Next to Normal är något så ovanligt som en musikal som vunnit Pulitzerpriset, och det säger ju lite om vad man har att vänta sig. Det är en musikal som behandlar lite svåra ämnen. Hur hanterar olika familjermedlemmar en sorg efter en son som dör för ung och där mamman drabbas av en depression som dominerar hela familjens sätt att vara? Musikalen skildrar även hur man inom psykvården provar olika metoder för att komma till rätta med det som man uppfattar som en depression, eller är det bara sorg?

Lisa Nilsson är strålande i rollen som  Diana, den depressiva mamman som inte kan släppa taget om sin son som varit död i 18 år. För henne är han lika levande som alla andra i familjen. Låtarna i musikalen är inte de mest trallvänliga men med Lisas röst blir de underbara och gripande.

Bruno Mitsogiannis spelar, Gabe, den döde sonen som inte släpper taget om sin familj och han är väldigt intenstivt närvarande.

Dan Ekborg passar väldigt bra som pappan som på alla sätt försöker hjälpa sin fru att komma över sonens död, men som det på slutet visar sig inte släppt taget själv.

I familjen finns också Natahlie, dottern som föddes efter att brodern dött men som fått leva i skuggan av honom hela sitt liv. Hon gör allt för att få sin mors kärlek, är duktig i skolan och musikalisk talangfull, men hon blir inte sedd av sin mor. Sedd blir hon istället av sin pojkvän (underbart spelad av Albin Flinkas) som är djupt förälskad i henne men som också får in henne i drogernas värld.

Next to Normal är en musikal man blir väldigt berörd av och ensamblen är helt underbar! Gå och se den, men var beredd på att bli omskakad. Det är inte en musikal man går ut med ett leende från.