verkligen spela ut och använda sin komiska sida och sin underbara sångröst! Rollen är inte så stor, men när hon är på scen briljerar hon.

Nick Valenti vill ha lite koll på Olive under repetitionerna så han låter en av sina killar, Cheech agera livvakt och alltid vara med. Cheech spelas av Johan Rheborg och det här är nog den bästa rollen jag har sett honom i. Cheech är motvillig till uppdraget, men blir mer och mer indragen och börjar så småningom kritisera och komma med förbättringsförslag på pjäsen. Ja det slutar med att han skriver om allt, utan att någon mer än David är med på det. ”För man golar inte”. Alla ändringar uppskattas av alla och det blir en stor succé.

Det brukar ju alltid finnas med lite kärlek också och David har en flickvän Ellen (Lisa Stadell) som stöttar honom. Men David blir mer och mer upptagen av pjäsen och av Helen Sinclair som är en manslukerska, så Ellen får söka sällskap på annat håll. Lisa har ett par riktigt bra sångnummer.

Övriga roller är också bra. Riktigt bra är också de härliga dansnumren, koreograferade av Denise Holland Bethke. Det är stora härliga dansnummer med glitter och glamour och en hel del stepp! Gangstersteppen är helt fantastisk! Så snyggt!  Fantastiska dansare! Och självklart skulle det inte vara så snyggt om det inte hade så läckra kläder. Som ofta när det är snygga kläder så är det Camilla Thulin som står för kostym. Calle Norlén har översatt Woody Allens manus helt suveränt. Det är så roligt! Musiken leds av Kristofer Nergård. Det som är det svaga i den här musikalen är väl att den inte har någon stor sång som fastnar direkt och kanske inte något soundtrack man skulle köpa. Men eftersom Helen är med så är nog risken stor att jag skulle göra det om det skulle släppas ett svenskt soundtrack för hon är ju bara så bra!

Linus är jättebra i sin roll och vill man se honom så får ni se till att köpa biljett till en föreställning innan årsskiftet. Sen sätter han igång med Book of Mormon. Då tar Rennie Mirro över rollen. Så jag lär ju gå på den åtminstone en gång till för att se Rennie i rollen. Blir kul att se hur den blir då för Rennie och Linus är ju rätt olika till utseende och som person.

Som helhet är det är en helt underbar rolig musikal med mycket skratt, sång och dans! Glitter och glamour! Och den är 3 timmar lång med paus så man får verkligen valuta för pengarna. Men inte en enda sekund kändes lång! Så kul att en rätt okänd musikal kan vara så bra och kul! Och vi får ju inte glömma bort att det är Europapremiär för den! Så inte spelad i London ännu! Än en gång markerar Sverige vilket bra musikalland vi är!