För 13 året bjuder Konsument föreningen Stockholm in sina medlemmar till ”The Show of Christmas”, en julshow helt utan julmusik men med tanke på det låga priset (120 kr + avgift) får väl det ses som en julklapp.

Som tidigare år är det Mark Lewengood som är konfrencier och äntrar scenen tillsammans med de lika traditionsenliga barbröstade brandmännen som är där för vår säkerhets skull. Årets artistfält är består av Lena Philipsson, Anders Glenmark, Måns Zelmerlöw, Uno Sveningsson, Molly Hammar och Ebbot Lundberg. Lena och Måns är de två artisterna som verkligen går in och äger scenen när de står på den, oavsett om de kör en superhit eller en mindre spelad låt. Lena är så cool, läcker och självsäker på scen och släpper loss för fullt i bland annat”Jag är ingen älskling” och ”Det gör ont”. Måns som varit på pappaledighet känns lite som en kalv på grönbete när han släpps loss på scenen. Han håller inte tillbaka något utan fullt ös och strålar för fullt i t ex Heros, Cara Mia och Glorious. Fin duett mellan Lena och Måns i ”På gatan där jag bor”. Jättekul att se Uno Svenningsson på scen igen. Gillar hans speciella röst och så kul att höra t ex ”Vingarna” som han gjorde tillsamman med Anders Glenmark. Anders är ju en annan favorit. Härligt att se att han verkar trivas som fisken i vattnet på scenen. Kvällen höjdpunkt är utan tvekan ”One night in Bangkok”. Molly Hammar har jag inte lyssnat på så mycket men hon har en stark röst och gör en bra hyllning till Aretha Franklin. Ebbot Lundbergs musik har jag ingen koll på är inte direkt i min smak. Blev lite glad när jag fick höra inledningstonerna till Sercret Service ”Oh Susie” men tyvärr var inte Ebbots cover nära Ola Håkansson sång. I jämförelse med de andra artisterna i kväll kändes inte Ebbot lika engagerad. Men det här är ju en konsert med en blandning av artister och alla kan ju inte vara mina favoriter. Helheten är dock att det precis som tidigare år var en bra och trevlig kväll.

En av mina favoritpoddar är Wahlgren och Wistam. Har lyssnat på dem under många promenader och löpturer. Gillar dem för de bjuder så mycket på sig själva och ett som är säkert är att det alltid blir skratt när man lyssnar på dem. Varje söndag i ungefär 4 år har det funnits ett nytt avsnitt att lyssna på och nu när avsnitt 200 skulle spelas in var det dags för livepodd med hemliga gästartister. Funderade ett tag på om jag skulle skaffa biljett eller inte eftersom jag har så mycket annat inbokat i december. Men kvällen innan fick jag en känsla av att en av mina favorit Peter Jöback kunde vara en av de hemliga gästerna. Frågade en kompis ”kan man drömma om att Peter kommer” och svaret var ”Dröm sött”. Man ska ju försöka förverkliga sina drömmar så jag köpte en biljett för även om han nu inte skulle vara med så visste jag ju att det skulle bli en kul kväll.

Och det blev verkligen en kul kväll! Pernilla och Sofia hälsade välkomna iklädda röda korta sidenrockar och under skymtade kattklänningarna som Agneta och Frida hade på sig för många år sen. Rockarna åkte av och Sofia fick äntligen vara Frida istället för Benny som hon alltid fick vara i skolan och det blev Dancing Queen och stämningen var på topp direkt. Sen hade Pernilla en överraskning till Sofia, Sofias första pojkvän kom in på scenen! Undrar om någon gick på den? Själv såg jag direkt att det vara Daniel Mitsogiannis vilket gjorde jag misstänkte att Andreas Lundstedt lär nog också dyka upp senare under kvällen eftersom de två är ett par.

Både Pernilla och Sofia har varit programledare i populära barnprogram så Soffipropp och Nillakläderna åkte på och det hade ju inte varit komplett om inte Nicke varit med. Så visst kom Niklas Wahlgren in sjöng ”Tjabba Tjena Hallå! med Pernilla.

