Stjärnjul XXVII med Peter Johansson, Gunilla Backman och Samuel Ljungblad, 7 december, Hovet

07 lördag Dec 2019

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

27 året för Stjärnjul och i år har man bytt arena från Filadelfiakyrkan till Hovet och man satsar stort med två stycken West End stjärnor Peter Johansson och Gunilla Backman och för godspel och soulkänslan står Samuel Ljungbladh. Konserten inleds mäktigt och kraftfullt i bästa The Greatest Showman anda med alla solister och trefaldiga väldsmästarna Rönninge Show Chorus och 40-års jubilerande The EntertainMen och den 16 person stora orkestern under ledning av Johan Landqvist på scenen och runt om och i parketten. Den starka inledningen fortsätter med Gabriellas sång vacker, finstämd och mäktig på samma gång med Gunilla som solist och bägge körerna. Peter Johansson fortsätter med en kraftfull All Rise. Körerna gör en väldigt fin version av Björn och Bennys ”Klinga Mina Klockor”. Men sen börjar det märkas lite att Hovet trots allt är lite för stort och den där fantastiska känslan som varit på Filadelfiakyrkan när man i publiken upplever att man är omsluten av alla röster och har en närhet så man ser varenda ansiktsuttryck och sångarglädje hos de enskilda sångarna går förlorad här. Istället för den varma, personliga och intima känslan blir det en högprofessionell men mer opersonlig känsla som infinner sig och de når inte riktigt ut till publiken på samma sätt när det bara är körerna på scenen. Särskilt märktes det i det svenska julmedleyt som är snyggt sammansatt och där alla sångare har placerats ut runt parketten och i gångarna på läktarsektionerna. Men även om sångarna är spridda runt om i hovet kommer ljudet bara från scenen och det tillsammans med att sångarna står riktade mot scenen gör att det tyvärr ger en känsla av att sången är inspelad och man lyssnar på radio. Jättebra medley av fina julsånger och proffsig sång men eftersom sångarna inte tittar på publiken tappas känslan och stämningen bort till viss del. På samma sätt faller det bra sammansatta instrumentala medleyt av julsånger med den fantastiska orkestern lite platt och som jag lite upplevde som ett pausinslag bara för att det inte nådde ut på Hovet på samma sätt som det gjort på Filadelfiakyrkan. Peter Johansson är van vid stora arenor och tar in publiken och arenan på ett annat sätt och när han är med så höjs nivån och Queens ”Somebody To Love” blir magiskt bra och kraftfull. Även Gunilla når upp till det där extra t ex i Don’t Rain on my Parade där Rain istället har blivit Snow för att få till lite extra julstämning. Samuel Ljungbladh är en mästare på gospel vilket märks när han och körerna stämmer upp i Joyful Joyful.

Som tur är har man i lokalflytten fått med sig den fina jultraditionen att bjuda både på svenska julsånger, engelsk/amerikanska och en mysig Disneymedley och självklart även O Helga Natt som Gunilla Backman fått äran att vara solist i och den blir riktigt mäktigt när körerna klämmer i för fullt. De är otroligt proffsiga i sången, fantastiska körarrangemang och jag gillar verkligen deras koreografi i många av sångerna. Men det är ju inte bara körerna som sjunger julsånger utan Gunilla och Samuel gör en härlig tolkning av en av mina favoriter ”Fairytale of New York” och Gunilla och Peter trollbinder oss med ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Ljussättningen oftast i rött, den enhetliga klädseln i rött, vitt och svart ger en proffsig och snygg stämning, men det blir inte samma julstämning som i tidigare stjärnjul och det är svårt i en arenalokal att få samma mysiga julstämning som i en mindre.

Rönning Show Chorus vann i år sitt tredje raka VM-guld där vinnarlåten var deras version av ”Thank You For the Music” vilket ikväll också fick bli körens grundare och dirigent Britt-Heléne Bonnedahl avskedslåt till kören och till publiken när hon nu ska sluta. Och att få vara med och se henne dirigera kören en sista gång är ju bara det en bra anledning att gå och se Stjärnjul XXVII för det är en otrolig insats hon har gjort för svensk och internationell körsång.

Årets presentatör är Anders Lundin och han har några egna sånginslag och mellansnack där det om varför julen finns var det som var mest fyndigt och lite tänkvärt.

Konserten avslutas lika mäktigt och storslaget som den började med Händels Messias-Halleluja och ”Santa Claus Is Coming To Town”.

