Den här konserten kommer jag inte minnas för den häftiga showen, musiken, ljusspelen etc utan för en minuts tystnad för att hedra offren från de fruktansvärda attackerna i Paris igår. Madonna är ju känd för att hon har en show som följs till punkt och pricka, inga avvikelser förutom att hon byter ut ”Hi Stockholm” till ”Hi Berlin” eller var hon nu är. Men igår ungefär 1.5h in i konserten blir ljusduken svart, musiken tystnar och en mycket rörd Madonna börjar säga att hon tyckte det var jättejobbit att genomföra konserten. Att hon först tänkt ställa in, men det hade varit att låta de onda makterna att segra. Vi måste fortsätta göra de saker vi tycker om, att fortsätta njuta av livet. Enda sättet att ändra världen är att börja med oss själva och hur vi agerar mot människor i vår närhet. För varje mening hon sa möttes hon av applåder och jubelrop, ingen låt under showen fick lika mycket jubel och applåder. Hon avslutar sitt tal med att be alla delta i en tyst minut och så blir det så knäpptyst det kan bli i en arena med över 40 000 personer. Så mäktig! I en sån stor arena kunde man ”höra” tystnaden. Därefter ber hon publiken att stämma in i hennes bön och tonerna till ”Like a prayer” börjas spelas, mobiler tänds i hela publiken och låten får en helt annan innebörd. Kommer nog aldrig att kunna lyssna på den låten utan att tänka på den här stunden i Tele2 arena.

Några låtar senare (helt enligt showprogrammet) sjunger Madonna Edith Piaffs ”La vie en rose”. Ett oväntat låtval på turnén, men den här kvällen så blev den också mäktig och berörde på ett fantastiskt sätt och med vilken känsla hon sjöng den. Den här kvällen så var den och Like a prayer utan tvekan det bästa. Like a prayer är inte en låt som heller funnits med på ordinarie show set listan.

Men om jag bortser från det som hänt i Paris, hur var showen då? Har sett Madonna en gång tidigare på Earls Court i London, 2001, under hennes Drowned World Tour och visst var den häftig på sitt sätt, men det jag minns bäst från den var att jag tyckte att den var för kort för att vara av en världsartist och att hon fokuserade väldigt mycket på nytt material. För lite hits. Den gången satt jag längst upp rätt långt bort så Madonna var ju mest en liten prick på scen… Och tyvärr lite samma känsla den här gången i Tele2 (första gången jag såg en stor konsert i arenan förresten och publikrekord 40 557). Vi satt på läktaren rakt framför scenen så rätt stort avstånd så man får ju inte den här närheten som jag egentligen vill ha. Men när det är stående publik på golvet så kan man ju inte sitta på rad 1 som jag brukar på konserter…..Sen var det också lite synd att man hade ljusteknikerna på höga ”pallar” mitt på golvet som skymde sikten till viss del. Varför inte ha dem upphissade i taket? (antagligen för att det är ett öppningsbart tak..). Så minus på det för själva arenan. Men man såg ju den fantastiska ljusspelen som hon hade för varje låt. Riktigt läckert och var med och stöttade och byggde upp låtarna.

Precis som på Drowned turnén var det stort fokus på låtarna från senaste albumet Rebel Heart. Lite kul på Rebel Heart skivan är att hon jobbat med Avicii och Salem Al Fakir. Hade ju varit kul om hon hade uppmärksammat det nu när hon var i Stockholm. Jag får ju direkt erkänna att jag inte lyssnat in mig på det så den där igenkänningsfaktorn man vill ha på en konsert fick jag ju inte på många låtar. Men många av de nya låtarna var bra. Inledningen på showen var mest från nya skivan. Men så varvades det med lite äldre låtar som jag har bättre koll på. Av de nya låtarna som hon hade med var det ju kul att hon hade med svensklåtarna  Devil Pray (Avicii) och Heartbreak City (skriven av flera svenskar som Salem Al Fakir, Vincent Pontare mfl). Bra låtar bägge två! På nya skivan finns en låt som heter Bodyshop, som utspelades i en bilverkstad. Fick mig att tänka på Livet är en schlager och låten Mil efter Mil. Men Madonnas ”version” var inte alls lika kul som Jöbacks och Glans! Hon borde ha kollat in den på Cirkus!

Men självklart var det en hel del gamla hits också! Vissa lite eller inklippta i andra låtar som Vouge som sätts in som en del i Holy Water. True blue blir ett charmigt rätt avskalat nummer där Madonna samlar sina dansare runt omkring sig.  Like a Virgin har tappat en del av sin charm, för det har blivit för mycket trummor och bas i den för mig i den här versionen. La Isla Bonita är läcker och gör över till Dress you up, som får inslag av Into the groove. Därefter bryts så showen för Madonnas fina tal. Music är snyggt inrammad. Material girl är också läcker.

Kvällen avslutas med Holiday och ljusspelet på den är en rad flaggor och Madonna sveper in sig in den Svenska flaggan. Bra avslut men den nådde inte riktigt den topp som jag hade förväntat mig och läst om. Men får väl skylla på att vi satt för långt bort för att riktigt får den där partykänslan!

Dock en helt igenom proffsig show på ca 2 timmar och 15 minuter. Madonna visar vem som fortfarande regerar den kvinnliga musiktronen. En show som normalt sett inte ger utrymme för spontanitet men ikväll visade Madonna att hon kan avvika från det perfekta när hon vill, och det är då som hon blir ännu bättre!