För 20 år sedan gav Weeping Willows ut sitt debut album Broken Promise Land och efter lite upp och ner i karriären så har de fått ett nytt lyft på senare år. För några år sedan funderade de på att lägga ner men de fortsatte och det är vi väldigt glada över. Riktigt många, så många att det som var tänkt som en konsert i Globen blev 3 st utsålda konserter. Så det finns en trogen fanskara som har följt dem genom åren. Kvällens konsert var den första som sålde slut och som Magnus Carlson sa i inledningen att det här är orginalkonserten. Det är ni som är extra taggade för ni var dem som köpte biljetter först. Så de andra två extra konserterna som var innan får man väl betrakta som repetitioner helt enkelt.

För att få den rätta stämningen för att fira så hade de med sig Gävles Symfoniorkester. Det blir ju så maffigt och läckert med en symfoniorkester och det passar verkligen Weeping Willows låtar mycket bra. Mycket melankoli. Snyggt också med svartvit bild på en hängande pil (weeping willow) i lite dimma. Stilfult och enkelt, mer behövs inte när man har bra musik. Lite ljuseffekter/strålkastare i olika ljus men annars enkelt. Här låtar man verkligen musikerna och Magnus fantastiska röst bära konserten och det lyckas man så bra med. Britta Bergström och Angela Holland körar precis som på skivan. Men man har plockat in Per Ruskträsk Johansson och Goran Kajfes på blås som inte var med på skivan men som spelar allt som oftast med Weeping Willows nu.

Första akten spelas debutskivan Broken Promise Land rakt igen i sann Springsteen anda, dock med lite mer mellansnack än vad Bruce har när man kör igenom en skiva. Väldigt bra, trevligt och ödmjukt mellansnack. Magnus och killarna i bandet kan inte riktigt ta in att de har sålt ut 3 Globen. Från Kvarnen till Globen som Magnus sa. Sista låten, Try it once again, är en duett och in på scen kommer Ulrika Freccero som sjöng den med Magnus på skivan.

Andra akten är en blandning av deras senare hits och en del annat. Vi får bland annat höra My Loves not blind, Different places, Tomorrow became today och Touch me. Mobiltelefonerna lyser upp arenan och Magnus blir riktigt rörd och tacksam.

En otroligt bra konsert och som en given avslutning får vi höra Broken Promise Land ännu en gång. Weeping Willows är ju inte kända för att ha svängiga låtar utan det är mer lugna, melankoliska även om de på senare år har lite mer upptempo och glädje i dem. Men låtarna är så bra och med symfoniorkestern och de fantastiska arrangemangen så blir det inte en tråkig konset utan det är bara en ren njutning! En helt fantastisk konsert som jag är så glad att jag gick på!