Det är väl ingen som har missat att Sofia har varit gift med Orup? Och ett av de roligare inslagen både från Podden och Wahlgrens Värld är ju när Sofia med stort mod sjunger ”Och min mor sa till mig” och Pernilla vrider sig av skratt på golvet. Men det hindrar inte Sofia för att ta ton igen. Till sin hjälp tar hon in, inte Orup utan Oscar Zia och publiken jublar förstås. Det är ju det här som är så härligt med dem. Även om inte Sofia sjunger lika bra så Pernilla så bjuder hon på det med liv och lust. Både Pernilla och Sofia vill adoptera Oscar och de hade en liten tävling om honom och Sofia gick segrande ur striden.

Pernilla bjuder på att hon har problem med att träffa killar och att tinder inte är något för henne och att hon har svårt att släppa tankarna på en kille som hon var tillsammans med för många år sen. Och så visas en bild på Oscar Jöback och in kommer Peter Jöback! Ja drömmar slår in ibland. Och så börjar han sjunga sin ”Han är med mig nu” som blir en underbar rolig och kärleksfull duett mellan dem. Pernilla och Peter har känt varandra hur många år som helst och det lyste verkligen om dem när de sjöng tillsammans, två kompisar som släpper loss och bara har kul. Låten gick sen över till ett mysigt litet samtal där Peter likt Aladdin fick sitta på mattan.

Men det vore ju för tråkigt om Pernilla skulle behöva gå hem själv så Sofia ordnade ett litet ”vem tar vem” med tre killar från publiken och det slutade med att Pernilla och killen gifte sig! Och ”bröllopsvalsen” blev till discotoner med Andreas Lundstedt.

Mycket kan ju upplevas som glitter och glamour i deras liv, men precis som alla är de i grunden vanliga människor och Pernilla sjöng sin fina låt till sonen Theo om att vara varannveckoförälder.

Förutom alla härliga gästartister blev det anekdoter och prat som det är i podden. Lite referenser till familjemedlemmar som satt i publiken. Visst var det planerat vad som skulle hända men som vanligt med de här två kvinnorna så blir ju inte allt som de har tänkt sig men de är ju så rutinerade och det hör ju till så det blev bara ännu bättre än om allt varit helt perfekt.

Allt avslutades med att alla gäster kom in och sjöng ”Shout up and dance!.

Det blev verkligen en kul och härlig kväll där Pernilla och Sofia generöst bjöd på sig själva och det ska bli så kul att lyssna på det i podden också!

Missa inte att lyssna på avsnitt 200!

Fredagkväll, andra advent är på ingång och det är helgen då Stjärnjul har premiär på årets julkonsert, den 26e i ordningen. Men ikväll är det genrep så sista finslipningen innan premiären imorgon kl 14. Ska nåt gå fel så är det ikväll så allt löper smärtfritt imorgon. Några småincidenter t ex att ”ridån” inte släppte i inledningen och ett mellansnack som bestämts i sista sekunden så Annika Herlitz skulle skriva på det under kvällen och ha det på plats till premiären. Men här är det proffs som är på scenen så allt hanteras med ett leende och det är ju live och det som är det härliga med live.

Som sagt det är verkligen proffs som står på scenen, 200 körsångare i dubbla VM-guldmedaljörerna Rönninge Show Chorus och The EntertainMen. En konsert som bygger på deras sångröster, sångglädje och underbara arrangemang av många klassiska jullåtar, härligt och roligt Disneymedley, gospel och fin uppbackning till de gästartister som är med och förgyller konserten och sätter sin prägel på årets konsert.

