Så har jag äntligen sett De tre musketörerna. Biljetterna köptes för över ett år sedan så väntan har varit lång. Och här stämmer det verkligen att den som väntar på något gott inte väntar för länge. Här har man verkligen lyckats!

Musketörerna gick för några år sedan men fick läggas nere pga av att det inte var klart med rätigheterna för alla låtarna. Om jag inte räknat fel i programmet var det 52 låtar som var med så det är några att fixa rättigheterna till och nu har man äntligen fått till det och det blir en riktigt 80tals nostalgi som man bara njuter av, här finns allt i en salig blandning, Hair, Madonna, Michael Jackson, Europe, Flashdance, Twisted Sisters, Bowie, Billy Joel, Alice Cooper och The Clash för att nämna några, och allt passar lika bra in. Det är inte många som har lyckats med att göra musikal med en blandning av låtar men här är det klockrent.

Handlingen är baserad på Alexander Dumas roman, men med hårdrockande musketörer. Stadsteatern visar verkligen upp sig från sin bästa sida i den här föreställningen. Normalt sett tycker jag att när de göra musikaler blir det inte så bra, men här är det helt ok att sången inte är helt perfekt jämt. Roine Söderlundh har koreograferat och det är ett säkert kort.

Skådespelarna var storartade, sångmässigt så glänste Albin Flinkas i sina olika roller och Lisette Pagler var väldigt bra som Caroline, D’artagnans kärlek. Men alla var bra och det var en härlig energi på scen. Man såg att de verkligen hade kul! Och vi i publiken hade också kul. Mycket skratt!

Har ni inte redan biljetter till Musketörerna så försök att komma över några återbudsbiljetter för jag tror att den i stort sett är utsåld! Det är nog bland det bästa jag har sett på stadsteatern!

Jesus Christ Superstar är rockmusikalen från början på 70talet som är en av Andrew Lloyds första och den spelas ännu hela världen över. Och nu har den återkommit till Stockholm i en ny tappning. Handlingen är förlagd till nutid med Jesus och lärjungarna i läderkläder alla bikers, och ”poliserna” i bomberjackor och kängor.

Ola Salo gör en porträttlik Jesus, men jag hade väldigt höga förväntingar på honom i rollen och de lever han tyvärr inte riktigt upp till. Sången var lite för svag och skådespelarmässigt var han inte så stark. Däremot var Patrik Martinsson helt suverän som Judas och bar upp föreställningen, förutom bra sångröst så visade han även att han är väldigt vältränad…. Ska man vara ärlig så är ju Judas rollen den som är den starka i föreställningen. Fred Johansson som Pontus Pilatus coh Janne Åström som Kajafas var båda strålande. Bägge har otroligt bra röster. Anna-Maria Hallgarn var bra som Maria Magdalena. Morgan Alling spelar normalt Herodes men den här kvällen var det Fredrik Lexfors och han passade inte i den rollen tyvärr. Istället för att bli en komisk roll så slog det över till något mer pajasaktigt. Herodes sång blev inte alls det roliga och medryckande nummer som det brukar vara.

Jag gillade Ola Salos nyöversättning av texterna. Musiken hölls på en bra nivå och var inte lika skränig som JCS kan bli och det var bra.

Föreställningen kändes lite kort, första akten var ca 50 minuter och hela föreställningen var slut 21.50 och då var det ändå nästan 30 minuters paus. Så det kändes för kort.

Programmet är värt att omnämnas mycket bra bilder och sångtexterna med bland bilderna.

I höst ska Gunilla Backman spela Maria Magdalena och det kan vara intressant att se hur hon tolkar Maria Magdalena jämfört med Anna-Maria Hallgarns. Bägge har bra röster men är olika som personer. Så kan jag få tag i en lite billigare biljett så kan det bli ett besök i höst också.