Big Fish är en relativt ny musikal med text och musik av Andrew Lippa. Jag får erkänna att jag inte hade någon direkt koll på den förrän jag såg att den skulle ha Skandinavienpremiär på Stadsteatern i Uppsala. Den sattes upp första gången i Chicago 2013 för att sedan gå på Broadway samma år. Musikalen är baserad på romanen Big Fish av Daniel Wallace från 1998 och filmen av John August som Tim Burton regisserade 2003. Har man sett någon film som Tim Burton regisserar så kan man se att musikalen är inspirerade med de udda karaktärerna och färgskalan som för tankarna även till t ex Charlie och Chokladfabriken. Men jag fick även en viss känsla av The Greatest Showman med cirkusartister, udda figurer som t ex skäggiga damen och en jätte. Musikalen genomsyras av en positiv och glad känsla som att man kan bli sin egen hjälte genom att låta fantasin löpa fritt och att man inte ska se bakåt utan man kan börja om. Musiken av Andrew Lippa är verkligen glad och positiv och ger en härlig feelgood känsla. Samma känsla förmedlar texterna som är översatta av Adde Malmberg.

Big Fish handlar om Will Bloom som börjar bli trött på att höra på sin pappa Edward  Blooms skrönor och berättelser från sitt liv. För inte kan det vara så att hans pappa har träffat häxor, jättar och andra konstiga figurer. Det som han som pojke tyckte var lite spännande historier börjar bli så tjatigt och jobbigt att han ber sin pappa att inte hålla något tal på det stundande bröllopet. Men pappan kan inte hålla sig och det blir en stark klyfta mellan dem. Men när fadern blir sjuk återvänder Will hem med sin gravida fru. Will vill absolut ta reda på vem pappan egentligen var och börjar leta runt i papper och hittar något som han inte förväntat sig och han ser på sin far med andra ögon. När han själv sedan får sin son så fortsätter berättar även han fantastiska historier för sin son. Cirkeln är sluten.

Handlingen flyttar sig fram och tillbaka i tiden och man har två personer som spelar Will respektive Edward. Den unge Edward spelas av Daniel Engman och den äldre av Gustav Levin. Den vuxne Will spelas av Lucas Krüger och pojken av Oskar Laier. Växlingen mellan nutid och dåtid flyter på väldigt bra och tillbaka blickarna känns helt naturligt. Och för att man inte ska fundera på vem som är vem så har kostymören löst det på genom att de bär tröjor i amerikansk collagestil med W eller E som emblem. Genomgående är det väldigt fina och roliga kostymer som lyfter känslan av fantasi och magi i berättelserna. Lite mer nertonat och vardagligt i de ”vanliga” karaktärerna. Scenografin är också väldigt bra och känns påkostad. Det är en bra rollbesättning överlag. Daniel Engman är helt fantastisk som Edward Jr. Daniel är en av våra bästa musikalartister och har spelat i många musikaler, men här i rollen som Edward Jr får han mer utrymme och det är jag bara tacksam för. Daniel har en röst med en klang med ett djup som är mjuk och behaglig på samma gång. Det är en ren njutning att höra honom sjunga och se honom agera.

Som helhet är det här en färgsprakande härligt glad och positiv musikal och jag kan verkligen rekommendera att ni ser den nu i vår!

https://tix.se/sv/uppsala/buyingflow/tickets/1243