• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Månadsarkiv: oktober 2012

Next to Normal 31 oktober Stadsteatern Stockholm

31 onsdag Okt 2012

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Next to Normal är något så ovanligt som en musikal som vunnit Pulitzerpriset, och det säger ju lite om vad man har att vänta sig. Det är en musikal som behandlar lite svåra ämnen. Hur hanterar olika familjermedlemmar en sorg efter en son som dör för ung och där mamman drabbas av en depression som dominerar hela familjens sätt att vara? Musikalen skildrar även hur man inom psykvården provar olika metoder för att komma till rätta med det som man uppfattar som en depression, eller är det bara sorg?

Lisa Nilsson är strålande i rollen som  Diana, den depressiva mamman som inte kan släppa taget om sin son som varit död i 18 år. För henne är han lika levande som alla andra i familjen. Låtarna i musikalen är inte de mest trallvänliga men med Lisas röst blir de underbara och gripande.

Bruno Mitsogiannis spelar, Gabe, den döde sonen som inte släpper taget om sin familj och han är väldigt intenstivt närvarande.

Dan Ekborg passar väldigt bra som pappan som på alla sätt försöker hjälpa sin fru att komma över sonens död, men som det på slutet visar sig inte släppt taget själv.

I familjen finns också Natahlie, dottern som föddes efter att brodern dött men som fått leva i skuggan av honom hela sitt liv. Hon gör allt för att få sin mors kärlek, är duktig i skolan och musikalisk talangfull, men hon blir inte sedd av sin mor. Sedd blir hon istället av sin pojkvän (underbart spelad av Albin Flinkas) som är djupt förälskad i henne men som också får in henne i drogernas värld.

Next to Normal är en musikal man blir väldigt berörd av och ensamblen är helt underbar! Gå och se den, men var beredd på att bli omskakad. Det är inte en musikal man går ut med ett leende från.

Svenska ögonblick invigningen av Friends arena 27 oktober Stockholm

27 lördag Okt 2012

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Dags för den nya nationalarenan att invigas med ett antal svenska artister i olika genrer.

Vi hade platser på 3 våningen, ingång 305 och det visade sig att vara riktigt bra platser för den här typen av shower. Här är det ju inte bara artisterna som spelar huvudrollen utan även ljussättningen, akrobater, bilar, motorcyklar och dansare. Ja till och med storbildsskärmen som jag annars inte gillar hade en roll i det hela. Här blandade man bilder på artisterna med olika bakgrunder och olika ljuseffekter. Om man satt längre ner så visst kom man närmre aristerna men jag tror att man missade ljuseffekterna och överblicken över hela scenen.

Det var verkligen en blandning av arister allt från Kalle Moreaus till The Hives  och Mustasch, men största affisch namnet måste varit Roxette. Härligt att se dem på scen igen! Och de gjorde helt rätt, och sjöng 2 av sina stora hits, It must have been love och The Look. Annars var det en hel del nyskrivet som tex duetten mellan Danny och Tommy Körberg, och duetten mellan Tomas Ledin och Eagle-Eye Cherry. Ingen av dessa duetter gjorde någon större succé.

Agnes var med och sjöng Fire (?) men varför måste alla sångerskor förr eller senare bli ett Madonnaplagiat med korsett och hög tofs? Det är så synd på en bra sångerska att ge efter för det. Vart tog hennes egen stil och integritet vägen?

Det var underbart att få återsitfta bekantskapen med Kristina från Duvemåla, även om den finska uppsättningen inte når upp till den ursprungliga svenska, men musiken är så bra så man njuter ändå. Svagaste kortet där är deras Kristina.

Ett av de snyggare numren var Richard Wolffs Pojken på månen. En underbar sång och vackert ljussatt. Gladaste numret var nog Sven Ingvars där fyra amerikanare rullade in, ett antal motorcyklar och massa buggande dansare, charmigt ljussatt i diverse pasteller.

Den formella invigningen hölls av kronprinsessan Victoria som avslöstes av Anthem med Tommy Körberg. Pampigt.

Avslutning var Roxettes och som sagt, de höll sig till sina hittar och det gillade publiken!

Ljudet var okej för att vara en sån här stor arena, men det sviktade lite beroende på vilken artist det var. Det som var synd var att trots att det var en rund scen valde artisterna att mycket vända sig åt bara ett håll. I en sådan här arena borde man ha en roterande scen så oavsett var man satt så fick man artiserna framifrån då och då, eller så måste artisterna bli bättre på att röra på sig och vända sig till hela publiken.