Kalle Moreaus med sin värme och musikalitet drar ner jubel med bland annat den fina Koppången, ett instrumentalt julmedley i spelmansanda med orkester och stråkar och tillsammans med kören Björn och Bennys underbara ”Klinga mina klockor”. Kiralina Salandy står för den mer gospelaktiga delen under konserten och gör en härlig ”Stand by me”. Kanske inte så julig, men en av mina favoritlåtar och i ett bra arrangemang som blev mäktig med den stora kören. Är Annika Herlitz med i en konsert så är ju ledmotivet ”Slå dig fri” ur filmen Frost ett måste. Lite oväntat att den kom rätt tidigt i konserten. Annika sjöng också några fina julsånger som ”The Christmas sång”. Och den stämningsfulla ”The Prayer” tillsammans med den för mig helt okände norske Kjetil Støa (men nu när jag läser på ser jag att han var med i Turandot på Folkoperan 2017 och inser att jag borde nog sett den). Men han var verkligen kvällens julklapp! Vilken fantastisk röst! Blev helt knockad av hans ”O Helga Natt”. Och det var en magisk stund när Kalle Moreaus började spela inledningen till ”You raise me up” och Kjetil sätter sig längst upp på körtrappan, helt ensam i den stora trappen med stämningsfullt ljus och börjar sjunga. Absolut en höjdpunkt och ögonblick som jag inte kommer att glömma. Kjetil får också stå för extranumret, Nessun Dorma, som jag ibland kan tycka blir lite pretentiös och tråkig, men inte ikväll. Vilken röst, utstrålning och mäktigt avslut! Nessun Dorma är inte den juligaste låten, men ändå ett perfekt avslut på en mångsidig julkonsert.

På scenen fanns inte bara dessa fantastiska röster utan även Stjärnjulorkestern med blås & stråk under ledning av Mattias Bylund. Orkestern, blås och stråk lyfter sångerna och får till den där härliga julstämningen. Precis som den fina belysningen på och runt om scenen. Rönninge Show Chorus klädval i fina röda glansiga/glittriga tunikor och The EntertainMen med röda skjortor förstärker den varma och juliga stämningen.

Stjärnjul har återigen gjort en julkonsert man inte vill missa om man gillar körsång och fantastiska röster.

Premiär imorgon kl 14:00 och biljetter kan köpas här:

http://stjarnjul.se/stjarnjul2018/

I flera år har det varit en tradition att gå på Anders Ekborgs julkonsert ”En Stilla Jul” men så förra året sa han att han skulle ha uppehåll i år för han hade ett hemligt projekt på gång. Vi gissade ju rätt snart att det var ”Så som i himmelen” vilket vi fick rätt på och det har han ju ägnat hela hösten åt. En helt fantastisk musikal som varmt rekommenderas. Men hans julkonserter är ju underbara så jag blev väldigt glad när jag såg att han skulle vara med på Frälsningsarméns julkonsert. Först var det utsålt men så lyckades vi boka biljetter igår kväll. Skam den som ger sig. Eftersom det är fri placering i Eric Ericsonhallen var vi där drygt en timme innan konsertstart och fick plats på rad 1 efter en halvtimmes köande ungefär. Och det var väl värt att köa för!

Swedish Central Band (blåsorkester) inledde med ett julmedley. Sen hälsades vi välkomna av Clive Adams. Förutom Anders var även Tua Dominque gästartist tillsammans med sitt kompband bestående av Anders Ellman, Marcus Möller och Jonas Dominique. De bjöd på flera härliga julsånger ”The Christmas Song”, ”Let it snow”, ”Have yourself a merry little Christmas” och ” A child is born”. Alla i härliga jazziga arrangemang. För alla musikalälskare så är det säkert flera som såg Tua som Christine i Fantomen på operan när den gick på Oscars.

Anders och Tua sjöng ”Time to say Goodbye” tillsammans och det var vackert och stämningsfullt. Deras röster passade bra ihop. Anders första sång var ”You Raise me up” och sen under kvällen fick vi också höra den underbara ”Gabriellas sång” och är det julkonsert så är ju ”O helga natt” ett måste. Anders tog i ordentligt och det blev så mäktigt i Eric Ericsonhallen. Riktig härlig julstämning. Så kul att få lite Anderssång så här inledningsvis av december. Förr om året har han ofta varit den sista julkonserten, men i år fick han inleda. Och det gjorde han verkligen med bravur!

Adolf Fredriks musikklasser är ju helt underbara. Det är något alldeles särskilt med barnkörer som sjunger julsånger. Och de här barnen kan ju verkligen sjunga. Det är säkert flera av dem som man kommer att få höra igen när de blir äldre. Deras första omgång var Luciainspirerat med ”Lucia”, ” Stjärngossarnas visa” och ”Julbocken”. I andra akten sjöng de ”Vinternatt på Trollberget”, ”Det finns ingenting i världen” och ”Dra vanten på”. Så mysigt och stämningsfullt.

Även Swedish Central Band spelade några flera julmedleyn.