Stjärnjul XXVII framförs två gånger den 8 december och det finns lite biljetter kvar fortfarande och gillar man julsånger, storslagna körnummer uppblandat med duktiga solister så är det ett av de bättre sätten att tillbringa andra advent 2019 på!

https://www.stockholmlive.com/events/detail/stjaernjul-xxvii

Snövit the Musical, Göta Lejon, 7 december, Stockholm

07 lördag Dec 2019

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Har sett Snövit 2 gånger tidigare och senaste gången var nästan tre år sedan. Snövit The Musical bygger på Bröderna Grimms saga och det är inte Disneyversionen utan en egen version där Martin Landh har skrivit den glada, poppiga och medryckande musiken och Robert Dröse står för manus, regi och koreografi.

När Snövit (Bob Hellberg) föds dör hennes mamma och kungen (Andreas Andersson) sörjer henne i sju år innan den nya drottningen (Anna Norberg) gör entré och verkligen är den elaka styvmodern. Stackars Snövit har bara sina gosedjur att ty sig till. På sin 15e födelsedag gör hon Drottningen upprörd och den äregirige Härolden (Patrik Martinsson) får i uppdrag av Drottningen att döda Snövit. Som alla vet kan han inte göra det utan säger åt Snövit att fly ut i skogen. Långt bort i skogen hittar hon ett hus där de sju dvärgarna, som alla heter Konrad, bor och hon flyttar in. Men Drottning får veta att hon lever och förvandlar sig till en häxa för att själv döda Snövit. Hon lyckas nästan men den vackre Prins Erik (Bragi Bergsson) kommer förbi och räddar henne. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Den här versionen av Snövit är en spännande fartfylld och rolig och passar barn i olika åldrar. Under åren har jag haft med mig barn i åldrarna 3, 6 och 9 och de har alla haft olika favoritdelar och upplever den på olika sätt. Treåringen älskade de stora gosedjuren men var lite rädd när Härolden tar med sig Snövit ut i skogen för att döda henne. 6-åringen hejade på Snövit och tyckte att den elaka drottningen skulle få lära sig en läxa, men det var allt lite pinsamt när Snövit och Prins Erik pussades. 9-åringarna gillade att Prinsen spelades av någon de kände igen och tyckte den var kul.

Karaktärerna är välkända och varje uppsättning har haft olika personer i huvudrollerna. Drottningen spelades i första och andra uppsättningen av Nanne Grönvall (men jag såg hennes understudy i 2017 års uppsättning) och flera av låtarna låter väldigt mycket Nanne, men Anna Norberg (som även är producent) sjöng riktigt bra och hennes Drottning/Häxa var härligt elak och fåfäng. Just Drottningen är den karaktär som är mest intressant och som barnen älskar att tycka illa om. Anna har en härlig interaktion med barnen i publiken som buar på henne och visar att de minsann håller på Snövit. Bob Hellberg gör en stark Snövit och det är lite så man undrar varför hon faller för den vackre men självupptagne Prins Erik. Bragi har en röst som passar bra. Härolden görs i den här uppsättningen av Patrik Martinsson som nog är den mest etablerade musikalartisten av dem alla och just nu spelar han också Prins John i Robin Hood. Patrik Martinsson har en suverän musikalröst och det är alltid lika kul att se honom i en musikal för man vet att han alltid levererar och det är inget undantag här i Snövit. Det är en bra sammansatt ensemble. Det är extra kul att de inte bara spelar på scenen utan använder sig av gångarna på parketten så skådespelarna kommer ännu närmre publiken.

Scenografin är densamma som i tidigare uppsättningar och den är fortfarande snygg och effektfull. Mest gillar jag nog skogen när Härolden ska mörda Snövit. Hela den scenen är väldigt snyggt gjort med ljussättningen, musiken är dramatisk och det är intressant att se hur Härolden tampas med sitt samvete och sina känslor. Patrik Martinsson är suveränt bra där. Även kläderna är samma och där är det Drottningen som byter till en rad olika glittriga och fina kreationer, men som slutar med en gråbrun häxkappa.

Som helhet är den en bra familjemusikal där barnen är med och skriker och tjoar från början. Det hela avslutas med att de barn som vill får gå upp på scenen och hälsa på alla karaktärerna. Vilken fantastisk lycka för en 6-åring att få krama Snövit, Prinsen och även den elaka häxan, för i finalen har hon ju satt på sig sin finaste röda klänning. och då är hon ju vacker. Så fint av ensemblen att ta sig tid efter föreställningen och en oförglömlig stund för barnen. De visar verkligen att för Dröse/Norberg är barnen i fokus när de sätter upp en musikal och att det ska vara en helhetsupplevelse som de minns länge.

Snövit spelas på Göta Lejon lite spridda datum fram till den 26 april 2020.