Nostalgitripper är alltid kul och det här var verkligen en härlig nostalgitripp från tidig tonår. 1981 släppte Lustans Lakejer skivan Uppdrag i Genevé och då var jag alltså nybliven tonåring. Och det härliga från den tiden är ju att den musiken man gillade då, den fortsätter man att gilla och även om man inte har lyssnat på den på många år så kan man texterna när man väl hör låten igen. Och på den här tiden så var det ju riktiga låtar som skrevs. 3 minuterslåtar med text och bra takt i, härlig synthpop! Musik som gick varm på skoldanserna!

Och visst märktes det att det för de flesta var en nostalgitripp. Publiken var ju till större sextitaliser och jag tillhörde nog den yngre delen av publiken. Johan Kinde som är sångaren är ju född 1963 och hans vapendragare Tom Wolgers är några år äldre (född 1959) (och om någon undrar så är Beppe hans pappa).

Lustans Lakejer var ju kända för sina låtar med mycket glamour i, champagne, diamanter och på den tiden exotiska ställen och plaster som man bara då drömt om. Nu 35 år senare så har jag faktiskt besökt flera av dem, till och med Rio! Och det roliga är ju att på den tiden det begav sig sig så var jag så naiv så jag trodde ju att han varit på alla de här fantastiska ställen, men så var ju absolut inte fallet som Johan berättade i sitt mellansnack. Det var drömmen om det ljuva livet och även kalla krigets tid som återspeglades i valet av städer.

Konserten är alltså en hyllning till deras skiva ”Uppdrag i Genevé” och de spelade den från början till slut. Så vi fick höra alla underbara låtar som Rendez-vouz i Rio, Man lever bara två gånger, Män av skugga och alla andra från skivan. Men självklart är det ingen Lustanskonsert om de inte spelar ”Diamanter”, ”Läppar tiger ögon talar”, ”Begärets dunkla mål” ”Brustna hjärtats patrull” och flera andra. Och självklart spelade de en av mina absoluta favoriter, Zarah Leanders paradsång ”Sång om syrsor” som de gör i en så fantastisk version. Så kul att få höra alla dessa låtar live igen. Såg dem för länge sen på Vattenfestivalen.

Publiken gillade konserten, men det var rätt många missnöjda röster i publiken att de inte startade på utsatt tid, kl 21 utan de var nästan 45 minuter sena. Lite trist. Men när det väl kom igång var det full fart på alla och allsången var igång! Och Johan Kinde levde upp till rollen i det glamorösa livet i vit smoking och med champagne på scenen.

De hade en snygg ljusshow, men ljudet var lite svajigt, särskilt ibörjan med blev bättre.

Verkligen kul att se dem! Men vet inte om jag håller med om att det har gått 35 år…..