En kväll med mycket härlig julstämning och underbara röster. Men även ett budskap om att julen är en tid då vi ska hjälpa varandra. Det finns så många som behöver hjälp med mat och julklappar till julen av olika anledningar. Så ge ett bidrag till Frälsningsarméns julhjälp istället för den där Latten eller något annat och sprid julgläden. Swisha till 900 48 05 märk ”Jul”.

Fint att vandra från Skeppsholmen till city med de härliga julsångerna i öronen och njuta av den fina julbelysningen.

Efter den här kvällen är det dags att ändra stavningen på Ericsson Globe till Eriksson Globe för ikväll ägde Orup Globen och bars fram av publiken kärlek ton för ton. Över 12 000 hade slutit upp för att fira Orup när han bjöd in till sitt 60års kalas. För som han själv sa så kunde han inte tänka sig någon annanstans att fira sin födelsedag på. Han förvarnade om att det skulle bli en lång konsert och att han bara skulle spela låtar som han själv ville sjunga. Första låten var ”Är du redo?” och publiken visade verkligen att vi var redo för att fira Orup. Flera gånger under kvällen bröt det ut spontan ”Ja må du leva” sång så fort det blev minsta lilla paus från scenen.

Under den mer än 3 timmar långa konserten spelades 35 låtar från alla olika perioder från Orups artist liv och den ena gästartisten efter den andra kom in. Först ut var Intermezzo som han hade hitten ”Kom och ta mej” med. Linnea Henriksson kom in och hon och Orup gjorde duett av ”Lyckligare nu”. Tillsammans med Johan Kinde sjöng han en Sintra låt ”I could have told you”. Duett blev det också med Kayo och ”Om natten”. Ubangi spelade han med i början på 80-talet och de hade en landsplåga med den lite udda ”The little cat and the dirty dog” och vad vore den ultimata Orup konserten utan den? Cia Berg och resten av Ubangi var på plats och publiken jamade och skällde med för fullt. Stort jubel när en snutt från Melodifestivalen spelas upp på bakgrundskärmarna och Anders Glenmark kommer in på scenen och det är dags för ”Upp över mina öron”. Låten som de kom tvåa med i melodifestivalen 1989 efter Tommy Nilsson och ”En dag”. Inte blev jublet mindre när Lena Philipsson äntrar scenen och sätter sig vid pianot och de tillsammans sjunger ”På gatan där jag bor”. Och självklart sjöng de också ”Det gör ont” men in demoversionen som är lite mer tillbakahållen och sorgsen än den slutliga versionen som hon vann melodifestivalen med. En härlig ”Min mor sa till mig”gjorde de också tillsammans. Sista gästartisterna var självklart GES och låtarna ”Hon är min”, ”En djävul på kärlek” och ”När vi gräver guld i USA”. Vilket tryck det var i de låtarna! 

Men självklart sjöng han många låtar själv med sitt stora band från Viva la pop-showen. Bland annat en finstämd ”Din arm omkring min hals”, ”Cigarettminut”, ”Jag kommer över dig” och självklart de riktigt stora låtarna som ”Jag blir hellre jagad av vargar”, ”MB”, ”Magaluf”, ”Där står pojkarna på rad”, ”Regn hos mig”, ”Stockholm” och allt avslutades med ”Från Djursholm till Danvikstull”. En väldigt berörd och tagen Orup tackade för sig. En kväll som varken han eller någon annan som var på plats kommer att glömma. Vilken ära att få vara med och fira och hylla Orup på det här sättet! Han är verkligen en av våra bästa popartister och låtskrivare. Svensk musik hade varit så mycket tråkigare utan honom. Så många låtar som så många kan sjunga med i. Måste vara en sådan kick att höra hela Globen sjunga texterna i låtarna, även om jag personligen föredrar när artisten själv sjunger, men en kväll som den här unnar jag verkligen Orup den bekräftelsen. Han är ju inte bara uppskattad av publiken utan av alla de artister som han har jobbat med och skrivit låtar till.

Och 60år är inte någon ålder på en artist som Orup. Blir kul att se vad han hittar på framöver och han är en härlig liveartist så jag ser gärna honom om och om igen. Verkligen glad att jag gick på den här episka Orupkonserten!