I en liten undangömd källalokal håller Teater Brunnsgatan 4 rum. En charmig liten teater som tar ca 80 person.

Hanna Fahl har en intervju serie om inleddes med ett samtal med Peter Jöback. Det var fullsatt och vi fick ett trevligt samtal på cirka en timme. Det var inte så mycket nytt som framkom men ändå ett trevligt samtal. Dock kunde Hanna vara lite mer påläst för det är lite pinsamt när Peter måste korrigera henne vad gällde första gången som det skrevs om honom i tidningen. Det var rätt ”sent” i hans karriär som hon tyckte att det var första gången med tanke på att han varit på scen sen han var 10 år. Lite bättre research kanske vore på plats. Fanns även tillfällen då det kändes som hon inte riktigt lyssnade på vad han berättade för vissa frågor som hon ställde var precis det han berätta om. Lite för mycket att följa de förskrivna frågorna. Men det var en trevlig och avslappnad stämning.

Dock missade hon det riktigt stora scoopet som han satt och höll på. Hon bad honom ge ett exempel på ett bra sms och då berättar han om smset om att han skulle få spela Phantom på Broadway. Men han säger att han inte hittar just det utan ett annat som handlar om en annan roll. Hade hon grävt lite mer där så hade hon kanske fått honom att försäga sig om att han redan då visste att han skulle spela Phantom på Cirkus 2016. För den nyheten släpptes bara någon dag senare.

Men på det stora hela ett trevligt samtal och skön start på veckan.

Hade turen att vinna två stycken biljetter på Nyhetsmorgon på TV4 till den här konserten. Hade kanske inte annars tänkt att gå för det har varit så mycket andra konserter och musikaler och man kan ju tyvärr inte gå¨på allt. Men Tommy är ju en av våra manliga artister som har hållit på längst i branchen, i 5 decennier. Den här konsterten spänner över hela den tiden och han höll på i imponerande 3 timmar med paus. Lite som Bruce Springsteen. Men där slutar nog jämförelserna för Bruce håller högt tempo rakt igen, medan i den här konserten fanns lite svackor där det blev lite segt. Hos Bruce sitter texterna där de ska, men Tommy ständigt sneglar på texterna,. Det kanske inte var så bra med drogerna och alkholen när allt kommer omkring? Eller är det så att åldern tar ut sin rätt?  Tommy är ju drygt ett  år äldre än vad Bruce är  och det där med gym är ju inte Tommys starka sida erkänner han själv, medan Bruce håller sig i exemplarisk form. Skulle man ställa dem brevid varandra skulle man ju aldrig tro att det är drygt ett år som skiljer dem åt. Dock har nog Tommy en starkare stämma när han väljer att klämma in en powerlåt, det får jag ju erkänna även om Bruce är en av mina stora idoler.

En annan artist som man kan jämföra Tommy med är en av våra stora kvinnliga artister, nämligen Carola. Även hon har en fantastik röst när hon väljer att sjunga rätt låtar, men mellansnack är varken henne eller Tommys starka sida. Visst får Tommy in några bra poänger som när han undrar om alla unga killar har öroninflammation för de alltid har mössa på sig inne, eller hur lång tid tar det för en giraff att kräkas? Men när hans ständiga kritiserande av andra artiser börjar bli slentriant och är inte roligt. Varför ska han hoppa på tex Jon Henrik som jojkade i melodifestivalen? Själv inleder ju Tommy andra akten med sin rövarsång från Ronja Rövardotter och den är ju väldigt lik en jojk…. vad är skillnaden? Jon Henrik gjorde ju riktigt bra ifrån sig i melodifestivalen. Men man kanske ska se på det som att alla dessa artiser han driver med att han i alla fall inte är likgiltig inför dem. Skulle han skära ner lite på mellansnacket skulle showen få ett bättre tempo, men han behöver kanske vissa partier av långt mellansnack för att orka med?

Men han bjöd på 3 timmar konsert med paus och det fanns några riktigt bra stunder då man bara kunde njuta. För när han klämmer i med Stad i ljus då är det riktigt riktigt bra. Likaså gillade jag hans svenska version av Time to say goodnight, ”Jag går där jag går”. Tyvärr valde han den svenska versionen av Anthem som inte är lika mäktig som den engelska men helg godkänt får den.  Fait axcciompli är också bra. Björn och Benny kan verkligen få fram det bästa av hans röst.  Klassiker som Maria och Judy min vän är ju också alltid trevliga att höra.  Dock levde han inte upp till mina förväntningar på Drömmen om Elin. Där blev det för svagt och pensionärspubliken kan inte mätas med en Gask hos Elin (Ekonomer i Linköping) där det alltid sjöngs Drömmen om Elin så det stod härliga tid. Där gungades det ordentligt i rajrajarajandet.

Till den här omgången av konserterna har han valt att ha med en kvinnlig duettpartner, Cosima Lamberth,  som han sjöng några duetter med och det var ett trevligt inslag i konserten. Cosima har en bra röst och det blir intressant att se vad hon kommer att göra i framtiden. Tommy har också med sig ett 10 mannaband av riktigt bra musiker. Ljussättningen är också bra gjort. Så både bandet och ljussättningen lyfter konserten.

Avslutningen blev lite avslagen för det var inte tal om något extranummer utan lamporna tändes upp direkt efter han sjungit sista låten som var Som en bro över mörka vatten om jag inte minns helt fel. Lite avslagit slut. Hade varit trevligt om han avslutat med den engelska versionen av Anthem. Då hade man haft med sig ett riktigt starkt minne från den här konserten. Nu blev det ett litet jaha, det var ju en trevlig konsert. Det är lite synd att bara ha den känslan efter en 3 timmar lång konsert.