Månadsarkiv: mars 2014

Mamma Mia, 25 mars, Tokyo

25 tisdag Mar 2014

Posted by in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Knappt två veckor innan Waterloo firar 40 år var jag och såg Mamma Mia i Tokyo. Det var en mäktig upplevelse. Helt fantastiskt att ett band från Sverige kunnat göra en sådan världssuccé och det innan Spotify, Youtube etc fanns.

I stort sett var det utsålt och i publiken beståd av allt från barn till pensionärer och i stort sett bara japaner. Min kompis och jag var nästan de enda icke japaner. När man kom in och visade sin biljett fick man ytterligare en biljett med en karta på var man skulle sitta och sen var det bara att gå in och leta upp den. Japansk effektivitet!

Så sätter musikalen igång och det är verkligten en konceptmusikal. Alla roller spelas av japaner, men de har blekt håret (peruker?) och fixat frisyer så de ska se västerländska ut. Kläderna är i stort sett identiska med alla andra uppsättning och karaktärerna har samma kroppsbyggnad som man är van att se dem, så vid en snabb titt kan man vara precis som var som helst i världen. Till de sätter igång och sjunger förstås. Då är det japanska som gäller förutom i vissa refränger där de orginaltitlarna sjungs och en del andra ord. Men det härliga är ju att i och med att man kan alla ABBAs sånger så är det inga problem att hänga med. Handlingen kan man ju också så det är ju inga problem, även om man inte kommer ihåg exakt varje ord. Men vad gör det?

Det enda som är synd med uppsättningen är att det inte är en levande orkester, musiken är inspelad och i vissa nummer är det också körpåslag. Lite synd för en musikal är ju bäst när det helt igenom är live. Men glädjen och talangerna hos artiserna är det inget fel på. Otrolig enerig och glädje sprids ut över salongen!

I pausen fanns det ingen bar, i alla fall hittade vi ingen, utan man såg en hel del i publiken som satt och åt medhavd matsäck!

I applådtacket var det som vanligt en rad ABBAlåtar och publiken stod upp och följde med i alla rörelse och viftade med ljusstavar, men de stod i stort sett helt stilla förutom armrörelserna. Det var bara min kompis och jag som dansade loss i stolarna, så det var lite annorlunda. Men publiken var med på alla entrér under föreställningen och det var mycket applåder, men ingen dans i applådtacket. Men alla verkade gilla det och man såg idel leende och glada miner när man gick där ifrån.

Härligt att vara svensk och ha vuxit upp med ABBA och fått uppleva i Japan hur populär Mamma Mia är!

Rennie Mirro, releasekonsert, Chinateatern, 9 mars

09 söndag Mar 2014

Posted by in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Varför nöja sig med en entré när man kan göra två? Först kommer Rennie in med lite danssteg för att säga att han vill göra en mer storslagen entré så han går ut ock kommer in och med fart hoppar från hög höjd ner på scengolvet och landar lite illa på ena foten. Men ikväll var det främst sjunga han skulle gör och inte dansa så det märktes inte.

När jag hörde första tonerna till Springsteens I’m on fire, visste jag att det skulle bli bra. Det är modigt att ge sig på Springsteens låt men Rennie gör det på sitt sätt med väldig inlevelse och det är så bra. Musikstilsmässigt är det lite spretigt och svårt att lägga in i ett fack, men det är låtar som han har betytt mycket för Rennie.

Efter inledningslåten följer en rappversion av Six days war med Papa Dee. Rennie har bjudit in flera gästartister som Solidkollegan Jocke Bergström till en härlig version av Begging. Systrarna Sarah och Zoe är med på en tårdrypande Smile och Beloved one (på skivan Jessica Marberger), Saucer & Cup med pappa Eric Bibb och slutligen fantastiska Once in a lifetime med vapenbrodern Karl Dyall.

