Nästan en vecka före Valborg blir det en konsert som påminner en del om en Valborgsmässoafton vid brasan. Rikssalen är nästan lika kall men sången som bjuds under kvällen värmer själen. Det är något visst med manskörer som sjunger vårsånger och när Orpehi Drängar stämmer upp i Vårsång (Glad såsom fågeln) och Majsång (O hur härligt majsol ler) då är riktigt stämningsfullt och vackert och vårkänslorna sprids inne i Rikssalen. Orphei Drängar är ju verkligen manskörernas manskör.
Helene Sjöholm tillsammans med Martin Östergren på piano förgyller Rikssalen ännu mer med sin ljuvliga stämma när hon bjuder på Hemma, Horgalåten, Nu blåser vi ut ljusen (Stolta stad) och så självklart Gabriellas sång. Tillsammans med Orphei Drängar blir den helt magiskt stark och så vackert.
Har ni inte varit på konsert i Rikssalen så kan jag rekommendera det för det är speciellt med konserter i så en sån pampig sal.
Ikväll hade jag äran att få se readingen av musikalen Norrtullsligan, som baserar sig på Elin Wägners bok Norrtullsligan.
En helt fantastisk nyskriven musikal av Staffan Berg. Medryckande musik med texter som driver handlingen framåt. Rapp och rolig dialog. Den är ca 1.45 h och tiden bara flög iväg. När det är slut vill man veta mer vad som hände personerna. Samtliga musikalartister som var med gjorde det med bravur och det behövdes ingen scenografi eller kostym för att förflytta oss till Stockholm 1907.
Den spelades bara idag för att testas med publik men som sagt, riktigt riktigt bra – så håll koll efter Norrtullsligan för när den sätts upp vill ni inte missa den!
Vad handlar den då om?
Kvinnor har börjat få ta vissa jobb som tidigare varit reserverade för män men männen klagar på att kvinnorna tar deras jobb. Kvinnorna får hälften av lönen och de har ännu ingen rösträtt. Elisabeth (Jenny Holmberg) flyttar från Kalmar till Stockholm när föräldrarna dör för att försörja sig och sin bror. Hon delar lägenhet med Eva (Stina Nordberg), Baby (Kitty Chan) och, Emma/Sofia (Jessica Olsson)t och de kallar sig Norrtullsligan. Elisabeth börjar jobba som kontorist och hennes chef (Christopher Wollter) visar visst intresse för henne, men han är fast i konventionen med att gifta sig efter klass. Hennes manliga kollegor (Hani Arrabi och David Lindell) är inte glada att hon är där. Elisabeths kusin Görel, är dotter till ägaren till företaget där de andra tjejerna jobbar och hon är också fast i traditionen och ska gifta sig med Sven (Hani Arrabi). Elisabeth och hennes vänner är inte nöjda med sin lott och tillsammans med Stenberg (Sanna Martin) börjar de kämpa för att förbättra de kvinnliga villkoren och rättigheterna överlag i samhället.
En del har blivit bättre men mer än 100 år senare är det fortfarande inte lika villkor för kvinnor och män. Så en musikal helt rätt i tiden!
Tack alla som var med ikväll för era fantastiska insatser och jag ser verkligen framemot att se den här som en färdiguppsättning.
Det är nästan 21 år sen jag såg Queen musikalen We Will Rock You första gången i London, En visning där Brian May och Roger Taylor från Queen berättade om den och även Ben Elton som skrivit manus med dem. Då var känslan mycket större av en dystopi, men nu tjugo år senare så är det vissa saker som inte alls känns lika främmande utan tvärtom skrämmande nära med all diskussion om AI och dess påverkan på olika upphovsrättsliga områden. Här har man uppdaterar den än mer med referenser till Instagram, Tiktok osv. I We Will Rock You är det musiken som numera bara görs med hjälp av AI, det finns inga instrument kvar och Rockn´roll är en myt. Alla ska vara lika och bete sig på samma sätt, det är viktigare att umågs på nätet osv och allt styrs hårt av Killer Queen (Lissy Rebecka Wik) och hennes hemliga polis med Khashoggi (Tomas Järvheden) i spetsen. Men en ung kille som kallar sig för Galileo Figaro (Léon Ohrling) hör konstiga textrader i huvudet och när han träffar på en tuff cool tjej som inte klär sig i pastell som de andra tjejerna slår de sig ihop och beger sig iväg. Galileo kallar henne för Scaramouche (Mikaela Carlson). De stöter ihop med några rebeller, bohemer, som försöker återskapa den riktiga musiken.
