I somras sattes Vapenvila upp på den nystartade Teatern under bron. Det blev succé och under tre dagar kan man nu se den på Göta Lejon.

Det är en monolog med vapentransportören Viktord där han rannsakar sitt liv och för fram en hel del samhällskritik och ifrågasätter mycket i samhället. Viktor spelas av Rennie Mirro som de flesta nog är vana att se som en glad, trevlig sång och dansman då han oftast är med i musikaler. Eller som under hösten har roat oss på Haymarket med Janne Radesjöns little big band och fantastiska gäster. Här får vi se en helt annan sida av Rennie och verkligen se vilken bra skådespelare han är. Från första ordet så griper han tag i en och man sitter helt fastnaglad i stolen och är inslukad av hans berättelse. Ångesten och förtvivlan, infrågasättandet av samhället och hyckleriet som finns kring vapentillverkningen. Sverige som tillverkar vapnet Carl-Gustav som har varit med i typ 40 krig och att det kan säljas trots EUs vapenembargo osv. Men det är inte bara vapenhandeln som får blir ifrågasatt utan hela livsstilen som finns nu. Varför ska det vara skillnad på flick och pojktröjer, allt det här med glutenfritt bröd, laktosfri mjölk, havremjölk osv. Så från små saker i samhälllet till riktigt stora frågor avhandlas med en sådan intensitet att det gör ont att lyssna på. Och allt som har har gjort har han gjort för sin älskade son Olof och frun Liv. Han oroar sig för att sonen ska hamna i fosterhem nu när han är död (ja han skjuter sig i början) som han själv gjorde när han var liten och föräldrarna omkom i en bilolycka för på den tiden fanns inte krockkuddar.

Det är tvära kast och allt är så verkligt och intensivt. Men mitt i allt får vi också en liten teaser på hans sång och danstalanger. För Viktor tycker ju verkligen om att dansa. Och om man bara är vapentransportör har man något ansvar då? Rennie levererar varenda replik med enorm känlsa och inlevelse. Smärta i blicken och tårarna rinner på honom.

Fredrik Virtanen som har skrivit den har verkligen lyckats skriva en pjäs som är aktuell och berör. Och lite uppdaterad är den från i somras, för man har fått med Skam i texten. Det är kul! Sofia Ledarp har regisserat.

När jag såg den i somaras var jag inte så förtjust i musiken som spelas av Theodor Arvidsson Kylin, men den här gången tyckte jag nog att den hjälpte till att förstärka monologen. Scenografin var till stor del samma som i somras. Containern i vitt full med papperstuggsremsor. Rennie helt klädd i vitt. Ja allt är helt vitt. Men den kom inte in på en lastbil utan hissades upp ur golvet och åkte fram till scenkanten. Det var väldigt effektfullt. Under bron så blev det en mer grå och rå känsla över hela pjäsen eftersom man var omgiven av betong och sten och smuts. Det hade man inte försökt att återskapa inne på Göta Lejon utan man använde sig mer av ljussättningen vilket jag tyckte man gjort väldigt bra. Ibland var det starkt ljus så det vita verkligen stack ut, men så dämpades det och skiftade i olika nyanaser. Ibland vädligt rött osv. Blinkande ljus. Det byggde en annan stämning än det grå, men lika intensivt och lyfte också fram det obehagliga fast på ett annat sätt.

Pjäsen är ungefär 60 minuter och det är verkligen 60 intensiva minuter som berör på alla sätt. Rennie är verkligen helt suverän. Kan bara rekommendera att ni tar chansen och går och ser den imorgon eller på tisdag. Några fler tillfällen är inte utannonserade och ni ska verkligen inte missa den! Tror inte någon går oberörd från teatern.

Ska blir jättespännande att se vad de väljer att sätta upp den här sommaren!