Love Never Dies, 24 oktober, Det Nye Teater, Köpenhamn

24 onsdag Okt 2012

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Vi anlände till teatern strax före 19 och möttes av fotoblixtrar både utanför och inne på teatern. Är det premiär så är det! En hel del i publiken var uppklädda, mer än vad man ser på en premiär i Stockholm. En kille hade till och med på sig en Phantomenmask. Är man fantast så är man, men själv höll jag en lägre profil.

Det Nye Teater är en väldigt fin byggnad och den känns inte ny precis. Härlig entrétrappa, stuckaturer och underbara kristallkronor. Eftersom vi satt så högt upp man kunde på 2 Etage så fick vi ju se alla våningar på teatern.

Väl på plats så var vi riktigt högt upp, har nog aldrig suttit så högt upp på en teater förrut. Men man hade bra sikt över scen istort sett hela tiden. Hade de bara tagit bort Clownansiktet och lite av draperierna så hade vi sett allt. Nu var det ett par ställe när Phantom var uppe på en ”bro” som man inte såg honom helt. Lite synd för det var i öppningsnumret. Annars gillade jag scenerietk, särskilt att man valt att smycka ut balkongsidorna med ljusgirlanger så det kändes som Coney Island var i hela salongen. Tidigit i föreställningen har man också en akrobat som kommer glidande från 2 etage ner mot scenen och det upplevde vi från första parkett så att säga.

Den här uppsättningen av Love Never Dies är den versionen som man har använt sig av i Australien, men det är en del saker som de borde ha behållt från Londonuppsättningen, bl a scenen där Gustave och Phantomen sjunger tillsammans. Den var mer mäktig i London och Gustave fick där mer power i sina YES. Här har faller duetten bort när massa freaks snurrar runt och det blir mer fokus på det än att Gustave och Phantom kommer fram till att de har samma sätt att se på musiken. Det är ju också den scenen där Phanom inser att Gustave är hans son så den får inte slarvas bort på det sättet.

Louise Fribo som Christine är väldigt bra, men blir lite för operaaktig ibland. Thomas Ambt Kofood är ok men han når inte upp till Ramin Karmiloos nivå. Och efter att ha Peter Jöbacks Phantom inetsad så är inte Thomas lika elegant och smidig som Peter. Oscar Dietz som Gustave är bra, men även där saknar jag lite av kraften från Londons Gustave.

I slutet har man valt att han en vridbro som slutscenen utspelas på. Här ska det vara hjära och smärta, men lite kommer det bort av tekniken. Det är mer fokus på att få bron att snurra runt och upp och ner än att man får stanna upp och bara bli berörd av det hjärtknipande slutet. Det är synd för nu blev det inga tårar, bara nästan.

Eftersom jag har sett den i London 2 gånger, har cdn och dvdn så kan jag musiken innan och utan nästan och det är tur för det är lite svårt att förstå danskan ibland och höra vad de sjunger, och det blir inte lättare när de blir operaaktiga. Sen har det blivit lite konstiga översättningar, It is so beautiful har blivit ”det är så underligt” och det blir nästa parodi när Bathing beauties översätts med Bade nymfer. Svårt med översättningar, blir sällan lika bra som orginalet. Men jag gillar musiken i den. Dock tar det några genomlyssningar innan den fastnar.

Men allt som allt är föreställnigen väl värd ett besök till Köpenhamn.

På länken nedan hittar ni bilder och ett par klipp från föreställningen:

http://www.detnyteater.dk/

I love Musicals, Peter Jöback, Ericsson Globe Arena Stockholm, 20 oktober

20 lördag Okt 2012

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ 1 kommentar

Namnet på den här konsertturnén är väldigt lovande. I love musicals med Peter Jöback. Det är upplagt för att det ska bli hur bra som helst eftersom det är i musikalskatten som Peters röst bäst kommer till sin rätt. Efter 6 månader som Phantom i London har han också plockat fram ytterligare en dimenstion i sin röst vilket märktes under kvällens konsert.

Till turnén har han bjudit in några av riktigt bra musikalstjärnor och den bästa av dem var Ma-Anne Dionision som spelade Kim mot Peter i Miss Saigon, hon visade på en otrolig bredd i sin sångröst. Han hade också bjudit in en av sina Chirstines från London, Katy Treharne och Michael McCarthy som är den som har spelat Javert i Les Mis mest i hela världen.

