I beskrivningen för Bull står det bland annat: ”Brutalt, komiskt och inte för dem med svagt hjärta” och det är en verkligen en obehalig pjäs som spelas upp inne i Kafé Klara i en trekantig boxningsring. Möjligen skulle de kunna ta bort det där med komiskt för även om det var något enstaka tillfälle till skratt så var det mer ett skratt som fastnade i halsen.

Bull är en pjäs om vuxenmobbing på en arbetsplats och är skriven av Mike Bartlett och har översatts av Edward af Sillén som även står för regin. Dialogen är så bra och levereras så på pricken av skådespelarna.

Vi kommer in i handlingen när tre arbetskamrater har samlats till ett möte där deras chef ska informera om vem i gruppen som kommer att bli övertalig. Rummet/scenen är en trekantig boxningsring vilket ä helt genialiskt för det som utspelas är en match om överlevnad.

Emil Almén spelar den osäkre lite töntige killen Thomas, som själv tycker att han satt på sig den finaste kostymn till det här viktiga mötet, men direkt blir han ifrågasatt om varför har inte har på sig sin bästa kostym till det här viktiga mötet. Och så fortsätter det pjäsen igen. Hans två kollegor Tony och Isabelle som spelas av Albin Flinkas och Emma Peters har inför mötet pratat ihop sig om att de två ska rädda sig själva och se till att det är Thomas som får sluta. Allt de säger är så utstuderat och grymt. Minspelet, blickarna och rörelserna förstärker varje replik. Elaka menande blickar byts både bakom ryggen på Thomas och framför. Det spelar inte någon roll vad Thomas säger, allt vänder de mot honom och underminerar hans sjävförtroende hela tiden. Han har inte en chans och man känner hur hans frustration byggs upp mer och mer. Han inser snart att han måste kämpa för sin existens och hans enda hopp står till att chefen ska förstå och inse situationen. Så dyker chefen (Andreas Kundler) upp och är lite stressad och är inte den typen som har nåt till övers för svaga medarbetare. Han kommer inte ens ihåg Thomas namn. Slaget av görs rätt snabbt och chefen gör sorti och kvar står den förtvivlade Thomas med Isabelle och Tony som är nöjda med att deras plan har lyckats. Och där skulle det kunna sluta. Tony lämnar arenan men Isabelle dröjer sig kvar med Thomas och kan inte låta bli att förnedra och provocera honom ännu mer. Det är verkligen grymt.

Emma Peters är verkligen helt suverän och varje blick, rörelse och betoning är helt perfekt. Hon är helt iskall. Albin Flinkas är inte sämre som Tony. Andreas Kundler som chefen har hittat helt rätt i sin tolkning som chefen som saknar empati och inte kan läsa av en situation. Emil Almén är fantastisk och man känner verkligen med honom. Alla har nog någon gång hamnat i en liknande situation där man snart inser att oavsett vad man säger så kommer man inte att komma någonstans. De andra har redan bestämt sig. Den frustration man känner den får Emil verkligen fram. Han vet ju att han har kompetensen att göra jobbet men är en god kille som inte gillar politiskt spel och rävspel.

Vissa männskor är verkligen grymma och gör vad som helst för att slå sig fram, inte för att de har bäst kompetens utan för att de saknar empati och är duktiga på att utmanöverera andra. Här visas det i en direkt och rått och det görs inget att försöka dölja det.

En otroligt stark och obehalig pjäs som jag varmt kan rekommendera. Finns biljetter kvar men till vissa är det bara ståplatser kvar, så se till att boka biljetter innan de är slut!

Ser fram emot vad Edward af Sillén tänker översätta till nästa år då både den här och Cockfight som sattes upp på Klara scenen som en del i Klara nätter har varit otroligt bra! Edward har ju skrivit manus bland annat till Eurovison vilket han gjort med bravur och det här är verkligen så långt ifrån glitter och glamour man kan komma och han gör bägge lika bra.

Bild: Matilda Rahm