Nu är det ungefär halvtid för Med Hjärtat Som Insats och skivan Humanology har släppts så nu kan man äntligen lyssna på de underbara låtarna hemma också.

Ikväll var första gången som vi åt mat på Cirkus innan det började. Vi hade bort 7 vilket är precis vid den utbyggda runda scenen. Maten var helt ok, men det man betalar för är ju att få platserna riktigt nära scenen. Det blir en helt annan upplevelse att sitta så nära och nästan vara en del i föreställningen. Vid bord 7 är det en trappa ner från scenen så det var många gånger under kvällen som Peter eller någon från ensemblen kom springande ner eller upp från scenen. Man använder sig verkligen av hela Cirkus under föreställningen och Peter eller någon annan kan dyka upp precis var som helst i salongen så man måste vara alert och se var det händer något.

Jag gillar ju att ha närheten till artisterna och inte någon som skymmer, men det är ju på bekostnad av den fantastisk ljussättningen och bildspelet som är runt om hela salongen. Den helheten får man bättre om man sitter på läktaren, men inte för högt upp. Men när något är så bra som den här föreställningen är så går i alla fall jag flera gånger och då kan man ju välja att se den från olika platser och man får en ny upplevelse varje gång, man ser någon detalj man missat tidigare och en annan upplevelse av alla nummer. Just de låtar som är lite känsligare och ska beröra mer, de upplevs absolut starkare när man sitter nära och kan se Peters ansiktsuttryck. Avslutningen med ”Stockholm i natt” är ett sådant tillfälle.

Hur har då själva föreställningen utvecklats sen premiären? Inget direkt ändrat i själva föreställningen men Jens Hultén improviserade lite mer. Tyvärr har han samma otacksamma manus att jobba med som tidigare i den så kallade förshowen. Den cabareaktiga inledningen är verkligen en skarp kontrast till det explosiva, energiska och glädjefulla avslutet där Peters verkligen glänser och strålar som aldrig förr. De nya poppiga låtarna t ex ”What If Tomorrow Never Comes”, ”Beliver”, ”Rushing Into Love” och ”Dancing” är verkligen höjdpunkterna. Publiken älskar dem lika mycket som Peter älskar att sjunga dem. Det märks att Peter har fått en trygghet i det nya materialet för han släpper loss för fullt och bara njuter. Den osäkerhet som kan ha funnits för hur det nya materialet skulle tas emot är helt bortblåst. Ett annat nummer som var starkt redan på premiären men som nu vuxit ännu starkare är ”Everybody Hurts” en form av cirkelterapi med Peter och hela ensemblen. Den övergår sedan i den nya ”Addicted” som en härlig hyllning till livet och världen. Alla de nummer som var starka och bra på premiären har blivit ännu starkare och tightare.

Det här är en föreställning som det är lite svårt att definiera vad det är och Peter har själv valt att kalla det för popteater och den vandrar mellan teater, musikal och show. Historien om pojken som lämnade sitt hem i sökande på lycka och kärlek finns där hela tiden. Vissa låtar för handlingen lite framåt, men ibland är låtarna där mer som en status eller inslag i handlingen utan att föra den framåt, det är inget i texten i låten som driver handlingen. I början är det mer prat men ju mer det kommer in i handlingen till ”artistens” stora konsert ska gå av stapeln, blir det mer poplåtar som radas på varandra eftersom vi hamnar in i en konsert i handlingen.

Det är en väldigt blandning av folk i publiken men det som är kul att notera när man har sett den några gånger är att publiken i stort sett reagerar på samma sätt på varje föreställning. Lite tvekande i början men efter ett tag märker man att något händer för att växa till kraftiga applåder och jubel ju längre showen går och när publiken går därifrån hör man bara positiva reaktioner.

Humanology finns att köpa i samband med föreställningen och har man tur kommer Peter ut och signerar efter föreställningen.

Sista föreställningen är den 15 december och jag kan verkligen rekommendera att ni går Med hjärat som insats.