Kan en musikal om socialdemokraterna vara rolig? Ja i alla fall tillräckligt för att vara värd att se.

Här hamnar vi hos socialdemokraterna dagen efter valförlusten. Pizzakartonger och flaskor från gårdagen städas bort medans publiken intar sina platser. Monica (Kajsa Reingardt) har övernattat i soffan i vallokalen och de andra kommer in en efter en. Nu är det dags för rannsakan och dra upp en ny strategi. Monica tycker mest att det vore skönt att lägga av och göra något annat. Kjell (Göran Persson) tycker att man ska hitta tillbaka till det som var bra på Erlanders tid, men var det verkligen så bra då när man fick slå barn? Benjamin (Hani Arrabi) tycker att något skaver i de andras resonemang, men alla är överens om att det är ju egentligen inget fel på deras politik, det var ju väljarna som valde fel. Men hur ska man göra för att få tillbaka väljarna? Är populism en väga att gå? Mycket känns verklighetsnära och det är fullt av aktuella referenser i texterna. Kul med blinkningar åt Ebba Gröns Staten och Kapitalet.

Det är sällan man ser en musikal med så många och ovanliga ord i texterna. Det är väl nästa bara Hamilton som slår den här i att vara så ordrik. Ibland vet jag inte om jag skrattar åt det dråpliga i deras resonemang och beteende eller åt de udda ordvalen som överraskar. Men en hel del skratt blir det, särskilt i första halvan som utspelas i partilokalen. När scen vrids till en röd scentrappa och det ska göras underhållning av partiet tappar det konstigt nog lite i fart. På nåt sätt har man då vant sig vid formen på musikalen och då blir det nästa för mycket ord och ibland dränkts sången av musiken och då kommer inte riktigt budskapet fram. Däremot är det riktigt snyggt att man högst upp på scentrappan ser orkestern under ledning av Carina E Nilsson.

Som vanligt när det är musikal som sätts upp på Stadsteatern är det en blandning av musikalartister och ”vanliga” skådespelare som är med. Det gör att det blir lite ojämn nivå på sånginsatserna men just i den här musikalen tycker jag det funkar bra för att är så mycket text att det mer drar åt talad sångtext och melodierna i sig är lite underordnade. Det bygger på den ironiska och satiriska tonen i musikalen. Mest imponerad blev jag av Kajsa Reingardt som riktigt tog sig ton och visade på riktigt kvinnokraft även att hon spelade med ett knä som smärtade.

Nu var det Socialdemokraterna som förlorade valet, vilket passade bra då den norska förlagan också handlade om Arbeiderpartiet,, men musikalen hade lika gärna kunnat handlat om vilket parti som helst som förlorat, resonemanget och ursäkterna hade säkerligen varit detsamma. Det blir tänkvärt, underhållande och lockar till skratt när det görs musikal av det.

Socialdemokraterna – the musical spelas till den 30 april.