Konserten bjuder på guldkorn från 20 olika musikaler, mer eller mindre kända. De flesta numren har Peter sjungit vid tidigare konserter men de är alla så fantastiska så de tåls att höras om och om igen. Men Sunset Boulevard och Who’s the man (Withces of Eastwick) är inte vanliga på hans reportoar så de var kul att höra. Även om jag väldigt gärna sett honom dansa loss i Dance with the Devil fråm WoE istället…

Peter kan verkligen beröra med sin röst och hans tolkningar av Vem ser ett barn (Chess) och Getsemane (Jesus Christ Superstar) går rakt in i hjärtat och man slutar att andas under dem. Det görs så ont. Och publiken belönar honom med stående ovationer efter Getsemane.

Why Good Why och duetten med Ma-Anne, Last night of the world, från Miss Saigon är helt lysande. Kemin fanns kvar fast de inte har setts på 14 år.

Men musikal är ju inte bara hjärta och smärta utan det finns en del komik i det också och bland annat bjuder Peter och Michael på You’re nothing without me (City of Angels) som är en sångmässig duell som jag älskar.

Peter har ju spelat Emcee både i Danmark och på Tyrol så ett medley därifrån var självklart och där får Peters lite mörkare sida komma fram, och han plockade fram den ännu mer i Epipahny (Sweeney Todd). För att förstärka den otäcka story i Sweeney Todd använda man ljusstättningen på ett genialt sätt som fick Peter att framstå som ännu galnare.

Överlag var ljusstättningen väldigt bra och lyfte fram låtarna utan att bli för mycket teknik.

Eftersom Peter precis kommit hem från Phantom och han har med sig sin Christine så var självklart ett par låtar från Phantom med, och det var så underbart att få höra dem live igen. Hans röst i dem är helt fantastisk.

Michael McCharty fick glänsa i den lite mindre kända Man of La Mancha och ännu mer i den väldigt kända Stars från Les mis.

Självklart måste ju hela ensamblen vara med i ett par nummer och vad passar då bättre än One day more (Les mis)? Den är så mäktig och den var fantastisk bra. Nu längar jag ännu mer till den dag som vi får se Peter som Jean Valjan, för någon gång måste han få spela den.

Konserten avslutas med Peters paradnummer Guldet blev till sand och sen bjöds det självklart på ett extra nummer med alla i, You never walk alone.

Hur lysande solisterna än är så behöver de ju musiker för att komma till sin rätta och här bärs de fram av Stockholms Sinfonietta under ledning av David White.

Gillar man musikal så får man inte missa den här konsterten för det är bland det bästa som har gjorts i den vägen i Sverige. Ännu ett par konserter kvar på turnén så skaffa biljett! Själv längtar jag redan till Linköping den 9 november!

Sarah Dawn Finer, Sanningen Kommer om Natten, Relaese konsert Rival 10 oktober

10 onsdag Okt 2012

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

För det mesta har man hört flertalet låtar innan man går på en konsert, men inte den här gången eftersom jag hade turen att vinna 2 biljetter till Sarahs releasekonsert för hennes album Sanningen kommer om natten. Det första albumet som hon gör på svenska.

Som andra svenska artister, tex Peter Jöback, har hon fått hjälp av Mauro Scocco att skriva låtar på svenska med sitt liv som inspiration och hon berättade en del om det samarbetet under konserten. Bland annat om låten Vasastan där Mauro har skrivet en text rad om att hon har ett piano i ett hörn, och han hade aldrig varit i lägenheten utan bara tyckte att det stämde på henne.

Innan konserten hade jag hört Balladen om ett brustet Hjärta och Nu vet du hur det känns och jag gillade dem direkt, men det växte ännu mer att höra henne sjunga dem live.

Sarah har en underbar röst och den kom verkligen till sin rätt i de här svenska låtarna och höra dem live innan jag hört dem på skiva var helt fantastiskt och man har med sig det när man lyssnar genom låtarna.

En oväntad låt är Stockholm om natten som är en raplåt, men som jag verkligen gillar. Annan takt än i de andra, men riktigt härlig!

En annan klar favorit är Den andra kvinnan. Det är en sån låt som berör och Sarah ville att den här skivan skulle bli riktigt sorglig och i den här låten kommer det verkligen fram.

En underbar konsert och en fantastisk skiva som jag hade med mig hem efteråt. Kommer att spelas mycket på jobbet och i bilen!

oktober 2012
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Sep   Nov »

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×