Men det jag kommer att komma ihåg mest är alla det underbara mellansnacket som var så personligt och även till vissa delar spontant. Presentationen till Sinnerman där Rennie varmt berättar om sin tid på operan och hur han en dag vid ett gästspel av en dansgrupp hör en välbekant röst ur högtalarna, hans farfars. Han rusar ner och tittar på dansnumren och säger sedan till dansarna när de går av att det är hans farfars röst. De tittar först oförstående på honom men inser att det är barnbarnet de har framför sig och blir helt till sig. Hur Rennie sedan spelar in Sinnerman och skickar till sin 92årige farfar för att få godkännande, och får orden You stolen my song! Eller hur han varken tyckte han passade in i sin vita familj i Sverige eller sin svarta i New York, men ändå fått så mycket kärlek. Tårarna flödade hos honom och systrarna. Det krävs en man att gråta inför 700 personer! Riktigt stort var det telefonsamtal han fick för en vecka sedan. Ett telefonnummer från Kalifornien. Måste vara någon kompis tänker han. Men en obekant röst ber att få prata med Rennie Mirro och presenterar sig som Maybritt. Alla som sett From Sammy With love inser direkt vem som ringt. Sammy Davis exfru. Hon bad om ursäkt att hon inte kunde komma och se föreställningen men gärna ville ha allt material som gick att få. Hur mäktigt som helst.

En härlig konsert med mycket bra musik, fantastiska musiker, läcker ljussättning, underbara gästartister och mellansnack som berör men framförallt en Rennie Mirro som sjunger med en fantastisk röst som man inte hört förut. Tidigare har den varit ok, men nu är den så bra. Och det har antagligen att göra med att han kommit över rädslan att höra sin egen röst!

Skivan inköpt så den kommer att gå varm på jobbet imorgon!

Cabaret, Uppsala stadsteater, premiär 1 mars

01 lördag Mar 2014

Posted by in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Uppsala stadsteater sätter upp Cabaret och har valt att göra en en råare,vulgärare och mer utmanade uppsättning än jag tidigare sätt. Här sparas det inte på att visa något, och då menar jag inte något! Men det är bra, väldigt bra! Handlingen och musiken är samma förstås, men man har gjort mycket på ett eget sätt och lyckas väldigt bra. Richard Bergqvist översättning är väldigt bra och känns modern.

Konfrenciern spelas av Oscar Pierreou Linden och hans tolkning är lite snällare och tillbakahållen så han lyser inte riktigt som man är van att se konfrenciern. Till en början har han på sig en ljusblå/grå stickad ”sparkdräkt” vilket inte bidrar till att ge honom den slemmighet som jag vill ha av konfrenciern. Just det klädvalet är lite udda för när det gäller övriga i ensamblen håller man verkligen inte igen utan där är det mycket avklätt och sexigt, för att understryka att på den tiden i Berlin var allt tillåtet, och det gick vilt till på klubbarna. Han visar dock att han är väldigt vig t ex i öppningsnumret Welcome när han hissas ner i ringar och går ner i split. Sin smidighet och styrkar visar också Camilo Ge Bresky i flera nummer. Imponerande!

Men i den här uppsättningen är det Sally Bowles, spelad av Sarah Dawn Finer som är den stora stjärnan. Sarah är inte den man utseende mässigt tänker på som den klassiska Sally, a la Liza Minelli, och som varit förebild i många uppsättningar. Men det glömmer man bort så fort hon gör entré. Det här är Sarahs Sally, inte någon standardtolkning. I kontrast till det övrigt lite mer vulgära har Sarahs Sally lite mer stil även om hon i vissa nummer är lite mer avklädd. Men hon gör  Sally på sitt eget sätt och det är verkligen bra. Hennes skådespeleri är väldigt bra, men framförallt har hon en fantastisk röst och den använder hon fullt ut. Till skillnad från den uppsättning av Cabaret som gick på Tyrol med Peter Jöback som konfrenciern är det här Sally som framför ”I don´t care much”. Man har lagt in det som en låt när Sally bestämmer sig för att stanna i Berlin men Cliff vill återvända till USA och det är helt brilliant. Till en början sjunger hon den på svenska men övergår till engelska och det är så starkt och med sådan närvaro och för verkligen historien framåt. Strax efter blir det Sallys paradnummer ”Cabaret” och jag tror inte jag har hört en mer förtvivlad version med så stark nerv och närvaro. Det var inte långt ifrån att tårarna kom. Sarah berör verkligen i den, så stark tolkning. Kommer att ha med mig den länge!

Uppsala stadsteater har lyckats med en väldigt bra uppsättning och det är väl värt att göra resan till Uppsala för att sen den! Skaffa biljett och se Cabaret som ni inte sett den förut, och njut av Sarahs fantastiska Sally.