Det här är en uppsättning med en blandning av rätt nya musikalartister och amatörer och man lyckas riktigt bra att få till rätt känsla i musikalen. Den robotliknande koreografin i ett par nummer lyfter fram den där dystopiska känslan och det är så snyggt med de små handrörelserna, lite Fosse-känsla. Det är en otrolig energi som strålar ut från scenen och det går inte att värja sig från den. De har inga problem med att få publiken att klappa med i de klassiska Queen-låtarna. Ibland blir publiken lite väl entusiastisk och överröstar sånginsatserna så man får inte riktigt möjlighet att höra de där sista långa utdragna höga tonerna för då sjungs det med och jublas redan för fullt. Det är synd för det finns flera som gör riktigt bra insatser under kvällen. Min absoluta personliga favorit är Mikaela Carlsson, otrolig närvaro och intensitet precis hela tiden. Hennes minspel är helt oslagbart och så kan hon ju verkligen sjunga också. Girlpower! Henne ska det verkligen bli kul att följa framöver.
Det är kul att se We Will Rock You på en liten mindre scen och det fungerar väldigt bra. Behövs inte så mycket scenografi utan här lyfter man fram musiken och sången först och främst. Musikalartisterna, kören och bandet bjuder hela publiken på en häftig musikalupplevelse som de och alla i det kreativa teamet kan vara riktigt stolta över att ha varit del i. Det är otroligt kul att se att den är utsåld redan innan premiären. Playhouse Teater är helt rätt plats för West End Stockholm att sätta upp sina föreställningar på.
I Guide Michelin betyder tre stjärnor att restaurangen är så bra att den är värd en egen resa och det var verkligen värt att resa från Stockholm till Kristianstad bara för att se Emil Sigfridssons uppsättning av Phantom of the Opera. Som man säger inledningsvis det här är inte West End, det är inte Broadway utan det det är Emils Phantom på lilla Kristianstads teater.
Här har man fått hitta egna lösningar för det är en mindre scen än den vanligtvis spelas på och det går inte att göra samma tekniska lösningar. Budgeten finns inte där heller för det. Men det gör att musikalen i sig kommer fram på ett helt annat sätt, man förtrollas inte av kandelabrar som kommer upp ur golvet, en gondol som glider fram i dimman eller en utsmyckad stor elefant utan här förtrollas man av John Martin Bengtsson (Fantomen), Hanna Ulvan (Christine), Sebastian Lamberth (Raoul), Anna Hammarqvist (Charlotta) och de andra på scenen och musikerna i orkesterdiket under ledning av den makalösa Julian Bigg. Flertalet på scenen har andra jobb men tillsammans på scenen lyfter de varandra och blir fullfjädrade musikalartister. John Martin har en röst som är så perfekt och han har en enorm inlevelse i sin tolkning av Fantomen,absolut en av de bästa jag har sett. Hanna Ulvans ljuva röst förtrollar oss alla i publiken.
Scenlösningarna man har gjort är riktigt bra och visar att man verkligen kan sätta upp Fantomen på små scener också utan att något går förlorat. Det är väl bara elefanten som känns lite lågbudget. Det funkar lika bra att ljusen kommer ner från taket som uppfrån golvet eller in från sidan. En av mina favoritscener i Fantomen är Masquarade för det är så pampigt med hela ensemblen på scenen samtidigt och det blev lika mäktigt på den lilla scenen, nästan bättre, för nu fylldes det inte ut med dockor i trappan utan ensemblen fyllde ut hela scenen och det kändes större än vad det är. Otroligt bra.
Det finns nog bara en sak jag skulle önska att man hade jobbat lite mer på och det är ljussättningen. Upplevde att det var för mycket mörker och skuggor på ansiktena i vissa kritiska scener där jag skulle velat se ansiktsutrycken och känslospelet. Men inte ens det hindrade mig från att flera gånger få rysningar av sången och musiken. En riktigt magisk upplevelse. Det märktes också att Julian Bigg fått lite fria tyglar här för det vara lite extra långa toner på nåt ställe. Sånt lyx med en levande orkester i den här klassen. Det här var Julian Biggs sista föreställning i den här uppsättning och han tackades av och berättade själv hur fantastiskt det varit att få vara med i den här speciella uppsättningen som inte följde det fasta konceptet och han vet som har jobbat i 30 år med Fantomen runt om i världen.
Jag har nog sett Fantomen runt 30 gånger, på Oscars, West End, Broadway, Cirkus och Göteborgs Operas moderna uppsättning och jag är otroligt imponerad av hur väl man lyckats med den här i Kristianstad. Hade jag bott närmre hade jag inte bara gått en gång på den utan det hade blivet flera gånger. I stort sett har varje föreställning varit utsåld och man har förlängt med några föreställningar och allt annat hade varit konstigt. Kristianstadsborna kan verkligen skatta sig lyckliga som dels har en så fin teater och sen Emil Sigfridsson som sätter upp den här typen av produktioner här.
Det här är musikalmagi – en stor musikal på en liten scen.
Det är bara några få föreställningar kvar och de är utsålda, röd lampa till slutet. Men håll utkik efter vad Emil Sigfridsson sätter upp nästa gång på den här fina teatern. Det blir verkligen spännande att se vad han hittar på nästa gång.
Konsert och musikal 