Shirley Valentine är en 52 årig brittisk hemmafru vars liv går ut på att serva sin man med mat när han kommer hem från jobbet. ”Tallriken ska landa på bordet exakt samma sekund som han kommer in genom dörren”. Barnen är utflugna sedan några år. Shirley minns tillbaka på hur hon var som ung, men någonstans mellan matlagning, skjuts till skola etc försvann den tjejen som var så full av liv. Nu pratar hon med väggen och dricker vin på dagarna. Hennes vän Jane bjuder med henne på en resa till Grekland, Men ska hon våga åka? Vad ska mannen säga? Efter en misslyckad middag bestämmer hon sig för att åka, men blir genast övergiven av vänninan som träffar en man på flygplanet och följer med honom. Shirley blir lämnad till sin ensamhet, som hon dock trvis med men för de andra gästerna på hotellet är det jobbigt med en medelålders kvinna som äter ensam i hotellrestaurangen. Men under veckorna i Grekland hittar Shirely tillbaka till sitt gamla jag och bestämmer sig för att stanna. Vem kommer att sakna henne där hemma?
Maria Lundqvist gör en fantastisk bra tolkning av Shirely. Från den tragiska hunsade hemmafrun till en självsäker kvinna som står upp för sig själv och gör det hon vill. Med stor inlevelse och trovärdighet leverar hon varje ord i monologen. Alla personer hon pratar om får en egen röst när hon berättar om dem/härmar dem. Bäst är nog den fina grannfrun Gillian. Finns många bra och roliga repliker. Många förknippar Maria Lundqivst med Sally, där hon till stora delar spelar på sitt kroppsspråk och till viss del töntiga kläder etc. Den sortens humor har jag lite svårt för. Men här visar Maria, precis om i en Underbara djävla jul, att hon kan vara väldigt rolig utan att spela över med kroppsspråket. Tvärtom håller hon tillbaka mycket här och bara med små rörelser och minspel förmedlar hon sin Shirely. Less is more. Det verkar som Edward af Sillén som regisserat får fram det bästa av Maria. Precis som i En underbara djävla jul. Så jag ser gärna mer samarbete dem emellan i den här stilen. Eward af Silléns översättning är modern och fräsch och rolig! Pjäsen är nästan 3 timmar och det är lite i längsta laget. Den skulle blir snäppet bättre om den kortades ner någon minut här och där och särskilt innan pausen.
Pjäsen Shirely Valentine har fått en rad priser som Tony awards och Lauren Olivier awards och även filmatiseringen har fått flera priser, varav Pauline Collins som Shirely vann flera av dem för bästa skådespelerska. Den svenska uppsättningen håller hög kvalité.
Shirely Valentine spelas några gånger till under våren på Maxim och återkommer sen igen i höst. Passar utmärkt att se en mörk höstkväll när man behöver piggas upp, skratta och få lite Greklandskänsla!
Foto; Pressbild Sören Vilks
