I Guide Michelin betyder tre stjärnor att restaurangen är så bra att den är värd en egen resa och det var verkligen värt att resa från Stockholm till Kristianstad bara för att se Emil Sigfridssons uppsättning av Phantom of the Opera. Som man säger inledningsvis det här är inte West End, det är inte Broadway utan det det är Emils Phantom på lilla Kristianstads teater.

Här har man fått hitta egna lösningar för det är en mindre scen än den vanligtvis spelas på och det går inte att göra samma tekniska lösningar. Budgeten finns inte där heller för det. Men det gör att musikalen i sig kommer fram på ett helt annat sätt, man förtrollas inte av kandelabrar som kommer upp ur golvet, en gondol som glider fram i dimman eller en utsmyckad stor elefant utan här förtrollas man av John Martin Bengtsson (Fantomen), Hanna Ulvan (Christine), Sebastian Lamberth (Raoul), Anna Hammarqvist (Charlotta) och de andra på scenen och musikerna i orkesterdiket under ledning av den makalösa Julian Bigg. Flertalet på scenen har andra jobb men tillsammans på scenen lyfter de varandra och blir fullfjädrade musikalartister. John Martin har en röst som är så perfekt och han har en enorm inlevelse i sin tolkning av Fantomen,absolut en av de bästa jag har sett. Hanna Ulvans ljuva röst förtrollar oss alla i publiken.

Scenlösningarna man har gjort är riktigt bra och visar att man verkligen kan sätta upp Fantomen på små scener också utan att något går förlorat. Det är väl bara elefanten som känns lite lågbudget. Det funkar lika bra att ljusen kommer ner från taket som uppfrån golvet eller in från sidan. En av mina favoritscener i Fantomen är Masquarade för det är så pampigt med hela ensemblen på scenen samtidigt och det blev lika mäktigt på den lilla scenen, nästan bättre, för nu fylldes det inte ut med dockor i trappan utan ensemblen fyllde ut hela scenen och det kändes större än vad det är. Otroligt bra.

Det finns nog bara en sak jag skulle önska att man hade jobbat lite mer på och det är ljussättningen. Upplevde att det var för mycket mörker och skuggor på ansiktena i vissa kritiska scener där jag skulle velat se ansiktsutrycken och känslospelet. Men inte ens det hindrade mig från att flera gånger få rysningar av sången och musiken. En riktigt magisk upplevelse. Det märktes också att Julian Bigg fått lite fria tyglar här för det vara lite extra långa toner på nåt ställe. Sånt lyx med en levande orkester i den här klassen. Det här var Julian Biggs sista föreställning i den här uppsättning och han tackades av och berättade själv hur fantastiskt det varit att få vara med i den här speciella uppsättningen som inte följde det fasta konceptet och han vet som har jobbat i 30 år med Fantomen runt om i världen.

Jag har nog sett Fantomen runt 30 gånger, på Oscars, West End, Broadway, Cirkus och Göteborgs Operas moderna uppsättning och jag är otroligt imponerad av hur väl man lyckats med den här i Kristianstad. Hade jag bott närmre hade jag inte bara gått en gång på den utan det hade blivet flera gånger. I stort sett har varje föreställning varit utsåld och man har förlängt med några föreställningar och allt annat hade varit konstigt. Kristianstadsborna kan verkligen skatta sig lyckliga som dels har en så fin teater och sen Emil Sigfridsson som sätter upp den här typen av produktioner här.

Det här är musikalmagi – en stor musikal på en liten scen.

Det är bara några få föreställningar kvar och de är utsålda, röd lampa till slutet. Men håll utkik efter vad Emil Sigfridsson sätter upp nästa gång på den här fina teatern. Det blir verkligen spännande att se vad han hittar på nästa gång.