All Shock Up är en jukeboxmusikal fylld av härliga Elvislåtar och underbar 50-talsstämning. Kläderna är färgglada och hela ensemblen utstrålar så mycket energi och kärlek till musikalen att man inte kan annat än att sitta med ett leende på läpparna genom hela musikalen. En relativt banal historia om den lilla staden där borgmästaren Matilda Hyde (Mindi Lundqvist) har förbjudet dans och offentligt hånglade för det är ju omoraliskt! Inga rullande höfter här inte. Men självklart vänds det upp och ner rockkillen Chad (Carl Gyllensvärd) får problem med sin motorcykel och stannar till i staden. Hans skinnjacka och rebelliska attityd får alla unga tjejer i stan på fall och särskilt Natalie Haller (Linda Lundberg). Men för Chad är hon bara den där trevliga tjejen som mekar med motorcyklar. Men hon har en hemlig beundrar i den töntige Dennis (Erik Gummesson). Men Chad han faller pladask för den kurviga och kulturintresserade Miss Sandra (Olivia Lorenz). Om Chad får kvinnorna på fall så rör Miss Sandra upp känslor hos männen i stan. Änklingen Jim Haller (Matte Lagerwall) vaknar till liv när han ser henne första gången, vilket inte uppskattas av barägarinnan Sylvia (Elin Uvia Salas). Hon har ju själv ett gott öga till Jim. Hon som inte har kysst en man på 6 år, hon har bara skött om sin bar och dottern Lorraine (Therese Brandels). Lorraine är krockar en dag med Dean Hyde (Filip Torndal) som är hemma ett par dagar för att hälsa på sin mamma Matilda Hyde. Borgmästarinnan har en ständig följeslagare Sheriff Earl (Anders Hedlund) som motvilligt ser till att hennes moralregler efterlevs. Ja som ni nog kan förstå så blir det en rad förvecklingar i handlingen om vem som ska få vem i den här kärlekskarusellen.

De som imponerade mest på mig var tjejerna och de kvinnliga karaktärerna är de som är viljestarka och är mest intressant och det är mycket girlpower. Linda Lundbergs tuffa och kaxiga Nathalie fick mig att tänka på Lauren i Kinky Boots och den underbara scenen när hon inser att hon är kär i Charlie. Tyvärr är ju inte Chad lika sympatisk som Charlie och Nathalie kunde ju få en bättre kille än den där sliskige självgode killen. Man kan ju inte låta bli att imponeras och roas av Olivia Lorenz som Miss Sandra. Hennes kroppsspråk är så bra och scenen med henne och Natalie på museet är en av musikalens höjdpunkter. Elin Uvia Salas har en kraftfull röst och hennes Sylvia utstrålar värme och omtanke.

Under det här repet var det lite problem med ljudet men det har de säkert fixat till så att dialogen och sångtexterna kommer fram lite mer. Tyckte det var bra att man har kvar låttexterna på engelska så man känner igen dem mer och kan nynna med i texterna. Jag gillar stora dansnummer och den här musikalen bjuder på flera och Emanuel Bagge har gjort en bra koreografi i bästa 50-talstappning.

Det här är ju en musikaluppsättning som inte har samma budget som t ex Häxorna i Eastwick så man får ju se det med det i beaktande, och just därför blir jag nog ändå imponerade av allt det engagemang och entusiasm som finns i den här uppsättning. En bra orkester under ledning av Johan Mörk, West End Musical Choir och dansare och enkel men bra scenografi. De här mindre uppsättningarna behövs för att berika musikal- och teater Stockholm. Thomas Creutz och alla inblandade i den här uppsättningen kan känna sig stolta över vad de har åstadkommit och det här är en uppsättning som så väl förtjänar att i stort sett vara utsåld innan premiären den 14 november. De som har lyckats få tag i biljetter kommer att ha en trevlig kväll, med en hel del skratt och mycket glädje.

Ett fåtal biljetter finns kvar att köpa:

https://www.biljettmonster.se/biljetter_fst.asp?id=221

Pressbild använd med tillstånd av Thomas Creutz.