Malena Ernman och Helen Sjöholm, 8 juli, Dalhalla

Att köpa biljetter till en utomhuskonsert är ju en risktagning för man vet ju aldrig vad det blir för väder. Så dagar innan konserten följer man noggrannt alla prognoser och tyvärr visade det på regn och regn och åter regn för lördagen den 8 juli i Rättvik. På vägen till Tällberg fick vi några riktiga störtskurar, men som tur var satt vi i bilen då. Så utrustade med regnbyxor, regnjacka, regncape, Gortexskor, dunjacka och vantar (det mesta nerpackat i ryggsäcken) väntade vi i duggregnet på bussen som skulle ta oss från Dalacarlia till Dalhalla. Framme i Dalhalla fortsatte duggregnet men inte gick säkerhetskontrollen snabbare för det. Många fick lämna sina paraplyer i kontrollen. Varför kan inte folk läsa informationen om att vad man får ha med sig in och inte??? Väl inne njöt vi av den härlig utsikten av en av de mest magiska scenerna som finns. I det gamla kalkbrottet på den grönaaktig sjön är scenen placerad och sittplatserna klättrar uppför sluttningen. Stolarna byttes ut till i år och det var stoppade både i rygg och sits så riktigt sköna. Dock är det skönt med en extra dyna när man ska sitta på en lång konsert. Duggregnet fortsatte hela tiden och ca 10 minuter efter utsatt tid hörde vi en tenorsaxfon och Magnus Lindgren vandrade genom publikhavet och från andra änden av publikhavet kom Malena, så möttes de på mitten i den fina ”Om sommaren sköna”. Helen och Malena hälsade oss välkomna och påpekade att vi såg ut som bollhavet på Ikea och Malena påpekade att hon matchade oss väl i sin färgglada klänning. Och sen inträffade verklien ”Ett herrans underverk”, för när de första tonerna började ljud och Malena och Helen sjöng den underbara duetten så upphörde regnet! Samma text, men i det här sammanhanget så blev det mer en sång om två ”rivaliserande” sångerskor som först inte tålde varandra men nu gärna delar scen! Och sen följde konserten i girlpower och mycket värme. De enda rysningar jag fick under kvällen var inte för av vädret utan det var tonerna till ”Gabriellas sång” (fint tillägnad Mikael Nyqvist) och ”Du måste finnas” och Helens fantastiska sång i dessa två låtar. Kan höra henne sjunga dem live hur många gånger som helst men varje gång ger de mig rysningar. Och hon belönades med kvällens bägge stående ovationer! Mycket välförtjänt för de berörde mest.

Malena har en fantastisk skolad röst och hon kan verkligen leka med sin röst och sjunga många genrar. Hon visade att opera kan hon ut i fingerspetsarna med smakrprov Figaros Bröllop och Carmen. Visa med t ex ”Allt under himplens fäste” och nyskrivna ”Allt under Västerbrons fäste” och flertalet åttiotalslåtar i slutmedleyt, fina ”Fragile” av Sting och olika ”röstlekar” tillsammans med Magnus Lindgren. Och allt detta gör hon otroligt bra. Men när det kommer till musikal så får hon tyvärr inte till det. Andra akten inleds med två nummer ur Evita, Buenos Aires och Gråt inte mer Argentina och de kommer inte upp till samma nivå som övrigt hon gör. Och eftersom jag vet att Helen verkligen kan trollbinda en publik med sin version av ”Don’t cry for me Argentina” vilket hon senast gjorde på Ullevi den 17 juni, så önskar jag verkligen att Helen hade fått sjunga den.

Trots att Helen inte har en skolad röst så ger dig sig på att sjunga Blomsterduetten ur Lakmé och det funkar bra. Alla duetter de gör är väldigt bra och kul att höra den nya ”Sankta Klara Klocka” live för första gången.

Helen plockar fram några gamla favoriter som Costellos ” I almost had a weakness”, ”Man borde inte sova” och den fina ”Ärlighet”. Men Helen har ju en fantastisk komisk ådra och hon kan ju inte låta bli så även att den inte står i programmet så i andra akten blir det ”Kåta Maja”. Även om man nu kan texten så blir den lika roliga varje gång och hon är så underbar när hon sjunger den. Och precis som Malena kan hon utan problem sjunga de härliga 80talslåtarna i avslutningsmedleyt. Gillade verkligen det medleyt som innehöll många favoriter som ”Sisters are doing it for themselves”, ”Sweet dreams (are made of this)”, ”Black velvet”, ”Smooth operator”, ”Like a prayer”, ”Girls just wanna have fun”, ”99 Luftballons” och många fler.

I första akten sjöng Sonja Kåse och Beata Ernman-Thunberg sin låt Changes och de var också med och körade på ett par låtar och i medleyt. Blir intressant att se hur dessa två unga tjejer utvecklas.

Svenska Stråkensamblen och ett gäng bra musiker backade upp Malena och Helen alldeles utomordentligt och de var väldigt samspelade. I Carmen ”retades” Malena med gitarristen Mats Bergström men då ”hämnades” hela orkestern på henne. Kul när de kan skoja till det!

Anders Armén skötte ljudet perfekt och Lex Norling gjort fint jobb med ljuset även om det är lite otacksamt en ljus sommarkväll. Gillade ljussättningen särskilt under ”Gråt inte för mig Argentina”. Den turkos/petroleumblå färgen är verkligen snygg!

Konserten avslutades som den började med att Malena med musiker sjöng och spelade genom publiken. Mer bus med Magnus som tillslut tröttnar och puttar henne i sjön! Precis som det ska vara så blev det ett dopp för Malena på slutet!

En härlig konsert som läggs till de konsertminnen i Dalhalla. Har ni inte varit i Dalhalla så kan jag verkligen rekommendera att ni kollar in programmet och åker hit. Förutom en magisk arena så får ni ju också möjlighet att se Dalarna som är fantastiskt vackert på sommaren!