World Aids Day galan anordnades för 6e året och i år på Rival. Eldsjälen bakom galan är Peter Englund som brukar vara konfrencier men iår delade han bådet det och en del av sina klänningar med Sofia Wistam. Sofia skötte jobbet galant. Hon är ju ett riktigt proffs och det var ett antal kreationer vi fick se på scenen. Galan är inte den mest välsmorda galan, det är lite långa avbrott, mickar som inte stängs av i tid etc, men det vägs upp av det engagemang som både aristerna på scen och publiken visar. Det här en gala som berör många på olika sätt. Galan var utannonserad till dryga 2 timmar, men det höll på drygt 3,5 timme inklusive paus och lotteridragning.

Det var ett blandad artistuppbåd som bjöds, allt från Ann-Louise Hansson, Peter Jöback, Carola mfl till dragartiser, dansgrupper och lite trolleri. Så verkligen en varierande gala. Ann-Louise Hansson inledde till stort jubel. Lise och Gertrud följde strax efter med sina speciella tolkningar på I will survive och YMCA. De lyfter verkligen fram texten i sina tolkningar. Den största behållningen för mig i akt 1 var Rent medleyt med bland annat Jakob Stadell, Daniel Engman och Fredrik Svahn. Jag såg aldrig den uppsättningen och har lite svårt för Rent, men efter att ha hört det här så förstår jag flera av mina vänner såg den flera gånger. Instoppat i medleyt var tre berättelse om olika personer som på något sätt drabbats av Aids. Det framfördes av olika personer från Stadsteatern, bl a Albin Flinkas. För det här är ju inte bara en gala med glam i, det är ju ett allvarligt budskap bakom galan. Jag tycker man lyckades bra med den blandningen. Som många andra galor har man en årlig sång, i år Din Vinge, en finstämd låt som framfördes av Shirely Clamp i slutet av första akten.

I andra akten kom Carola in som oannonserad artist och sjöng en låt. Erik Linder tolkade Ted Gärdestad. Helt klart bäst på galan var Peter Jöback som sjöng Då vore jag inte jag, från Livet är en schalger och fortsatte på schlagerteamat med sin Hollow. Två riktigt starka låtar och publiken älskade det. I andra akten bjöds det också på två dansnummer och jag tror det var den grupp som hette Arte Diem som jag tycket bäst om. Två par där det var en blandning av dans och akrobaik. Den andra gruppen Art of Spectra var ett gäng killar som framförde lite väl modern dans till physkadeliska bilder. Blev mest jobbigt att titta på. Hade vunnit på att ta bort bakgrundsfilmen.

I slutet av akt två delades pris ut av Prinsessan Christina till årets hederspristagare. Har tyvärr glömt vad hon heter, men hon är präst och har stötta aidsdrabbade och deras anhöriga i många år. Hon förlorade själv sin son i aids för 25 år sedan.

Hade dock nog förväntade mig lite mer glamoröst drag än det som framfördes här (Diamond dogz repektive Drugs), men det finns väl olika typer av drag, men jag föredrar det glammiga. Men det det var en gala som både berörde och roade.