Virpi Pahkinen är en finsk prisbelönt koreograf och dansare och ikväll var det premiär på Dansens hus för hennes nya föreställning Deep Time. Det såg ut att vara fullsatt för man hade till och med ställt in extra stolar längst bak.

Föreställningen var cirka en timme och jag kan inte kalla det för en dansföreställning för personligen anser jag inte att det som utfördes på scenen var dans. Det var mer intressanta rörelse till någon form av ljud. Kompositör till den nya musiken är Jonas Sjölund men det vara även heliga sånger av Hlidegard fvon Bingen som framfördes av Tua Dominque. Sången gav en sakral stämning till rörelserna men varken sången eller musiken av Jonas Sjölund hade någon distinkt takt utan det var mer ljud av olika slag. ”Dansen” framfördes till stor del sittande eller liggandes och påminde mest om yogarörelser eller någon annan träningsform där man visar sin smidighet. Det var inslag av häftiga och instressanta rörlser, men som sagt inte dans för mig. Det gick inte att hitta någon röd tråd mellan numren och inte handling eller känsla förmedlades via rörelserna. Men lite fascinerad blev jag ändå av vissa rörelser. I ett av numren påminde den manlige dansare om en fågel där de långa armarna blev som fladdrande vingar. Det var bara i slutnumret med alla sex dansare som det blev någon form av dans. Vissa nummer var dock rätt snyggt gjorda, mycket tack vara ljusdesignen av Tobias Hallgren.

Personligen föredrar jag dans där det dansas istället för att man utför rörelse. Det här var lite för modernt för mig. Men många i publiken uppskattade det och de fick en del stående ovationer och flera inrop.

Bild lånad från Dansens hus hemsida, José Figueroa.